Nöjesnytt Helsingborg 1
Om vi går tillbaka i tiden. Hur kläcktes idén til
l att bilda gruppen Page? - När den tidiga elektroniska perioden uppstod blev vi fascinerade av det för det var helt nya och unika ljud som ingen hört tidigare, inleder Eddie Bengtsson. Synthesizer var spännande, nytt och fräscht då. Det fångade upp vårt starkaste intresse och vi ville låta som det. Man blev nyfiken och undrade ”Vad är detta?”. En musikalisk upptäckarlust vaknade till liv. Det som var coolt var att det användes poppigt. För mig är ju till exempel Kraftwerk, Depeche Mode och Human League pop. Jag är ju en popkille som alltid gillat tidig popmusik som 70-tals pop, Beatles, glamrock och punk, som var lite som pop fast hårdare. Jag startade som trummis men det gick inte att skapa pop på det instrumentet så jag sålde mitt set och köpte två syntar i stället. Och så var jag då tillsammans med min nutida bandkollega Marina Schiptjenko och vi ville starta ett band och så blev det så. Page uppstod. Det hade grott en upptäckarlust i oss och den unga musikformen kändes extra fräsch då. Tillståndet kändes nytt och kreativt kittlande. Det gav en känsla av få vara med i musikperiod som en nydanande musikpionjär. Låten ”Dansande man” är en klassiker. Vad vill ni uttrycka med den låten? - Jag har inte själv skrivit texten, förklarar Eddie. Men går man på djupet med att analysera låten så handlar den om att vara lycklig och att dansa så länge det går. Budskapet handlar om individens förmåga till att kunna slappna av, släppa loss, dansa och om att kunna känna glädje även då det inte är så lätt i tillvaron. Att kunna känna glädje trots att livet är hårt. Men avslutet på texten är tänkt som en knorr som ska väcka ens lust för att fundera vidare. ”Den dansade man dansar sin sista dans… Lite vemodigt… Vad händer sen? Är det slut där? Musik är variationsrikt. Vad gör ert sound unikt? - Personligen tycker jag att det finns bara vi i Sverige som låter som vi gör, tycker Eddie. Det gör oss unika. Vi har ett sound som jag är glad över eftersom ingen annan har lyckats kopiera vår stil. På så vis var vi både unika förr och är det fortfarande. Även om soundet har ändrats över tid så har vi bibehållit det poppiga och man hör alltid direkt att det är Page. Vi växte upp och hittade våra rötter inom musiken direkt från start. Vi hittade vad ville göra musikaliskt och sångmässigt direkt. Många andra band behöver tid för att komma till en unik punkt i sin utveckling. Det var aldrig så för oss. Vi landade direkt som band på första skivan. Det vi gör nu, är det vi vill göra, och tänker fortsätta att göra. Vi är dock lite mer moogna och coolare i vårt sound nu men det hörs ändå tydligt att det är Page. Jag gillar riff på gitarr. De lägger jag om till ljud på syntar. På det sättet får jag fram ett sound som låter som om synthesizers integrerar med gitarrer, likt en rockstruktur, fast det bara är musik som kommer från en maskin. Jag känner ingen annan som jobbar så. Det är det som är vårt sound idag tycker jag. Ni har släppt många album. Vilken platta är ni mest stolta över och varför? - Det är svårt att välja, säger Eddie. Jag har två plattor som jag pendlar mellan. Jag är stolt för skivan ”Glad” för den är så perfekt såsom popmusik men också för att den är livsbejakande, något som man hör tydligt i texterna. Den är ungdomlig i sin lyrik. Men jag är också väldigt glad för den senaste plattan ”Fakta för alla”. Där hör man att jag blivit mer vuxen. I låttexterna grubblas det om hur världen ser ut och hur det känns. Vi reflekterar med ett fokus på det nu och gör det med vuxna ögon. Ni hybridiserar stark pop, goda melodier och fina synthslingor. Varför väljer ni den kombinationen i uttrycket? - Popmusik är min grej, svarar Eddie. Jag gillar inte tuff och hård musik. Ej heller dansmusik. Mina guldkorn kommer från melodiös musik såsom Bee Gees och Beatles. Jag gillar melodiös pop. Det attraherar mig och inspirerar mig. Jag är den ständige popkillen. Du pratar skånska men sjunger på rikssvenska. Hur kommer det sig? - Det går lätt att förklara, kommenterar Eddie. Mitt snabba svar är att jag själv tycker att det låter väldigt dumt att sjunga på skånska. Det är så jag tycker med avseende på pop. Förklaringen ligger i att band som till exempel Simple Minds som är från Skottland men som inte sjunger på skotska för det. Liknande situationer har du för exempelvis U2 och Midge Ure. Så det vill jag också göra. Min högst personliga åsikt är att skånska passar bäst inom till exempel reggae och hip hop. Den bästa popmusiken bör stå över det och välja standardsvenska. Så tycker jag i alla fall. Och jag har till och med försök att testa nojesnytthelsingborg.se | 15