AMES 1
KRÖNIKA Jessica Kling Advokat, Maminza Advokatbyr
å AB PRISSÄTTNING INOM OFFENTLIG UPPHANDLING Under oktober månad kom en intressant dom från Högsta förvaltningsdomstolen gällande så kallade golvpriser i offentliga upphandlingar. Sedan tidigare har Högsta förvaltnings domstolen slagit fast att det inte är förenligt med gällande regelverk inom offentlig upphandling att ställa krav på att anbudspriser måste överstiga en viss nivå (det vill säga att anbud under angiven nivå blir förkastade). I den nya domen tar domstolen detta ett steg längre och anger att det inte heller är förenligt med regelverket inom offentlig upphandling att ange en minsta nivå för när prissättningen får effekt i utvärderingen. Domen innebär alltså att upphandlande myndigheter inte längre kan tillämpa en lägsta prisgräns inom anbuds utvärderingen. I det aktuella målet prövade domstolen en utvärderings modell som innebar att lägre anbudspriser, än viss angiven nivå, inte fick någon ytterligare fördel vid utvärderingen. Högsta förvaltningsdomstolens dom får således konsekvenser av att det inte längre är möjligt för upphandlande myndigheter att ha en utvärderingsmodell som inte ger samtliga anbudspriser, oavsett nivå, en likvärdig fördel baseras på det faktiska priset vid utvärderingen. De modeller som förekommit, med en lägsta prisnivå för möjlighet till mervärde av något slag, har inte givit anbudsgivare några incitament för att lämna ett lägre anbud än den lägsta prisnivå som kan erhålla någon form av fördel i en utvärdering. Många anbuds givare har sannolikt därför av taktiska skäl valt att lägga sig på en prisnivå i linje med vad som kan erhålla maximalt mervärde. I och med att det inte längre kommer vara möjligt för upphandlande myndigheter att sätta en lägsta nivå för när pris får effekt i utvärderingen, ger det större möjligheter för anbudsgivare att lämna konkurrenskraftiga anbud. Inom offentlig upphandling är det emellanåt anbud som inte bara drivs av vinst givande affärer, utan emellanåt finns incitament för att ta ytterligare marknads andelar, skaffa sig erfarenhet, ha en stadig bas i verksamheten och så vidare. Som anbudsgivare inom en offentlig upphandling öppnas nu spelplanen upp för att lämna konkurrenskraftiga anbud baserat på de förutsättningar som finns hos anbudsgivaren – i förhållande till anbudsgivarens intresse att att erhålla affären. Det torde inte bara gynna det offentliga, genom att anbud sannolikt till större andel blir mer konkurrenskraftiga (vilket gynnar myndigheternas möjlighet att erhålla efterfrågas vara eller tjänst till rätt pris), utan torde även gynna anbudsgivarnas möjligheter att erhålla affärer baserat på andra parametrar än bara penningmässiga (även om de allra flesta affärer som görs drivs av just ett affärsmässigt övervägande). Mot beaktande av Högsta förvaltningsdomstolens avgörande, kommer i framtiden sannolikt även upphandlande myndigheters skyldighet att begära förklaringar kring anbudspriser som förefaller onormalt låga aktualiseras oftare. Det är därför viktigt att ni som anbudsgivare redan i ett inledande anbudsskede ser över hantering av svar kopplat till eventuella frågeställningar avseende era anbudspriser, om den upphandlande myndigheter anser att de förefaller vara låga. Som anbudsgivare är anbudslämning ofta förknippat med en hel drös av taktiska överväganden och i denna hög adderas nu överväganden kring hur ni som anbudsgivare hanterar möjligheten att lämna förmånliga anbud, som kan uppfattas som låga av den upphandlande myndigheten. Det är i sådana situationer viktigt att redan inför ett anbud hantera eventuella frågeställningar kopplat till detta, inte bara för att kunna förklara eventuella ifrågasatta prissättningar, utan även för att kunna lämna ett noga och väl avvägt anbud i den aktuella upphandlingen. ® 25