Nöjesnytt Växjö 1
SEBASTIAN 2.0 – JAG FÖRTJÄNAR DET BÄSTA OCH INGET
MINDRE All forskning visar på att psykisk ohälsa har ökat katastrofalt de senaste åren. Samtidigt finns det mycket skuld och skam för de som drabbas. I en artikelserie vi kallar 2.0, kommer ni att få möta unga vuxna som tagit sig igenom olika svårigheter i livet och förändrats i grunden. Sebastian Glamberger, 35 år, lever idag ett stabilt liv, men vägen dit har varit kantad av ångest, droger och självmordsförsök. Året är 2016, Sebastian sitter på en bro. För att fira sin första månad i sitt nya drogfria liv så har han tagit LSD. Detta är absolut sista gången, tänker han. Världen blev för ett tag oerhört vacker och färgstark, men det som i början kändes fantastiskt vänder och Sebastian trillar ner i ett svart mörkt hål. Han blir plötsligt övertygad om att han inte kommer bli fri från sitt missbruk. Han är slut, misslyckad och det finns ingen väg ut. Han har bestämt sig för att göra slut på sitt liv. Han tittar ner, tvekar en aning. Sedan hoppar han och allt blir svart. När Sebastian är två år flyttar hans familj från Stockholm till Alstermo. Under sina första år i skolan infinner sig en känsla hos Sebastian att han inte passar in, ett annorlundaskap. – Jag kände ett utanförskap och min familj kändes onormal. Jag hade kompisar och var inte mobbad, men det var något som inte stämde. En känsla av att inte passa in, även om jag var en del i både kompisgänget och fotbollslaget. På mellanstadiet var det ingen som såg den lilla killen som kände sig så fruktansvärt annorlunda och ensam. Att Sebastian hade svårt i skolan gjorde dessutom att självkänslan sjönk, alla andra var normala och begåvade. Han var ensam och annorlunda, men Sebastian hittade en strategi som gjorde att han fick uppmärksamhet. – Jag blev klassens clown, hittade på små hyss, men egentligen var jag väldigt avundsjuk på mina kompisar. De var ju normala, det var inte jag. På högstadiet börjar Sebastian få social fobi, något han inte själv förstod, eller ens visste att det fanns ett namn för. Sebastian led och teg. Självkänslan sjönk än mer. Visst spelade han fotboll, visst träffade han polare. Men vad han kände innerst inne var det fortfarande ingen som visste. – I slutet av nian tröttnade jag rejält på skolan och började skolka. Det var då jag började festa och när jag drack alkohol kände jag mig normal och social, precis som jag föreställde mig alla andra! Sebastian fick flera varningar om att inte bli godkänd i flera ämnen, men han fick i alla fall stöd och hjälp att klara sin behörighet till gymnasiet. Det blev inte bättre på gymnasiet och han hamnade i en klass där han vantrivdes. Känslan av att vara annorlunda och ensam förstärktes. Utanförskapet följde med som en kär vän, men alkoholen hjälpte honom på helgerna. För när Sebastian blir full, då förändras allt. Då blir han normal som alla andra. Utanförskapet försvinner och för stunden känns allt bra. Men det kommer en morgondag och då kommer verkligheten ifatt! – Min sociala fobi blev allt värre, jag spände mig i hela kroppen och mådde skitdåligt. Vi fick välja till ett ämne att läsa utöver de obligatoriska och jag valde Psykologi A. Vi läste om diagnoser, depressioner och ångest och jag tänkte ”det här är ju jag”. Under gymnasiets sista år söker Sebastian hjälp hos skolkuratorn. Han gråter och gråter och gråter lite till. För första gången berättar han om sitt liv och sina tankar och känslor för någon. Han får reda på att han kanske lider av något Sebastian förstod till slut att han inte kunde bli bättre om han använde droger. Allt han ville var att få känna sig normal och leva ett bra liv. Han visste bara inte hur han TEXT: ANETTE ROSÉN FOTO: MALIN FRIMAN som kallas psykisk ohälsa och att det finns hjälp. Sebastian mår trots besöken hos kuratorn allt sämre och han fortsätter självmedicinera med alkohol. Det blir mer och mer och till slut hjälper det inte för att känna sig normal. Med stöd av kuratorn får Sebastian kontakt med psykiatrin och han får diagnoserna kronisk depression och social fobi och får börja behandling med antidepressiva läkemedel. – Här gick det fort utför, jag hoppade av skolan och fick praktik. Som jag sumpade. Självmordstankarna kom och då gjorde jag mitt första självmordsförsök som slutade med hemska konsekvenser. Trots alla motgångar blir den närmsta tiden riktigt bra. Sebastian får möjlighet att gå om sista året på gymnasiet och det går bra! Han trivs i klassen och träffar sin första kärlek. Han tar studenten med bra betyg och får jobb och flyttar hemifrån. Nu ska väl allt ordna sig, eller? – Detta var mina bästa år, men när det tog slut med min tjej så rasade jag och det gick extremt fort. Jag flyttade in till en kompis och började röka gräs i stora mängder och snart gled jag in i ett blandmissbruk. Alkohol, gräs och enstaka gånger även amfetamin. Sebastian vill verkligen börja ett nytt drogfritt liv så han bestämmer sig för att dra till Norge och jobba. Han åker hem efter tre månader och flyttar en tid senare till Kalmar för att plugga på universitetet. Nytt liv, ny tjej och nätdroger, smidigt och enkelt direkt hem i brevlådan. Det går åt skogen igen och Sebastian hoppar av studierna. Nästa anhalt blir Oskarshamn och om livet varit jobbigt tidigare, är det inget mot vad det kommer att bli de följande åren. – Jag flyttar till Oskarshamn och börjar jobba som vårdbiträde. Nu kunde ingen stoppa mig! Jag testade och blev direkt kär i drogen Tramadol. Drogen gjorde mig lycklig, pigg och problemfri! Samtidigt fick jag diagnosen bipolär 2. Vilket jag inte tror att jag har längre, de symtom som jag uppvisade då var troligen en följd av de droger jag stoppade i mig samtidigt som jag fortfarande behandlades med antidepressiva läkemedel. Den följande tiden upplever Sebastian som väldigt suddig. Efter flera självmordsförsök hamnar han inom slutenvården. Sebastian får mycket mediciner, men mår inte bättre för det. Tvärtom – han upplever att han blir som en zombie, fullproppad med mediciner, ensam och trasig både psykiskt och fysiskt. Sebastian erbjuds ECT, när inget annat tycks hjälpa. Detta är en behandling där elektrisk ström passerar hjärnan för att orsaka ett krampanfall. I många länder är ECT-behandling förbjuden, många patienter vittnar om biverkningar som minnesförlust, förvirring och utplåning av personligheten. Sebastian kom inte ens ihåg var han bodde. Sebastian åker ut och in på psyket och mår skit. Han kan inte hantera sig själv och sitt liv och det går utför – snabbt. Han flyttar hem till Växjö, där missbruket eskalerar ännu mer och konsekvenserna blir allt större. skulle göra slut med något han älskat under så många år. – Jag hade sett på film att folk som ville bli drogfria gick på NA-möten (Anonyma Narkomaner). Tydligen så pratade man med andra som också ville bli drogfria där. Jag var desperat och gjorde ett försök. Jag kom tillbaka varje kväll de hade öppet, det var trevligt och konstigt nog var det ingen som tyckte illa om mig där, tvärtemot, folk sa att de var glada för att jag var där. Jag älskade att höra deras berättelser. Hur de lyckats bli drogfria och vilka liv de levde idag. Men det var inget för mig! De kanske klarade det, men jag var ju världens sämsta människa och obotligt galen. Jag skulle aldrig klara av det. Några dagar kanske, men inte att vara drogfri en hel månad eller ännu längre – omöjligt! Så kom den där dagen som otroligt nog blev Sebastians första steg mot ett nytt liv. En sista gång skulle han fira genom en rejäl åktur! Han tar LSD och trippen blir först vacker och färgstark, men slutar i att Sebastian får en snedtändning och mår förskräckligt. Där och då bestämmer sig Sebastian för att avsluta sitt liv. Efter ett tag så sitter han där, på bron och blickar ner i avgrunden. Han tvekar. Sedan hoppar han. Allt blir svart och han vaknar upp fem dygn senare på sjukhuset med en ryggmärgsskada i ländryggen, vilket gör att han har kraftigt nedsatt funktion i båda benen. – Det var min vändpunkt. Jag vaknade och såg min familj i ögonen. Då bestämde jag mig för att aldrig utsätta dem för detta igen! Det fick vara nog helt enkelt! Det är här Sebastian tar sin första stapplande steg mot sitt nya liv. Mot Sebastian 2.0. Det blir en lång och mödosam väg med rehabilitering, rullstol och tillfrisknande. Ändå hävdar han bestämt att det var det bästa som kunde hända. På ett läger för ryggmärgsskadade träffar han en tjej som på riktigt förändrar hans liv. Hon hjälper honom att se på sig själv på ett helt nytt sätt. – Hon fick mig att sätta upp en lapp på min spegel som jag fick till läxa att upprepa varje morgon och kväll i 30 dagar. Jag är fin och vacker. Jag är stolt över den jag är. Jag duger precis som jag är. Jag förtjänar det bästa och inget mindre! Sakta men säkert förändras Sebastians skeva självbild och för första gången i sitt liv börjar han känna att han är värd något, betyder något och att våga försöka. Att skilja på att misslyckas och att vara misslyckad. Att han har samma rätt som alla andra att leva sitt liv fullt ut. Idag är Sebastian utbildad elevassistent och fast anställd på en särskola i Växjö. Hans resa i livet är näst intill osannolik och det är svårt att förstå den smärta han gått igenom. Samtidigt visar hans berättelse att hur mörkt det än är, så finns det hopp. Ett litet och skadat frö av hopp kan växa och bli till en riktigt fin blomstrande växt om den får rätt förutsättningar och stöttning. – Idag känner jag mig stabil i mitt mående. Jag har fått lära mig allt från grunden igen. Det har inte varit lätt, men det har varit värt det, för idag lever jag på riktigt! I