Svensk Golf 1
chefredaktör tobias bergman kontakt: tobias.bergm
an@svenskgolf.se Bergmans Birdie att jag får samma goa känsla när jag peggar upp på en svensk bana jag aldrig har spelat. Ovissheten, nyfikenheten och spelglädjen är total. Jag tycker ju fortfarande att det är oerhört märkligt att man inte kunde få till en lagtävling i OS, bara för att göra något som avviker från den vanliga tourlunken. Bergmans Bogey OS-avhopp skapar tvivel ä r det något man lär sig i det här yrket så är det förmågan att läsa mellan rader. eftersom medietränade spelare, slipade agenter och golfvärldens pampar idag är alldeles för konsekvensmedvetna för att våga eller orka tala klarspråk är det nämligen där man hittar de verkligt intressanta budskapen, när snömos och PK-floskler har skalats bort. Det är också därför det har känts som att det är något som ligger och skaver, när golfen nu gör intåg i de olympiska spelen efter 112 års frånvaro – även om ingen säger det rakt ut. För även om många av oss vid sidlinjen har hyllat beslutet och omfamnat möjligheterna för golfen att växa ytterligare som idrott genom ökad exponering och synlighet så har man någonstans anat att de aktiva inte har svarat med samma glödande entusiasm. Med vissa undantag, förstås. Både Henrik Stenson och kanske framförallt Anna Nordqvist, har visat genuint intresse och uttryckt stor glädje för att åka till Brasilien för att tävla om olympiska medaljer som en del av en svensk OS-trupp och jag skulle inte bli särskilt förvånad om Stenson till och med får möjligheten att bära den svenska fanan vid invigningen den 5 augusti. Att våra två största stjärnor tycks vara med ombord är ToBias Bergmans/ eric Franzéns Blogg hiTTar du här: bloggar.svenskgolf. se/bergmanfranzen givetvis mycket värt för intresset i Sverige i allmänhet, men också i relationen med SOK som är vår röst i den olympiska världen. Däremot har inte Nordqvist och Stenson sällskap på skutan av en av våra största svenska spelare genom tiderna. För en tid sedan åt vi middag tillsammans och det blev på många sätt en kanonkväll. Europatourens nya färdriktning avhandlades, framtiden för Nordea Masters likaså, liksom det faktum att Sverige inte längre får fram lika många spelare som kan hävda sig på internationell toppnivå och det blev många, långa och givande samtal med god takhöjd. Lagom till efterrätten kom vi in på OS. ”Det finns tio tävlingar jag hellre skulle vinna”, sa spelaren – som lovades anonymitet – plötsligt. När den initiala förvåningen lagt sig började jag tyst räkna på hur hans rankinglista kunde tänkas se ut, men jag fick snabb hjälp. ”Jag lägger den på samma nivå som PGA-mästerskapen på Wentworth, ungefär”, och innan jag hann bemöta åsikten fortsatte han: ”Det verkar vara mycket viktigare för er andra, runt spelet. För många av oss spelare är inte OS stort.” Sedan följde en intressant och stundtals het diskussion kring detta och ska jag summera spelarens ståndpunkt så handlar det till viss del om prispengar, men också om historik, rankingpoäng och kvalitet på startfältet. Eftersom han inte ska tävla i Brasilien hade det varit lätt att avfärda synpunkten som irrelevant, men den senaste tidens diffust ” Det verkar vara mycket viktigare för er andra. För många av oss spelare är inte OS stort.” grundade avhopp från superstjärnor som Jason Day, Rory McIlroy, Adam Scott, Shane Lowry och Louis Oosthuizen skapar plötsligt olustiga tvivel inför framtiden. För hur mycket vi andra än gillar tanken på golf i OS och tror på idén så är det bara spelarna som kan avgöra om det blir lyckat eller en enda stor gäspning. Men den diskussionen får vi ta om några veckor. Just nu är jag mer nyfiken på att se hur den första olympiska golftävlingen sedan 1904 egentligen kommer att se ut. • 10 SVENSK GOLF | 7 2016 FOTO: karl nOrdlund