Nolltretton - Linköpings Nöjestidning 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – SL UTA IRRITER A , SLUTA
IMITERA ”Innovate, don´t imitate” är en klassisk slogan som många företag följer. Man hoppas att samma insikt snart ska ta sig in i musikvärlden där det vimlar av plagiat. Jag har tidigare tagit upp coverband, tributeband och explosionen av hyllningskonserter i denna spalt, men det är inte riktigt det jag vill åt denna gång utan snarare de band som gör egna låtar men som ändå låter exakt likadant som något vi har hört förr. Företrädesvis gäller detta band som verkar i gamla musikgenrer som rockabilly och blues där det genom åren skapats en viss ram som man bör hålla sig till och som nästan är omöjligt att gå utanför. När band exempelvis säger att de spelar blues så menar de att de spelar en klassisk bluestolva, och behöver vi verkligen fler såna? Vad tillför det musikvärlden? Behöver vi verkligen fler rockabillyband som låter exakt som rockabillyband låtit i över 60 år? Vad ska vi med boogie woogie-artister till om de inte tillför minsta nytt? Det går ju faktiskt att göra nåt nytt med gamla musikstilar trots att de ofta är hårt mallade. Det var det som exempelvis gjorde Jon Spencer Blues Explosion intressanta på 90-talet. Här i Sverige har vi exempelvis haft Robert Johnson and Punchdrunks som runt millennieskiftet utvecklade surfrocken till något nytt och spännande. Från jazzens värld har vi exempelvis Franska Trion och Movitz! som tagit en klassisk musikgenre och gjort så den känns fräsch även i vår tid. Ett praktexempel på en artist som hottar upp gamla musikstilar och gör dem relevanta för samtiden är Jack White. Ett exempel på det var det lyckade samarbetet med countrysångerskan Loretta Lynn som han åter lyckades få att bli hipp på hennes ålders höst. Ungefär som Rick Rubin gjorde med Johnny Cash. Och just countryn tycks ha en förmåga att ständigt lyckas förnya sig, det ser vi inte minst i Taylor Swift som de senaste åren varit världens kanske största artist. Här hemma ser det mörkare ut på countrysidan, det har inte kommit fram något nytt och spännande sedan Alf Robertsons dagar. Men å andra sidan så fulländade han genren, så all country på svenska efter det kan bara bli sämre. /Tobias Petterson Musikredaktör SIKTAR HOGT .. HLTRs Text: Tobias Pettersson Foto: Maja Alshorn Låten ”Kidz” har när detta skrivs streamats 300.000 gånger på Spotify, men det är bara början för Norrköpingskvartetten HLTR$. I slutet av februari släppte de EP:n ”Chocolatemilk” och nu vill de ut och spela för att sprida sitt namn ytterligare. Rapgruppen HLTR$ (uttalas Highlighters) består av fyra 17-åriga Norrköpingskillar vid namn Calle Axelsson, Mattias Svedberg, Linus Berggren och Philip Karlsson. De är vänner sedan lång tid tillbaka och började i musikklass på Hagaskolan 2012. Men det som blev startskottet till HLTR$ var en händelse 2014. Det uppstod ett bråk mellan fotbollssupportrar på en sportbar och killarna som befann sig utanför blev involverade. De var oskyldiga, men eftersom de hade lite tidigare stök i bagaget fick deras föräldrar nog och ville sära på dem för att minska det dåliga inflytandet de hade på varandra. - Vi tänkte: hur ska vi kunna umgås med varandra utan att göra dumheter? Då såg vi filmen ”Straight outta Compton” och bildade en rapgrupp, berättar Linus. Egentligen var killarna inga typiska hiphopare men snart märkte de att folk gillade vad de gjorde. - Anledningen till att vi fortsatte var responsen på första låten ”Kidz”, och alla kompisar och vänner som kollade på oss i Livekarusellen, säger Philip. - Katapulten (första spelningen i Livekarusellen) var vårt första livegig någonsin. Vi fick det minsta rummet och slog rekord i publik. Vi går i skolan och håller en massa energi inom oss, och sen när vi står på scenen släpper vi ut den. Och varje gig blir bara bättre och bättre, säger Calle 54 NOLLTRETTON - Sedan vi började har vi utvecklats i allt: rösterna, scenspråket, grammatiken och rappen, säger Mattias. ”Kidz” har som sagt spelats massvis med gånger på Spotify, men det går inte att stå still utan nu satsar HLTR$ på nya EP:n ”Chocolatemilk” som släpptes 20 februari. - De nya låtarna är 100 gånger bättre än ”Kidz”, men det är fortfarande ”Kidz” som är den mest lyssnade, säger Mattias. Hittills har bandet hunnit med att spela ett antal gånger i Livekarusellen, två gånger i Linköping och på två gymnasiefester samt haft releaseparty på Kulturkollektivet i Norrköping, men tanken är att det ska bli många fler spelningar framöver. - Nu när EP:n är ute ska vi komma ut och spela den så mycket som möjligt. Vi är väldigt öppna för att spela överallt, säger Calle och fortsätter: - Jag tror vi kommit till den nivån där nästan alla ungdomar i vår ålder i Norrköping vet vilka vi är. Nästa steg är att leta upp ställen ute i Sverige att gigga på, och komma ut och dominera. Var är ni om fem år? - Vi vill bli så stora som möjligt. Calle och Mattias har till och med gett upp sin utbildning för HLTR$, säger Philip.