Årsskrift 2006 Sida 1
Årsskrift 2006 Sida 2
Årsskrift 2006 Sida 3
Årsskrift 2006 Sida 4
Årsskrift 2006 Sida 5
Årsskrift 2006 Sida 6
Årsskrift 2006 Sida 7
Årsskrift 2006 Sida 8
Årsskrift 2006 Sida 9
Årsskrift 2006 Sida 10
Årsskrift 2006 Sida 11
Årsskrift 2006 Sida 12
Årsskrift 2006 Sida 13
Årsskrift 2006 Sida 14
Årsskrift 2006 Sida 15
Årsskrift 2006 Sida 16
Årsskrift 2006 Sida 17
Årsskrift 2006 Sida 18
Årsskrift 2006 Sida 19
Årsskrift 2006 Sida 20 l• l• t t I golfen finns or
d med tydliga signaler. "Mashie" talar om ett fräsande slag mot flaggan. "Socket" skickar oss ned i ett bottelöst träsk. "Stymie" varskor om en dramatisk vändning i matchen. Om detta ord berättar MAGNUS "MUNKEN" LINDBERG. egreppet stymie fanns redan då de första golfreglerna skapades på 1700-talet. Det innebar att under matchspel behövde man under vissa förutsättningar inte på green markera en boll som låg i vägen för motståndaren. Bollen som låg i motståndarens puttlinje betraktades som ett naturligt hinder. I slagspel har stymie aldrig tilläm- pats, men det blev uttryckligen förbjudet först 1851. Då skrev man i reglerna: "All balls must be holed out on medal days, and no stimys allowed. Man har förgäves sökt förklaringar till ordet stymie, som för övrigt då och då stavats annorlunda, till exempel stymy och stimy. Som många termer inom golfen, till exempel green och bunkar, har man inte översatt stymie till en svensk term. En tänkbar svensk översättning skulle kunna vara mask eller i mask. Jag vill minnas att man, när stymie fanns, ibland sa: "Jag låg stymie bakom ett träd." Första gången man tog bort stymie var den 27 september 1833. I protokollet från ett möte med Society of St. Andrews Golfers (så hette R&A då) kan man läsa: "Alla bollar på puttinggreenen, som definieras som 20 yards från hålet, ska lyftas om spelaren så önskar." 20 Men de som försvarade stymien lyck- ades återinföra regeln redan efter ett år minus en dag, den 26 september 1834. I gamla tider, då man använde fjäder- bollar kom bollarna ofta att ligga i beröring med varandra på greenen. Troligen berodde det på att de var elektrostatiskt laddade, även om man då inte kände till det begreppet. Det var då omöjligt att slå på den ena bollen utan att den andra bollen rubbades. Den främre bollen måste då markeras. Man tyckte också att om bollarna låg för nära varandra skulle man markera den som låg närmast hål. Man fastställde att om det var mind- re än 6 tum, det vill säga ungefär 15 centimeter mellan bollarna, skulle den främre bollen markeras. Eftersom spelarna inte förväntades ha måttband med sig gjorde man scorekorten 6 tum breda, när de var utvikta. Dessutom var det en praktisk storlek. Jag har konstaterat att än i dag håller många scorekort måttet ungefär sex tum. Över huvud taget rörde man sig med praktiska mått på golfbanan. Vi har fortfarande två klubblängders lättnad vid droppning med plikt, till exempel vid ospelbar boll, och en klubblängds lättnad vid droppning utan plikt, till exempel vid mark under arbete. Regeln om stymie hade i detaljer t
Årsskrift 2006 Sida 21
Årsskrift 2006 Sida 22
Årsskrift 2006 Sida 23
Årsskrift 2006 Sida 24
Årsskrift 2006 Sida 25
Årsskrift 2006 Sida 26
Årsskrift 2006 Sida 27
Årsskrift 2006 Sida 28
Årsskrift 2006 Sida 29
Årsskrift 2006 Sida 30
Årsskrift 2006 Sida 31
Årsskrift 2006 Sida 32
Årsskrift 2006 Sida 33
Årsskrift 2006 Sida 34
Årsskrift 2006 Sida 35
Årsskrift 2006 Sida 36
Årsskrift 2006 Sida 47
Årsskrift 2006 Sida 48