Örebro Läns Tidning 1
örebro läns tidning | resor 48 timmar Paris Text
och foto // Teodor Stig-Matz Teodor Stig-Matz har förvandlats från människa till djur i kärlekens stad. Gänget som sitter framför oss på morgonplanet från Landvetter är sju, åtta stycken; alla killar, muskulösa, snaggade, mellan 20 och 30 år gamla. De pratar uppspelt med varandra, får upprepade tillsägningar av flygvärdinnan eftersom de slarvar med munskydd – och på deras telefoner syns videor på män som slåss med varandra i gatumiljö. Efter att ha tjuvtittat en stund inser jag att de sitter och tittar på sig själva. Det här är alltså inte vilka råskinn som helst, utan den franska delegationen i King of the Streets, den illegala slagsmålsgala som det senaste året har genererat stora rubriker i Göteborgspressen. Jag blir nästan sugen på att gå fram och fråga om autografer. Mimmi, min flickvän och reskamrat, är inte fullt lika starstruck som jag. Trots detta är vi båda på lysande humör när vi landar i Paris, den franska huvudstaden som en internationell publik i fjol fick upp ögonen för i samband med Netflixsuccén Emily in Paris. Eller: på ytan är vårt humör lysande, längtande efter goda middagar, intressanta museum och romantiska promenader. Under denna slöja av förväntningar finns det dock en gnagande oro. Vid bokningen av boende har vi nämligen gjort en Faust-doftande trade-off. Hotel La Finca har ett bra läge i det 11:e arrondissementet, är hyfsat billigt och ser välinrett ut. Men dessa fördelar kommer med ett pris: på de bilder boendet marknadsför sig med är det nämligen inte – som är brukligt vid reklambilder för hotell – något smekmånadsfirande par eller glatt tjejgäng som poserar. I stället är det en thruple, en triad, en Big Love-situation, helt enkelt en kille och två tjejer som för att använda polylingo gosar runt i lakanen. Vi fruktar alltså att hotellet vi har valt är sexpositivt och att vi, två normalpryda svenskar, ska tvingas in i någon sorts menage-jag-vet-inte-vad. Våra farhågor visar sig dock vara kraftigt överdrivna. Lotharion från trekantsbilderna står förvisso i lobbyn, men gör inget olämpligt – och även om väggarna pryds av fotokonst av det mer suggestiva slaget tänker vi att det är något man får tåla när man är i Stig Larssons favoritstad. Vi är hungriga som djur och bestämmer oss för att börja vår kulinariska resa med att gå till L’as Falafel som ligger i det judiska kvarteret Marais och är Paris mest kända utskänkare av mat som serveras i pitabröd. Detta val av lunchrestaurang är vi tyvärr inte ensamma om, och en stor del av vår första förmiddag på semestern tillbringas därför i en kö, något vi på förhand trott att vi skulle kunna undvika genom att strunta i att gå upp i Eiffeltornet och andra barnfamiljsaktiviteter. Väl inne får vi ett bord och varsin meny som pryds av texten recommended by Lenny Kravitz – information som varken sänker eller höjer förväntningarna på maten. Det senaste året har fåfänga och intellektuellt mindervärdeskomplex fått mig att försöka lära mig franska. Knappt en dag har gått utan att jag har gjort mina övningar i Duolingo, och innan resan föreställer jag mig att jag ska klara mig helt okej – i alla fall vid beställningar och småprat. Att så inte ska bli fallet uppenbarar sig dock redan på L’as Falafel. Jag klarar mig genom några meningsutbyten, men sedan kommer något jag inte förstår och vid första tecken på osäkerhet utbrister servitrisen ”Anglais?”. Att fransoser – särskilt de i Paris – numera pratar hyfsad engelska visste jag om sedan tidigare. Däremot blir jag förvånad över att flera av dem genuint verkar tycka om att göra det. En stolthet hörs i deras röster, som att det är något speciellt med att staka sig fram på ett språk resten av världen pratar flytande innan lågstadiet. Vi tycker som du. Helgen är bäst! Vi har utdelning på helgen när observationen är som högst och folk har mer tid att läsa. Läs mer på www.sdr.se. Välkommen att kontakta Martin Säretun. 20 OSMUNDGATAN 2, 703 63 ÖREBRO TEL 019-10 49 40, MOBIL 0703-09 25 58 E-MAIL sdr512@sdr.se