Årsskrift 2006 Sida 1
Årsskrift 2006 Sida 2
Årsskrift 2006 Sida 3
Årsskrift 2006 Sida 4
Årsskrift 2006 Sida 5
Årsskrift 2006 Sida 6
Årsskrift 2006 Sida 7
Årsskrift 2006 Sida 8
Årsskrift 2006 Sida 9
Årsskrift 2006 Sida 10
Årsskrift 2006 Sida 11
Årsskrift 2006 Sida 12
Årsskrift 2006 Sida 13
Årsskrift 2006 Sida 14
Årsskrift 2006 Sida 15
Årsskrift 2006 Sida 16
Årsskrift 2006 Sida 17
Årsskrift 2006 Sida 18
Årsskrift 2006 Sida 19
Årsskrift 2006 Sida 20
Årsskrift 2006 Sida 21
Årsskrift 2006 Sida 22
Årsskrift 2006 Sida 23
Årsskrift 2006 Sida 24
Årsskrift 2006 Sida 25
Årsskrift 2006 Sida 26
Årsskrift 2006 Sida 27 7. Man måste holla ens krop
p i denna positio hela tidhen bådhe i förande klubban bakot och uppåt, alltså, man får ej varken rääta up ens kropp, när man för up klubban eller luuta den mera, när man för needh klubban; men man moste ta up klubban gjenom att vända sig mot höger hand, och detta som om det fanns ett centrum utan att vrida sig från det, men bara gjenom att ändra thess positio på så sätt att man sätter den eller vänder den mot detta centrum, så att man kastar kroppens wiikt från ett ben till ett annat been då man lyffter klubban; ej heller får man aldrig vända needh ens vänstra skuldra och up den högra, när man föör up klubban, så tänkande att ge klubban en större swing för att öka kraften eller höja bållen; thy det är en mycket liten vacklande rörelse med kroppen som kastar den, då man wrider nedh den vänstra skuldran och up den högr, varföre man därvid mycket offta missar bållen och nästan aldrig träffar exakt. 8. Ens arbar moste röra sig myck- et litet; all rörelse moste utföras gjenom kroppens wridhning runt. Armarna tjänar endasth att ledha klubban och att sekundera och fortplantha den rörelse som givits den genom ens kropps wridhning; därföre får man aldrigh starta rörelsen med armarna först, uthan dessas rörelse måste komma helt mot slutet av schlaget. 9. All förelse medh armarna måste finnas i skuldrorne och all rörelse i benen måste uutgå från översta länderledhen* 10. Man får icke göra halt eller stanna up, som spännandes av musklerna i rycken, mellan upptagningen av klubban och fullföljandet av slaget, utan swinga medh den snabbhet som en naturlig swing behöfwer, hollande den riktigt fasth i ens händer. I varge rörelse skall de muskler som wärkar utih golff wara anspända och förbliwa so, nogot som man i alla ens armars rörelser hjälpes att gjöra genom att sluta samman fingrarna och om så är fallet att man har nogot utih handen som moste man gripa mycket hårt. Il. Man moste siigkta direkter för att slå bållen och ej siigkta att skumma marken eller träffa nära den, troende att man so är säkher att träffa bollen; detta är indirekter väg att träffa bollen, varken säker eller när den ligger inconvinienter; ej heller 3:dje är exakt, därföre att man endast sällan träffar bollen exakt och rent på det sättet; och 4:de är det svårare än det andra sättet, medhan detta är lättare. Tvåå, säkert, 3 är bäst för att träffa bollen exakt. Sättet att lära siig deetta är att lägga bollen på första bästa lilla upphöjning. 12. Klubbans skaft skall vara av hassel, varande mycket smidight och såväl långt som starkt. 13. Ens boll moste vara av medelstorlek, varken för stoor eller för liten, och sedan ju tyngre den är i respekt till dess storlek, desto bättre. Den moste vara av tjockt och hårt läder utan porer eller narv eller nogot som kan få en nål att lätt stickas in, särskilt i den mjuka delen. *Korsryggen. 27
Årsskrift 2006 Sida 28
Årsskrift 2006 Sida 29
Årsskrift 2006 Sida 30
Årsskrift 2006 Sida 31
Årsskrift 2006 Sida 32
Årsskrift 2006 Sida 33
Årsskrift 2006 Sida 34
Årsskrift 2006 Sida 35
Årsskrift 2006 Sida 36
Årsskrift 2006 Sida 47
Årsskrift 2006 Sida 48