Bygdegården 1
”Jag är ständigt nyfiken på att pröva nya saker”
Hon har sjungit på Roskildes stora scen, i kyrkor, i bygdegårdar, i ishallar och vunnit Melodifestivalen. Skrivit rocklåtar och psalmer, fått fyra platinaskivor med Nordman. Och har inga planer på att sakta ner. – Jag är som mest stolt över det jag gör just nu, de nya låtarna jag just har skrivit, och min röst är bättre nu än någonsin, säger Py Bäckman på telefon från sitt hus i Stavsnäs, Stockholms skärgård Py Bäckman har, om man går enligt hennes Wikipediasida, varit aktiv som artist i 50 år då hon blev sångerska i tjejrockgruppen NQB 1973. Tio år senare fick hon sin första guldplatta som sångerska i bandet Raj Montana Band och i år fyller hon 75 år. Det började dock inte 1973, redan som treåring sjöng hon solo hemma i kyrkan i Iggesund. När hon var nio år stod hon bokstavligen i rampljuset hos Lennart Hyland i tv-programmet ”Stora famnen”. – Det sändes direkt från Cirkus i Stockholm och jag minns mest hur otroligt varmt det var med alla strålkastare. Att sjunga för publik var inte så konstigt för mig, det gjorde jag ju ofta hemma i kyrkan, berättar Py. Hemma i Hälsingland samlades familj och vänner framför den enda tv:n som fanns på ett kafé i samhället. Py föddes i Stockholm, men flyttade som väldigt liten till mormor och morfar i brukssamhället Iggesund. Mormor var med i kyrkokören och lärde sin dotterdotter många 4 sånger. Musikläraren i skolan var också väldigt bra samt att Py sjöng för privatlärare och tog pianolektioner. Så musiken har varit en del av hela hennes liv. På 1950-talet kom Elvis och rockmusiken. Py köpte en grammofonapparat och hon och hennes mamma åkte in till Hudiksvall och köpte Elvisskivor som spelades flitigt. – Efter skolan jobbade jag på bruket ett år, men jag ville ju göra något inom musik eller teater, så det blev flytt till Stockholm och teaterskola. Alla spelade i band och jag startade mitt eget, säger Py. På den tiden spelade de mycket covers. – Men efter ett tag började jag undra vad det var jag sjöng om egentligen. Så i 18-årsåldern började jag komponera egen musik och skriva texter, först på engelska och sen på svenska. Sedan dess har jag till 99 procent framträtt med eget material, säger hon. Under 1980-talet var det mycket rock tillsammans med bandet Raj Montana som gällde, det var turnéer och spelningar och en ständig heshet. Men hon har skrivit och framfört låtar inom väldigt många olika genrer såsom singer-songwriter, visor, pop, folk och andlig musik. Numera spelar hon med Janne Bark Elvis Presley var en stor idol för Py när hon växte upp i Iggesund och hon har sjungit mycket rock genom åren, men hon komponerar och sjunger inom många olika genres och prövar gärna nya saker. Foto: Lena Nilsson som annars synts och hörts på Ulf Lundells konserter genom åren. – Jag är ständigt nyfiken på att pröva nya saker och skulle gärna vilja göra en jazzplatta, det ligger och sjuder någonstans i bakhuvudet, säger hon. 1988 skrev hon text och musik till en låt som har kommit att bli en klassiker och den enda Melodifestivallåten som nu finns i psalm-boken. – Jag kände ju redan när jag skrivit låten att ”det här är riktigt bra” och när det blev klart att Tommy Körberg skulle sjunga ”Stad i ljus” visste jag att det skulle bli en hit. Tyvärr blev Tommy sjuk till finalen i Dublin plus att vi ju tävlade mot en ung Celine Dion, men låten står sig fortfarande och används i många sammanhang, berättar Py. En annan av Pys låtar som har blivit en klassiker är ”Gabriellas sång” från filmen ”Såsom i himmelen” där Py skrev texten och Stefan Nilsson skrev musiken. – Den har översatts till väldigt många språk eftersom filmen har visats i många länder. När en låt ska översättas måste de få tillstånd och översättningen måste godkännas av textförfattaren, men när det handlar om språk som