NG Öresund 1
”DET HANDLAR ÖVERHUVUDTAGET INTE OM STYRKA. OCH D
ET ÄR VÄL EN INSIKT JAG HAR FÅTT.” Hur kommer det sig? – Jag vet inte riktigt, men det är faktiskt något som jag tycker är en fantastisk egenskap måste jag säga. Det har ju räddat mig från att utsättas för manlig makt på något sätt. Tycker jag inte något är intressant, nej sorry, då går jag. Och så är det med det jag gör själv också. Det som blir det färdiga resultatet är ett destillat som jag vet att jag kan stå för aslänge eftersom det är så himla sant för mig. Det är som kvicksilver. Är det därför du tänker att du ska sluta när du är klar? För då har du inget kvar? – Ja precis. Fast jag pendlar också mellan det och att, nä nu ska jag göra något som går skitsnabbt – bara klinka lite på pianot och spela in. Fast då undrar jag direkt, hur länge kommer jag själv vara intresserad av det ens en gång? Så utmaningen i att göra mitt absoluta yttersta är ju min trigger. Men också det som gör att man blir så dränerad mellan varven. I DISRESPECT IS Universal går texten: Violator Not a monster Just a guy In our society Combat-green Converse Disrespect, you know Is universal Who am I? I am anyone Just like he who raped me Opportunity Makes the thief they say Disrespect is universal – ATT DET KAN vara vem som helst, både som våldtar och våldtas, det var precis den känslan jag lärde mig att känna på något sätt. 22 NÖJESGUIDEN | NR 3, 2018 Var det en känsla som hjälpte dig? – På ett sätt kanske, ja. Intellektuellt sett kan jag ju se att det aldrig är offrets fel. Men ändå är det en oundviklig fråga: Hur kunde det ske? Hur, hur, hur? Jo, därför att det spelar ingen roll vem du är. Och det här är känsligt, för jag kan inte säga att vilken kille som helst skulle kunna våldta, men det är kanske inte den du tror. Låten fortsätter: Identify him It’s impossible I’m just saying Blame the structure Blame the power Den här strukturen var ju du medveten om innan det här hände – har du fått några nya insikter? – Det har jag ju såklart. Men samtidigt känner jag mig mycket mer förvirrad. Konfunderad. Jag har alltid betraktat mig själv som en stark och seg jävel, och vad man nu väljer att baka in i det själv. Och så här får man ju inte tänka ens men det är otroligt svårt att acceptera att det kunde ske trots att jag anser mig vara stark. Och varför? Jo, för att styrka hjälper inte för att hålla dig utanför strukturen. Det handlar överhuvudtaget inte om styrka. Och det är väl en insikt jag har fått. TRE LÅTAR PÅ albumet handlar om tiden efter. När Jenny Wilson sprang in i någonting hon trodde var kärlek, oaktsam för att hon ville vidare – bort från det jobbiga. – Att vara med om någonting som är jävligt tungt, kanske till och med traumatiskt, gör att man kan tappa alla kompass och hamna i sällskap som inte är bra för en. Gud, det här är så svårt för jag vet inte hur mycket jag ska säga om det. – Jag ville bli älskad. Men det blev motsatsen. Så var står du nu, är du i en period, nu när du är klar med ett album igen, där du igen tänker att du ska sluta med musiken? – Nej, nu ska jag spela. Jag älskar att spela live och är barnsligt förtjust i att turnéra. Jag är så jävla pepp på det och det är ju en paradox när man skriver om så tunga ämnen. Men musiken är ganska party. Jag hoppas att folk kommer dansa som fan och sjunga med i texterna. Det handlar om att återta någonting. Gud, jag fick en sån känsla nu. Vad hände? Var jag precis hos psykologen? Båda parter gick efter den här intervjun hem och sov i några timmar. Exorcism släpps 23 mars.