Nöjesnytt Växjö 1
Kontroversiell, frispråkig och med till synes grä
nslös talang. Timbuktu vägrar gå redan upptrampade stigar och fortsätter skapa både banbrytande musik och alternativa tankesätt. Nu är han aktuell med föreställningen En Droppe Midnatt och den 1 november kommer han till Konserthuset i Växjö. Svensk hiphop har förmodligen aldrig varit bättre än den är idag. En av orsakerna till detta är tveklöst Jason Michael Bosak Diakité, eller Timbuktu, som han är mer känd som. Genom en lika brokig som framgångsrik karriär har han kanske mer än någon annan artist satt gränserna för vad som går och inte går att göra i hiphopväg i det här landet. Jason Diakité föddes och växte upp i Lund, med amerikanska föräldrar, varav pappan var svart och mamman vit. Pappa Madubuko Diakité är en välkänd och respekterad forskare i området mänskliga rättigheter och det är väl ingen djärv gissning att mycket av Jasons patos kommer därifrån. Han har själv vittnat om en uppväxt med utanförskap, där ett av de första namn han fick leva med var ”negerjävel” och där mobbning och slagsmål var vardagsmat. Så småningom fann Jason sin tillflykt i pappans böcker och vinylsamling och vid 14 års ålder fick han De La Souls 3 Feet High And Rising i födelsedagspresent. Där föddes hans kärlek till hiphopen och till en värld där han för en gångs skull kände sig hemma. Hiphopen gav Jason ny styrka och bakom micken hittade han en identitet, stavad Timbuktu, och med hjälp av penna och papper fann han också ett nytt utlopp för alla de tankar han bar på om orättvisor, människovärde och medmänsklighet. Jason har aldrig gjort någon hemlighet av att musiken varit en sorts terapi och att han haft sina egna demoner att brottas med. Som alla på något sätt tagit sig uttryck i musik. Men även om många av hans texter är sprungna ur ilska och frustration lyser glädjen och hoppet alltid igenom i hans låtar. Timbuktu släppte sitt första album T2:Kontrakultur – en mastig dubbelmacka med en skiva på svenska och en på engelska – år 2000 och det stod redan från början klart att det här var en talang utöver det vanliga. Med The Botten Is Nådd från 2003 fick han inte bara sitt stora genombrott; han skapade även en modern svensk hiphopklassiker, precis som med uppföljaren Alla vill till himmelen men ingen vill dö. Sedan dess har han fortsatt att leverera fantastisk musik och texter som, enligt det Martin Luther King-pris han mottog 2010 ”bygger broar mellan människor”. Och det var väl bara en tidsfråga innan Jason skulle släppa sin första bok, vilket han gjorde 2016. I debuten En Droppe Midnatt gräver Jason i sökandet efter sina rötter i en familjehistoria från slaveriets USA till folkhemmets Sverige och skapar en gripande historia om härkomst, identitet, motstånd, rasism och längtan efter tillhörighet. Boken fick genomgående goda recensioner och nu har den alltså också blivit en scenföreställning. Föreställningen ”En droppe midnatt” tar avstamp i pojken Jasons liv i ett 80-talets Lund präglat av rasism och mobbing. Vi får sedermera följa Jason in i vuxenlivet där hans jakt på identitet, tillhörighet och sammanhang resulterar i en omskakande resa till förfädernas South Carolina och Harlem. Jasons personliga sökande efter sina rötter mynnar ut i en kollektiv och pulserande berättelse om den afroamerikanska historien. I den firade regissören Farnaz Arbabis händer kommer berättelsen till liv på scen i en färgsprakande hybrid av monologer, dialoger, musik med djupa rötter inom jazztradition, hiphop och soul blandat med nyskrivna låtar och tidigare ospelat material. Allt detta framförs på scen av Jason ”Timbuktu” Diakité, sångerskan Mira Palme och de fem musikerna Erik Hjärpe tillika kompositör, Svante Lodén, Måns Block, Petter Lindgård och Måns Mernsten från bandet Damn! i en spännande och visuellt nyskapande inramning. I TEXT: OLA KARLSSON FOTO: DAN LEPP 16 | nöjesnytt