Nolltretton 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN The Rage of Nicolas Cage Col
lection 3 disc Gillar du fula peruker och sanslöst överspel? Då kanske denna Nicolas Cage-box är något för dig. Den innehåller tre mindre kända filmer från de senaste åren med den amerikanske skådisen. “Mom and Dad” (2017) är en thriller om en masshysteri som får föräldrar i en villaförort att ta till våld mot sina barn. “Mandy” (2018) handlar om en hippiesekt som invaderar ett hem vilket startar en hämndorgie och i “Color out of Space” (2019) landar en mystisk meteor i en trädgård och sätter saker. (TP) FILM igång konstiga Greenland Unhinged Med jämna mellanrum dyker det upp katastrofrullar där Jorden riskerar att gå under av någon sorts naturkatastrof och människor tvingas fly för sina liv. Vi har sett det i exempelvis “Geostorm” och “2012”, och nu i “Greenland” som för traditionen vidare utan att egentligen tillföra något nytt. Denna gång handlar det om en komet som ska passera Jorden, men det visar sig snart att man räknat lite fel och kometen kommer istället att krascha i Europa och skapa en massutrotning i stil med när dinosaurierna dog ut. Gerard Butler spelar en byggnadsingenjör som, tillsammans med sin familj, valts ut att evakueras till en bunker på Grönland. På vägen dit råkar de dock ut för en rad problem, så hela filmen handlar om huruvida de ska komma med planet till Grönland. Helt fel upplägg enligt mig. Det intressanta börjar ju efter nedslaget. Hur drabbas planeten, hur går återuppbyggnaden till, hur blir livet på det ödelagda jordklotet? Den filmen hade jag gärna velat se. Den fantasilösa och rätt korkade rullen som “Greenland” blev är dock inte mycket att hurra för. Den hade gärna fått begravas för all framtid i en grönländsk bunker. (TP) Inledningen ger vibbar liknande ”Falling Down”, filmen från 1993 med Michael Douglas i huvudrollen som får nog av samhällets förflackning och livet i allmänhet och ger sig ut på en slags hämndturné i stan. Även ”Unhinged” tar avstamp i ett samhälle i upplösning där sociala medier driver på den ökande psykiska ohälsan och där moral och anständighet försvunnit. Och precis som i ”Falling Down” ligger det relationsproblem och arbetslöshet i botten som senare briserar genom ett trafikproblem.Russell Crowes obehagliga rollfigur har fått nog helt enkelt, och tyvärr är det en helt vanlig mamma som skjutsar sin son till skolan som råkar ut för hans vrede. En obetydlig trafikincident får topplocket att gå hos Crowe och snart har det lilla vardagsbråket vuxit till en veritabel mördarjakt där Crowe har tappat alla spärrar och gör allt för att ruinera mammans liv. Och det är där som filmen börjar bli ointressant. Inledningen när hoten först antyddes och sedan långsamt eskalerade skapade en obehaglig stämning som man kunde relatera till, men när Crowe plötsligt går från trafikdåre till besinningslös massmördare tappar filmen sin trovärdighet och blir mest en actionrulle i mängden. (TP) TIPSET Min pappa Marianne (2020) Årets kanske bästa svenska film är inspirerad av verkliga händelser och handlar om småstadsprästen Lasse (Rolf Lassgård) som rätt sent i livet kommer på att det är kvinna han vill vara. Att komma ut som transsexuell är alltid svårt men kanske ännu värre om man är präst och dessutom bor i en småstad. Dottern Hanna (Hedda Stiernstedt) får se sin värld vändas upp och ner och har svårt att förstå varför pappan plötsligt vill kalla sig Marianne. Det blir en resa där inte bara Marianne genomgår en personlig utveckling och tvingas ifrågasätta sig själv. Lassgård har hyllats för huvudrollen i denna rörande och humoristiska film. (TP) Vault Tenet Det är 70-tal och maffians ställning är stark i USA. Men det finns lokala småskurkar också och vi får följa två av dem i delstaten Rhode Island. Ganska hyggliga typer som visserligen rånar banker men raggar upp tjejer samtidigt som de rånar och sen åker hem till morsan och äter köttfärslimpa. De hamnar dock på kåken och där lär de känna en halvhöjdare inom maffian som har ett jobb åt dem. Och inget litet jobb heller, utan den största stöten i USA:s historia, visar det sig. De ska råna det bankvalv där maffian har sina pengar, och just av den anledningen är bevakningen minimal. För vilka skulle vara så dumma att de rånar maffian? Och mycket riktigt börjar saker snart att strula till sig, för man ska inte sticka upp mot maffian. Filmen bygger på en verklig händelse, men blir inte bättre för det. Det är en lågbudgetvariant av en typisk Tarantino/Ritchie-rulle, och försöker att vara ”cool” utan att riktigt klara av det. Det finns en hel del halvkändisar med i rollistan, som exempelvis Don Johnson, men ingen rolltolkning gör något större avtryck. Faktum är att väldigt lite med filmen gör något större avtryck. Rånarscenerna är ändå rätt okej, men resten kan ni faktiskt snabbspola. (TP) Det gäller att hänga med, för när Christopher Nolan drar igång sin nya mastodontfilm går det undan, både framlänges och baklänges. Det har talats om “Tenet” som en slags systerfilm till “Inception” och filmerna har definitivt likheter. Men det går också att göra kopplingar till “Memento” och “Interstellar” där Nolan också utforskar tidsbegreppet. För det är just tid och fysikens lagar det handlar om. I framtiden har man nämligen kommit på hur man kan vända tidsflödet, vilket i slutändan gör att hela mänskligheten kommer utplånas. John David Washington spelar en slags agent som får i uppgift att hindra detta, och i grund och botten är “Tenet” en actionfylld thriller, som dock får en helt annan tyngd genom den komplicerade tidsinversion som sker med jämna mellanrum. Som publik får man inte slappna av, detta är ingen standardrulle som man kan slötitta sig genom. Det är inte lätt att hänga med i svängarna utan man känner sig konstant mindfuckad. Vissa händelser får sin förklaring under filmens gång och då ler man och känner sig lite smart, andra saker kräver nog flera omtittningar för att man ska förstå. Det är en intensiv film och när eftertexterna börjar rulla känns det som man blivit mentalt manglad. Robert Pattinson är magnetisk och även Washington känns cool. Snyggt foto av Hoyte van Hoytema och pampig musik av Ludwig Göransson. Nolan kan addera ännu ett mästerverk till sin meritlista. (TP) NOLLTRETTON 41 KLASSIKERN The Game (1997) Regissören David Fincher har en imponerande meritlista med filmer som exempelvis ”Se7en”, ”Fight Club” och ”The girl with the dragon tattoo”. Och även ”The Game” är en riktig höjdare, även om den ofta känns lite bortglömd. Michael Douglas spelar den framgångsrika men cyniska affärsmannen Nicholas van Orton. På sin 48:e födelsedag får han en mystisk present av sin bror (Sean Penn). Det är ett slags rollspel som sägs förändra och förbättra hela ens livssituation. När spelet väl börjar märker Nicholas dock att allt verkar vara en enda stor bluff där man inte kan lita på någon eller något och där hela syftet verkar vara att länsa hans konton. Michael Douglas gör en av sina bästa roller och det är en riktigt vass thriller med många vändningar där man inte vet ut eller in förrän man kommer till det överraskande slutet. (TP)