Lokaltidningen Kanalen 1
22 familj &porträtt Kanalen i ÖSTeRÅKeR OCH VaXHO
lM • NR 4 • Vecka 4 • ONSDaG 24 JaNUaRI • 2018 GABRIEllA ÖSTANBäck och pojkvännen Gunnar Arctaedius är hemma efter fyra månaders volontärarbete. Nu närmast kommer de söka jobb och i ett senare skede leta efter en gemensam bostad. Foto: agneta Johansson De provade på volontärsarbete utomlands Gabriella Östanbäck och Gunnar Arctaedius ville resa och uppleva andra länders kultur på nära håll. Som volontärer fick de en spännande inblick i hur det är att leva i Vietnams nordvästra provins, bortom turiststråken. Sedan i början av september 2017 har Gabriella Östanbäck och pojkvännen Gunnar Arctaedius undervisat vietnamesiska barn och ungdomar i engelska. Egentligen hade de bara gymnasiets baskunskaper i engelska men det räckte. Efter fyra månader volontärsarbete, i en högstadieskola, är de tillbaka hemma i Åkersberga. Anledningen till att de reste var att Gunnar sedan tidigare bestämt sig för att göra en volontärsresa utomlands. När Gabriella, för två år sedan, kom in i bilden googlade de tillsammans runt på Internet för att lära sig mer om hur de olika hjälporganisationerna arbetade. När och kär - men hur mycket måste jag? Amelia Adamo föreläser om att vara en snäll anhörig. Onsdag 31 januari klockan 14 - 15 på Berga teater Amelia vill lyfta frågan om vem som har ansvaret för våra äldre. – Vi smygs in i vården, säger Amelia Adamo. När äldre ska bo hemma allt längre tvingas anhöriga ta större ansvar. Om det inte är samhället ska ta hand om sina äldre längre, då får politikerna säga det rakt ut så att vi anhöriga vet att vi förväntas göra jobbet. Ingen anmälan, fri entré. Ett samarrangemang mellan Anhörigstöd, Träffpunkt Fyren, PRO Åkersberga, Väntjänsten och SPF Seniorerna Österåker. – Det finns många att välja på och flera av dem är bara ute efter att tjäna pengar, säger Gunnar och höjer ett varnande finger. Deras val föll på den ideella organisationen Peace Works. Efter upprättad kontakt och förberedande utbildning var det dags att lösa den ekonomiska biten med kostnader för resan och uppehället. Eftersom de ville bo tillsammans valde de Vietnam. Efter en ledig vecka i Hanoi kom de till det engelska centret i utkanten av staden Lào Cai, nära gränsen till Kina. Här skulle de bo och arbeta i sex månader. Det blev istället fyra spännande månader och mer arbete än vad de hade räknat med från början. Skärgårdskommunen De gick upp vid sju på morgonen, sex dagar i veckan, för att cykla till den högstadieskola där undervisningen skedde. Efter lunch var det vila. Då passade de på att gå på gymmet. Lektionerna fortsatte sedan från halv fem till sju på kvällen. Istället för att arbeta 35 timmar i veckan som det var sagt blev det ibland närmare 50 timmar i veckan. Vid ett flertal tillfällen besökte de ett barnhem med ett 60-tal barn i åldern två månader och uppåt. Arbetet där gick ut på att rita och leka fram engelskans ord för att fånga barnen språkintresUNDER TVÅ lEDIGA dagar tog Gabriella Östanbäck och Gunnar Arctaedius, tillsammans med guide, sig uppför Vietnams högsta berg ”Fan Si Pan”. Foto: prIvat UNDER FYRA mÅNADER undervisade Gunnar Arctaedius vietnamesiska elever i engelska. Foto: prIvat se. Mötet med de föräldralösa barnen blev ett gripande minne för både Gabriella och Gunnar. På frågan om de skulle vilja åka tillbaka är svaret unisont. – Ja absolut. Gärna åka tillbaka och hälsa på men inte som volontär, säger Gabriella och berättar att de passade på att ta tillvara ledigheten. Bland annat gjorde de en två dagars utflykt till Vietnams högsta berg ”Fan Si Pan”. Trots ihållande regn första dagen tog de sig uppför det 3 143 meter höga berget och där var utsikten magisk. De berättar också om den fantastiska marknadsstaden ”Sapa” och om vädret. Att det oftast var varmt och fuktigt och att vissa nätter var det inte mer än åtta plusgrader. – Vietnam är ett vackert land. Människorna har varit med om mycket hemska händelser genom åren, ändå är de tacksamma och gästvänliga. Hur fattiga de än är kan de ge bort sin mat, bara för att de inte har något annat att ge som gåva. Tyvärr kan de inte acceptera när man säger nej, säger Gunnar som outtröttligt nött in frasen ”nej tack” till bland annat lunch- och middagsbjudningar samt fester. Gabriella och Gunnar är i det stora hela nöjda med resan och sina insatser. Deras råd till andra som funderar på att söka ett volontärarbete utomlands är att vara noga med val av organisation. Är man ett par är det inte säkert att man får bo ihop i vissa länder på grund av religionen, inte ens i samma stad. Vissa länder kräver visum. Se över försäkringar innan ni ger er i väg. De ger även rådet att börja med att vara borta tre, fyra månader för att känna sig för. Var beredd på att det inte kommer bli en semester, utan mycket och även hårt arbete. Agneta Johansson redaktionen@fixmedia.se