Svensk Golf 1
krönikör eric franzén kontakt: eric.franzen@svens
kgolf.se Ja! Tiger Woods verkar mena allvar med att inte komma tillbaka förrrän kroppen håller. Vuxenpoäng! neJ! Vi gråter nästan av ren avundsjuka när lPGa-spelaren ariya Jutanugarn slår sina kompetenta järntvåor. När proffsen går för långt D inspel. Okej. Mac O’Grady och José Maria Olazábal kan ta ner armen igen, tack. De flesta av oss som inte lever på att spela golf kan ofta hämta hem ytterligare meter från tee genom att ändra hur vi kommer in mot bollen, kolla närmare på värden som spinn och utgångsvinkel och se över att skaft och klubbhuvud anpassas därefter. Fast förr eller senare sätter givetvis de individuella förutsättningarna stopp. Vissa har begåvats med bättre egenskaper för långdistanslopp och andra för sprint, om man ska greppa den allra bredaste generaliseringspenseln och måla med paralleller till andra idrotter. Grymt orättvist, svarar omedelbart vän av ordning med vändande fax. Japp. Men så är det liksom bara. Varsågod och skölj. Paradoxalt nog har dock proffsen i många fall haft lika svårt att förlika sig med denna sanning som vi andra. mer franzén? Då kan du följa honom här: instagram.com/ eric_franzen STEVE STRIcKER PLITADE nyligen ihop en småkul text till The Players Tribune (en publiceringskanal på webben för amerikanska idrottsproffs, typ) om hur hela hans värld kantrade under 1997 års AT&T Pebble Beach. Det var första gången som Stricker spelade i samma boll som Tiger Woods. 96 SVENSK GOLF | 7 2016 römmen om 20 eller 30 meter till med drivern är djupt inpräntad i golfens dna. Det är fullt förståeligt. räck upp handen om du inte vill ta en järnnia istället för en sexa under ett av hemmabanans knöligare Ronden präglades av lika delar maktlöshet, frustration och ren chock efter att Stricker upptäckt att de drivar som han verkligen nitade till hyfsat stannade drygt 40 meter bakom Tigers boll på fairway. Efter riktigt slitiga och skakiga år med en ganska fruktlös jakt på ytterligare fart i drivern insåg Stricker till sist att han skulle gå tillbaka till det precisionsinriktade spel som en gång fått ut honom på touren. Luke Donald körde för första gången ned i detta dike under 2007, vilket han i efterhand tror både kostade honom en handledsskada och en tajmingmässigt stukad sving. Något han sedan förträngde under 2012, som dåvarande världsetta, och glatt inledde en ny sväng med omfattande svingförändringar som skulle ge mer drag i grejerna. ” Luke Donald körde för första gången ned i detta dike under 2007.” VI KAN SLÄNGA IN fler namn i denna brasa. Allt ifrån den långt bak i tiden ultralovande amerikanska amatören Jack Larkin till italienska tvåfaldige ET-segraren Matteo Manassero. För egen del smärtar det att tänka på dessa öden. Jag vet inte riktigt vad chefredaktören säger. Men genom att märka tidningens instruktionssidor om maxade drives med varningstexten ”endast för måttfulla medelgolfare” så har vi i alla fall ryggen fri. • FOTO: karl nOrDlunD