Nöjesnytt Kalmar Öland 1
en deportee på egen hand malia & boris blank Depo
rtees är ett av de finaste band det här landet har producerat, sanna mina ord. Bröderna Peder och Anders Stenberg har tillsammans med Thomas Hedlund gjort skivor sedan 2004 och inte något av dem har varit mindre än skitbra. När sångaren och låtskrivaren Peder nu går solo med Rädd För Hundar är förväntningarna höga – och de infrias med råge. Smart nog väljer Peder också att sjunga på svenska, vilket kan tänkas göra solokarriären mer avskild från moderbandet. Rädd För Hundar är en självutlämnande och synnerligen älskvärd popsingel, inte ljusår från Deportees mjukaste stunder. Där han kan bli en framtida svensk evergreen och jag kan inte bärga mig tills albumet kommer. Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. Malia är en amerikansk sångerska och låtskrivare som med ojämna mellanrum släppte bra, men ojämna album sedan 2015. Men när hon teamade upp med Boris Blank, ena halvan av det legendariska, schweiziska syntbandet Yello grävde hon guld av allra finaste karat. Yellos vana trogen är soundet nästan utomjordiskt bra, och låtarna är lika mycket en upptäcktsfärd i soniska landskap som de är traditionella kompositioner. Tillsammans med Malia, som är en utsökt sångerska, nånstans i skarven mellan jazz och soul blir Convergence (2014) en sällsam musikalisk resa. Särskilt om du har en bra ljudanläggning. - åskkatten svänger Om ni inte sett förra årets bästa musikdokumentär Yacht Rock ännu – gör det! Inte bara för att förstå vad yacht rock är, utan för att upptäcka vilken musikskatt som gömmer sig bakom denna fåniga etikett. För undertecknad var det inte många uppenbarelser i dokumentären, förutom sekvenserna med Stephen Lee Bruner, mer känd som Thundercat. Hans kärlek för yacht rock i synnerhet, och Michael McDonald och Kenny Loggins i synnerhet gjorde att han bjöd in de båda för ett samarbete på låten Show You the Way. Resultatet är inte bara briljant, det satte också McDonald och Loggins i ett nytt, coolt sammanhang, tillsammans med någon som samarbetat med både Gorillaz och Silk Sonic. Just det; Thundercat gör för övrigt alldeles lysande musik på egen hand, exempelvis på Drunk och It Is What It Is. sin fars son Kan man ta inspiration från en enda låt för att skapa en karriär på? Kanske inte, men att Stephen Wilson Jr har hört låten Springsteen med Eric Church är mer än troligt. Det är nämligen där han tar avstamp på sitt debutalbum Søn of Dad (ja, med danskt ø), men han gör det på ett ganska förtjusande sätt, får man säga. Det är bredbent americana, med flörtar åt både heartland rock, indie, country och grunge, med refränger lika stora och vidsträckta som Appalacherna. Som en mer amerikansk Ludwig Hart, skulle man kunna säga. Wilson växte upp med en ensamstående far, varpå Søn of Dad är en hyllning till stabben, och en väldigt, väldigt bra sådan. mjuka och intagande rumer Om jag inte missminner mig har jag lobbat för Rumer tidigare i dessa spalter, men det skadar inte att påminna om en av de brittiska öarnas finaste sångerskor. Jag älskade hennes debut Seasons of My Soul från 2010, jag älskade hennes coverplattor This Girl’s In Love (en hyllning till Burt Bacharach & Hal David) och Boys Don’t Cry (en hyllning till manliga låtskrivare), precis lika mycket som jag älskade hennes Nashville-hyllning Nashville Tears. Nu är hon tillbaka, lika mjuk och intagande som alltid, med singeln Saving Grace och kommande albumet In Session. Rumer är fortfarande det perfekta substitutet när du tröttnat på Carpenters och Norah Jones. oh my, audra mae Jag upptäckte den amerikanska krutdurken Audra Mae när hon sjöng skiten ur tre låtar på Aviccis album True – Addicted To You, Shame On Me och Long Road To Hell. Sedan glömde jag bort henne. Men när jag såg (den hjärtskärande) dokumentären I’m Tim blev jag påmind om att återigen besöka hennes diskografi, och tacka Jesus (eller nån) för det. Hon har inte släppt något sedan 2020, men det Spotify har att erbjuda räcker långt, oavsett om det handlar om Chateau Mae Mae (tillsammans med Vista Kicks), plattan tillsammans med The Almighty Sound eller soloalbumen The Happiest Lamb och Love, Audra Mae. Audra sjunger skiten ur alltihop, även när hon croonar som värsta Billie Holiday. Tacka fan för att Avicci ville ha med henne. 44 | nöjesnytt