Årsskrift 2006 Sida 1
Årsskrift 2006 Sida 2
Årsskrift 2006 Sida 3
Årsskrift 2006 Sida 4
Årsskrift 2006 Sida 5
Årsskrift 2006 Sida 6
Årsskrift 2006 Sida 7
Årsskrift 2006 Sida 8
Årsskrift 2006 Sida 9
Årsskrift 2006 Sida 10
Årsskrift 2006 Sida 11
Årsskrift 2006 Sida 12
Årsskrift 2006 Sida 13
Årsskrift 2006 Sida 14
Årsskrift 2006 Sida 15
Årsskrift 2006 Sida 16
Årsskrift 2006 Sida 17
Årsskrift 2006 Sida 18
Årsskrift 2006 Sida 19
Årsskrift 2006 Sida 20
Årsskrift 2006 Sida 21
Årsskrift 2006 Sida 22 ~ Ett mer spektakulärt sätt
var att putta hårt på den boll som låg i vägen så att denna for i väg och den egna bollen fortsatte ned i hålet. Om man missade det minsta kunde dock den egna bollen hamna långt från hålet. Själv började jag spela golf vid tio års ålder strax efter andra världskrigets slut i maj 1945. När stymien togs bort 1952 var jag 16 år. Jag har inga egna erfarenheter av stymie i mästerskap eller landskamper. För oss grabbar var det dock ett mycket omtyckt nöje att träna på att klara aven stymie. Bobby Jones har i sin bok "Golf is my game", utgiven 1961, ägnat ett helt kapitel åt stymie: The Stymie - Let's Have it Back. Som rubriken säger var Bobby Jones en stor anhängare av stymien och propagerade i många sammanhang för att få den tillbaka. Han tyckte att spelet "head-to-head" hade förlorat en del av sin karaktär. Jag delar hans uppfattning att matchspelet förlorade en trevlig ingrediens när stymien togs bort. Bobby Jones betraktade borttagandet av stymien som en mer fundamental regeländring än andra ändringar, som han tyckte var detaljer eller klargöranden. Han ondgjorde sig också över att golfare som börjat spela efter 1952 inte ens visste vad stymie var eller inte förstod dess stora betydelse. Det gäller säkert också i vårt land. Bobby Jones skriver att helt visst kan stymie vara en otursfaktor. En typisk situation är denna: A och B slår sina andraslag mot greenen. A lägger sig en halvmeter från hålet. B lägger sig 10 meter från hålet. Med sitt tredje slag lägger B en stymie för A. Därmed berövas A en säker vinst av hålet. Det är otur för A, men Jones hävdar att detta inte är den typiska stymiesituationen. Kanske inte, men den bör inte vara alltför ovanlig. Jones berättar om två situationer i stora mästerskap där stymie spelat en avgörande roll. Det första var i Brittiska amatörmästerskapet på St. Andrews 1930. Jones själv spelade i fjärde omgången mot den försvarande mästaren Cyril Tolley 22 Munken pitchar över motståndarens boll. Jodå, den gick i hål. och berättar i boken att de var lika efter avslutad rond. Man fick tillgripa extrahål mellan två pressade spelare och inför en stor publik. "Efter två bra drivar slår jag ett bra slag till tre meter från flaggan. Cyril slår ett klart dåligt slag, som missar greenen till vänster. Han slår en svår chip dåligt till två meter kort om flaggan. Jag lägger mig vinn om putten, men missar med 5 centimeter. Bollen stannar i Cyrils linje. Den stänger hans väg till hålet och jag vinner matchen." "Man kan säga att jag hade tur, men å andra sidan förtjänade jag att vinna eftersom jag spelat hela skiljehålet bättre än han." Den andra situationen inträffade på 34:e hålet i finalen i USAs amatörmästerskap i Garden City 1936. Jack McLean i det brittiska Walker Cuplaget spelade mot Johnny Fisher i USA:s lag. När de kom till detta hål var McLean ett upp och hoppades bli den förste britt att vinna, som Jones skriver, vårt mästerskap sedan Harold Hilton 1911.
Årsskrift 2006 Sida 23
Årsskrift 2006 Sida 24
Årsskrift 2006 Sida 25
Årsskrift 2006 Sida 26
Årsskrift 2006 Sida 27
Årsskrift 2006 Sida 28
Årsskrift 2006 Sida 29
Årsskrift 2006 Sida 30
Årsskrift 2006 Sida 31
Årsskrift 2006 Sida 32
Årsskrift 2006 Sida 33
Årsskrift 2006 Sida 34
Årsskrift 2006 Sida 35
Årsskrift 2006 Sida 36
Årsskrift 2006 Sida 47
Årsskrift 2006 Sida 48