NG Malmö 1
Film DAVID ARONOWITSCH: ”ASYLSKÄL BORDE VARA HÖJD
A ÖVER POLITIKEN.” Dokumentärregissören berättar om sin bioaktuella film och det hårdnande debattklimatet. TEXT: KASIA SYTY FOTO: PIA LEHTO TVÅ FAMILJER ÄR fast i den lilla grekiska byn Idomeni som blivit ett tillfälligt flyktingläger i Grekland vid gränsen mot Nordmakedonien. Nadia och Nawaf har flytt tillsammans och har sina barn med sig medan Yasir oroar sig för sin fru som sedan ett och ett halvt år tillbaka är fången hos IS, som tidigare har dödat deras minsta son. Den stillsamma och intima filmen Idomeni skildrar en vardagskamp i en tid av tung väntan och är ett porträtt av människor som tvingas finna sig i en verklighet som kommer att prägla dem för livet. Du har verkligen nischat in dig på migration i dina filmer. Hur har det blivit så? – Det är svårt svara på. Men det är framför allt att du blir berörd av situationen och de du träffar. Du kan bara inte släppa det. Och jag vet inte riktigt varför det är så. Det är människor som på något sätt blir klämda i en politisk situation och drabbas av den. Det är väl ett politiskt intresse kombinerat med intresset för olika omöjliga situationer människor hamnar i och olika former av förtryck. Hur såg ditt första möte med familjerna ut? – Allra första mötet skedde faktiskt när en av Nadia och Nawas söner stod och jonglerade. Vi befann oss egentligen på andra sidan av gränsen, på den nordmakedonska sidan. Han stod och jonglerade och var väldigt kontaktsökande på något 74 NÖJESGUIDEN | NR 09, 2020 sätt. När vi till slut hamnade i Idomeni där det var kaosartat sökte vi upp honom. Vad är det starkaste minnet från inspelningen? – Det är olyckan. VARDAGEN I LÄGRET bryts en dag när två barn omkommer i en drunkningsolycka. I dokumentären återberättas och bearbetas händelsen genom de andra barnens samtal om vad som hänt. – När man insåg att de lyfte pojkarna därifrån och sedan hur det påverkade alla runt omkring. Och att detta tragiska skedde i skymundan. Den lokala grekiska sociala administrationen låg på oss att vi inte skulle prata högt om olyckan. Varför säger de så? undrade vi. De ville förstås inte framstå som dåliga. Helt bisarrt för det hade ju hänt och det får absolut inte döljas. Filmen blir ett sätt att visa sanningen och att den tragedin inte glöms bort. Hur ser situationen ut i Idomeni idag? – Lägret stängdes i maj 2016 och de som har tagit sig den vägen efteråt gjorde det genom smuggling eller tog sig över gränsen på egen hand. På Lesbos verkar situationen vara katastrofal, i lägret Moria och även på de andra öarna, Chios till exempel. Men det som verkar mest oroväckande är att lokalbefolkningen har blivit så avigt inställd. Har du själv upplevt att debattklimatet har hårdnat sedan 2015? – Extremt. Vad beror det på tror du? – Man politiserar allt. Det äter sig in i språket - hur man formulerar sig. Att högerextrema politiker formulerar sig grovt är en sak, men detta att journalistiken har internaliserat en del av de här förskjutningarna i språket har gått väldigt fort på fem år. Man använder sig av uttryck som strömmar, flyktingströmmar, begrepp som har med naturfenomen att göra när det gäller människor och politiska situationer. Skulle man öppna möjligheten att resa normalt för människor som flyr krig då skulle de aldrig fastna på det sättet som familjerna i filmen gjorde eller anlita smugglare. Allting är politiserat när det gäller människors asylskäl och flyktskäl som borde vara höjda över politiken. Man undrar var det slutar. Jag skaffade just en bok av Victor Klemperer som heter Tredje rikets språk: lingua Tertii imperii. Den handlar om hur språket försköts under nazismen. Han var lingvist men han är mest känd för dagboken han skrev under andra världskriget, Intill slutet vill jag vittna. Dagböcker 1933–1945. Också idag sker tydliga språkförskjutningar, till exempel när det gäller flyktingkritik och liknande konstruerade begrepp som har blivit normaliserade, och det är ingen som höjer på ögonbrynen. Idomeni har svensk biopremiär den 25 september. Bäst just nu BABYTEETH Shannon Murphys tonårscancerdrama är mycket mer än ytterligare ett filmiskt försök till emotionell utpressning. FUNHOUSE Yngste Skarsgård spelar den slitna c-kändisen Kasper. Ihop med andra föredettingar tävlar han i ett webbsänt realityprogram som spårar ur. ANTEBELLUM Från producenterna bakom Get Out. En berömd författare (Janelle Monáe) är fast i en fasansfull verklighet, där hon plötsligt får leva i slaveritidens USA. WONDER WOMAN 1984 Gal Gadot i en gyllene kostym flyttas till det ljuva 80-talet där hon möter två nya fiender: Max Lord (Pedro Pascal) och The Cheetah (Kristen Wiig). SNYGGINGARNA Elvaåriga Amy vill gå med i en twerkande dansgrupp, men hennes familj är skeptiska. En prisbelönt fransk coming of age-film som gjorde att Netflix hamnade i sexualisering av barn-blåsväder för sin korkade marknadsföring. KASIA SYTY kasia.syty@ng.se