Omtanke 1
beroende der där man utgår från två processer. De
n ena där man coachar föräldrar i att ta tillbaka föräldraskapet, hitta tillbaka till vad som är sunt och regler som alla är överens om. Dataspel räknas som nöje och tiden man ägnar åt det ska vara i relation till det, max två timmar per dag. I den andra processen arbetar man terapeutisk med barnet/ungdomen med förnekelse och insikt i sitt missbruk där man måste lära sig att vara i tråkighetskänslor, ta ansvar för sin del i familjen, lära sig hur det fungerar och hitta vägar mot det vuxna livet på ett normalt sätt. Ungas hjärnor är inte helt färdiga förrän i 20 års åldern vilket innebär att konsekvenstänkandet inte är fullständigt, det blir föräldrarnas uppgift att lära barnen att förstå konsekvenserna av sina handlingar. Så vad är då ett dataspelsmissbruk? Idag är dataspelsmissbruk inte en diagnos i sig. Mycket forskning pågår kring detta ämne och möjligen kommer vi i framtiden få se detta som en diagnos, i den manual man idag använder inom psykiatrin som kallas DSM 5. De allra flesta barn/ungdomar har en sund begränsning av sitt spelande med andra fritidsaktiviteter och kamrater, de kan balansera det här och klarar av att sköta skola och vara en del av familjeaktiviteter. Det är när spelandet går ut över betyg, familj, relationer som man pratar om ett beroende. Precis som andra missbruk så påverkar spel hjärnans dopaminsystem, även om det är i mindre grad, våra hjärnor är dock anpassningsbara berättar Patrik Wincent och kan återgå till att fungera utan dessa kickar. DET ÄR FLER pojkar än flickor som behöver hjälp av Dataspelsakuten, ungefär 80% pojkar och 20% flickor. Flickor är av tradition mer upptagna av sociala media, där man jagar likes. En dålig självkänsla kan lätt göra att de hamnar i en uppmärksamhetsjakt och börjar göra saker som i stunden känns bra men i längden kan ge dåligt mående. Dataspelsmissbruk kan få allvarliga sociala konsekvenser då unga tillslut www.ssil.se | 35