Nordisk Energi 1
LEDARE SÄKRA ELEN FÖR FRAMTIDEN Nya reaktorer kan
vara på plats inom 10 år ! D Sven Olof Andersson Hederoth en tyska energikoncernen Uniper som är en av de dominerande aktörerna på den svenska energimarknaden börjar tappa tålamodet. Man vill investera i en ny anläggning för fartygsbränsle i Luleå, men det saknas el. Att den här situationen skulle uppstå är ingen överraskning, varningssignalerna har funnits länge och i andra delar av landet, framförallt i södra Sverige har elbristen redan ställt till med stora problem för företagen där, med minskade investeringar och förlorade arbetstillfällen som följd. Ett helikopterperspektiv på Sverige ger en oroande bild. Vi är näst sämst på tillväxt i EU med en krympande ekonomi, -0.7% 2023. Samtidigt stoltserar vi med den fjärde högsta arbetslösheten inom EU, 8.5% i februari 2024. Att elbrist med påföljande höga elpriser har en hel del med detta att göra behöver man inte vara Nobelpristagare för att räkna ut och utan tvekan är denna insikt på plats i Rosenbad. Till dessa hembakta problem kommer att en av våra allra största handelspartners, Tyskland, också drabbats av liknande problem med krympande ekonomi och hög arbetslöshet. Även i Tyskland har detta till stor del sin grund i en delvis hemgjord energikris. Avvecklingen av kärnkraften och den ryska gasimportens totala kollaps har gjort tysk energiproduktion till en av de smutsigaste i Europa, rentav i världen. Den tyska energiomställningen, ”Energiewende”, har visat sig bli en katastrof för Tyskland. Man satsade allt på två kort: Avveckling av kärnkraft skulle kunna ersättas av vindkraft och rysk gasimport skulle täcka alla tänkbara behov. Inget av detta gick som tänkt. Tyskland har dessutom beslutat att genomföra så kallade ”klimatskyddskontrakt ” för industrin. Den tyske energidebattören Staffan Reveman skräder inte orden: ”dessa planer kommer att driva tysk industri mot stupet” (Tidningen Näringslivet, 12/3 2024). Sverige exporterar för över 200 miljarder kronor per år till Tyskland. En kraftig nedgång för tysk industri kan få förödande konsekvenser för Sverige. Inte minst den för Tyskland och Europa viktiga bilindustrin kommer med stor sannolikhet att försvinna till förmån för kinesiska tillverkare som inte går att konkurrera med, inte minst eftersom Kina sitter på mycket av de mineraler som behövs för batteriproduktion. Jag misstänker att sista ordet inte är sagt ännu. Att EU vill införa femårsplaner där man i bästa sovjetstil dikterar vilken teknologi som ska användas kommer att röna motstånd i de enskilda länderna när konsekvenserna blir tydliga. Där har vi det, två länder som förväntansfullt hoppas att det andra landet ska lösa det egnas problem. Tyskland vill åt billig el från Sverige och Sverige hoppas på att Tyskland ska vara den stabila marknad för svensk export som vi behöver. I denna ojämlika tango verkar Tyskland vara på väg att få åtminstone en del av kakan i och med de nya elkablar som är på väg över Östersjön. Hur Tyskland ska kunna hålla sin del verkar mer osäkert. Vad som är säkert är att tyska elpriser kommer att slå igenom även i Sverige i takt med att överföringskapaciteten ökar. Därför är det så viktigt för Sverige att bygga ut elproduktionen. Vi måste i varje ögonblick vara beredda att fylla de där ledningarna till Tyskland med el. Endast så kan vi hålla priserna i schack. Dessutom ska vi se till att vi har tillräckligt med el för den svenska industrin och kanske kan vi locka över en del energikrävande tyska verksamheter också! Varför inte? Frankrike har under lång tid haft rollen som Europas främsta kraftexportör och tjänat mycket pengar på det. Sverige skulle kunna kapa åt sig en rejäl bit av den kakan! Den nya energipropositionen från regeringen verkar luta åt att man vill ha mer vindkraft med lagring. Detta är helt obegripligt. Vindkraften kan aldrig ersätta traditionell elproduktion med svängmassa. Det finns tunga tekniska skäl till detta. Vind, sol och batterier tillför ingen stabilitet till nätet. När den nuvarande kärnkraften är borta har vi ett elnät som inte kan drivas, det kommer att saknas stabliserande produktion. Vindkraften blir dessutom dyrare än kärnkraft, särskilt om den ska åtföljas av lagring, när man bedömer kostnaderna utifrån det pris konsumenterna betalar, uttryckt i kronor per kilowattimmar. Den senaste tiden har visat att vindkraften inte är lönsam, de allra flesta vindkraftsoperatörer är konkursmässiga. Detta beror på att produktionsvolymerna går från noll till överproduktion beroende på väderläge. När det blåser lite tjänar man inga pengar, när det blåser mycket tjänar man inga pengar eftersom det då finns för mycket vindkraft i nätet. Vi skulle kunna bygga nya reaktorer som är färdiga inom 10 år. Det kräver mod, kunnande och kapital. Vi måste också sluta att hela tiden blicka framåt och hoppas på att det finns en bättre lösning runt hörnet. Använd den teknik som finns nu. Den är bra nog. Oavsett om det är en Olkiluoto-3, en AP-1000 från Westinghouse eller en kopia på Forsmark-3, alla är bra konstruktioner, beprövade och säkra. De kommer att förse Sverige med billig och tillförlitlig el in i nästa århundrade. SMR:er och annat kommer att finna sin plats under tiden. Låt dem visa sin kapacitet på strikt ekonomiska meriter. Alla dessa alternativ tillför dessutom stabilitet till elnätet, till skillnad från vind, sol och batterier. Men långbänken måste bort. Vi behöver beslutsfattare såväl i politiken som i det privata näringslivet som förstår allvaret och är beredda att driva på. Om man gör det kan det bli startskottet på en ny guldålder för Sverige. Sven Olof Andersson Hederoth Nordisk Energi 3 2024 5