Nöjesnytt Växjö 1
Lugn, Kristoffer Appelquist är inte död på riktig
t. Men i sin nya standupföreställning, som i sin titel hävdar just det ger han sig ämnet Döden i allmänhet och sin egen död i synnerhet. Den 7 april kommer han (förhoppningsvis) till Konserthuset i Växjö. ÄR DÖD K ristoffer Appelquist – en av landets mest folkkära komiker – brukar inte väja för vare sig kontroversiella ämnen eller smärta, men att bygga en föreställning kring idén om att han redan är död är ganska nattsvart till och med för denne exilskåning. “Nu ska vi in i det som gör ont”, säger han halvt på skämt, halvt på allvar när Nöjesnytt ringer upp, samtidigt som han beklagar sig över det faktum att det inte går att hitta ett fungerande headset i den värmländska håla han numera bor i. Vad föranledde en föreställning på detta ämne? Är det för att du fyllt 40 i år? – Jo, det är precis det. Cancern är ju på gång nu. Jag har inte kommit upp i rövcancer-åldern än, jag väntar fortfarande på att testiklarna ska döda mig. Man är ju inte 25 längre och jag tänker mycket på döden, går igenom mitt arkiv och fyller i donationskort och så. Fast det är ändå ingen som vill ha min lever. Det är mest skräpmat i den. Det är inget som går att bygga något av. Har föreställningen ett existentiellt tänk snarare än att det rent bokstavligt om döden? – Jag tänker så här: när man är mitt i livet har man en jävla tendens att tatuera sig eller köpa väggbokstäver som det står ”carpe diem” på. Det finns ju någon djup visdom i det där, att man inte kan leva sitt liv som andra vill utan måste lyssna på sig själv. Man måste börja gå på kompassen ”lust” istället för kompassen ”rädsla”. När jag ser orden carpe diem tänker jag ”fan vad sant, jag måste minnas det idag också”, haha. Samtidigt inser jag att cool är jag ju inte. Så jag började leka med de där tankarna och kom på idén med att föreställningen ska utspela sig i framtiden, när jag redan är död. När man ser föreställningen har jag redan varit död i tio år. Jag står på scenen och säger att nu ska jag bara jobba stenhårt i tio år till och tjäna ihop en miljon och sen ska jag jobba deltid och segla i Karibien. Samtidigt som publiken 12 | nöjesnytt vet att jag är död om nio år. Det blir en lekfull vinkling på det hela. Döden är en jävligt bra bottenplatta när man ska skriva skämt, för att folk blir känslomässigt engagerade. Innebär det att det finns något roligt med döden? – Döden är ju en av de parametrar vi alla har gemensamt och har koll på. Ränteläget vet jag inget om. Inte Stefan Ingves heller, egentligen. Men att jag inte kommer att leva om 60 år, DET vet både han och jag. Döden är en av de fasta förutsättningarna när man ska lösa ut en mänsklig ekvation. Det är det enda man vet, det och att cancern kommer och tar mig. Om jag inte dör i en bilolycka först. Behöver vi prata mer om döden, tycker du? – Det är nog väldigt individuellt. Föreställningen handlar framför allt om att våga uttrycka sina känslor och rädslor. Det tycker jag är otroligt viktigt, för jag har mycket folk omkring mig som har svårt att prata om det dom känner. Vi killar håller ju på att slå ihjäl tjejerna, knullar dom utan att fråga och fattar inte varför dom blir arga efteråt. Mansbilden är ju rövig. Vi gör små tafatta försök att prata om det, men i stort sätt är vi inlåsta i stenåldersvärden fortfarande. Vi kan säga att vi inte ställer upp på de där grejerna, men när det väl gäller så sitter man fast i de gamla vanorna. Vi behöver nog inte prata mer om döden, utan kanske mer om sorg. Framför allt då vi män. Du har smygtestat föreställningen lite redan, har folk reagerat som du trott och hoppats? – Nej nej nej nej, dom blir ledsna och vill inte se mer, haha. Så det är bara in i verkstaden igen. Men det är så det funkar, min humor börjar ofta med en tanke och sedan gör jag humor av det, men det tar ett tag innan den processen har gått varvet runt och humorn har ett eget värde. Sist vi pratade sa du att övervägt att bli politiker. Ser du det på allvar som en framtida karriär? – Ja, det skulle förvåna mig om jag inte sitter i riksdagen någon gång i mitt liv. Men jag vet också att allt kommer att komma ifatt mig den dagen jag gör det. Man är på en hearing och så frågar dom om jag har något att come clean över, då kan det bli rätt jobbigt för jag många skelett i garderoben, haha. Min kommunikation på sociala medier är rätt dampig och det är nog svårt att vara politiker då. Du gör ofta inte det lätt för dig, utan väljer ganska ovanliga och ibland kontroversiella ämnen till dina shower. Är det medvetet eller har du saker som bara måste ut? – Det är nog mycket att det måste ut, men jag vill också vara originell. När jag växte upp i en liten industristad blev jag tillsagd att jag bara försökte göra mig märkvärdig, som att det var något fult med det. Men som vuxen reflekterar jag över att man säger tvärtom. ”Var konserten bra? Nej, det var inget märkvärdigt.” Typ så. Jag vill vara märkvärdig och anstränger mig rätt hårt för att vara det, för jag tycker det är fint. Och om man vill vara komiker och vara märkvärdig kanske man inte bara kan skoja om skillnaden mellan killar och tjejer, då kanske man inte får väja för de lite tyngre ämnena. Mitt mål är att den här föreställningen ska bli så rolig som det bara går. Det finns ju så mycket roliga skämt att göra om begravningar och döden, och det är ju ett ämne som alla har en relation till. Det är ju det man vill som komiker, att publiken ska kunna relatera till. Jag älskar ju segling och har pratat väldigt mycket om knopar på scen, men det fäster sällan på, haha. Där tror jag att det funkar bättre med döden faktiskt. ■ TEXT: OLA KARLSSON FOTO: BINGO RIMÉR