Kultursamverkansmodellen 1
Rapport: Kultursamverkansmodellen Kulturrådets re
flektioner I den här rapporten har Kulturrådet för första gången gett en samlad bild av utvecklingen av kulturområdenas årliga bidrag fördelat på regioner. I tidigare uppföljningsrapporter av kultursamverkansmodellen har utvecklingen av de årliga bidragen endast redovisats aggregerat för olika kulturområden och inte också uppdelat per region. Sammanställningarna i rapporten visar bland annat att bild och form är på frammarsch i flera regioner, att musiken alltjämt är det tyngsta området och att det ekonomiskt sett mindre området regional enskild arkivverksamhet fortsatt har fått ökat regionalt stöd. När det gäller regional teaterverksamhet och länsmuseer har verksamheternas årliga bidrag ökat med i genomsnitt 11 respektive 18 procent i fasta priser mellan 2010 och 2018 för de verksamheter som kunnat härledas till kulturområdena.1 Endast ett par regioner har sett minskade bidrag. För majoriteten teatrar och länsmuseer har perioden alltså inneburit en förstärkning av de årliga bidragen – även med hänsyn tagen till inflationen. På tvärs mot den här bilden har många länsteatrar och länsmuseer i olika sammanhang flaggat för att deras offentliga bidrag urholkats. Detta har sannolikt flera förklaringar. I en del regioner har utvecklingen de facto varit ganska beskedlig, men en mer generell orsak kan vara att inflationsjustering med hjälp av konsumentprisindex inte i tillräckligt stor utsträckning tar hänsyn till utvecklingen av personalkostnader. För personalintensiva verksamheter kan det bli extra kännbart. En tidigare rapport från Kulturanalys om länsteatrarnas ekonomiska handlingsutrymme ger – genom att använda olika löneindex – ett visst stöd för att länsteatrarnas utrymme att avlöna personal har minskat över tid, åtminstone fram till 2014.2 En annan förklaring till upplevelsen att bidragen urholkats kan vara att verksamheterna inte i tillräckligt stor utsträckning kompenserats för nya eller förändrade uppdrag. I länsmuseernas fall kan vi också se att andelen av intäkterna som utgörs av offentliga årliga bidrag har ökat mellan åren 2013 och 2018. Detta beror delvis på att övriga intäkter minskat med 9,4 procent. Samtidigt har de genomsnittliga totala intäkterna inklusive årliga bidrag trots detta ökat med 4,2 procent under samma period. Minskade övriga intäkter kan utgöra en delförklaring till länsmuseernas upplevda urholkning. En betydande del av minskningen av övriga intäkter för länsmuseerna tycks bero på minskade statliga lönebidrag, men även förändrade intäkter från uppdragsverksamhet, försäljning och entréavgifter kan spela in. Både när det gäller länsteatrarnas och länsmuseernas förutsättningar att bedriva verksamhet kan det finnas anledning att mer fördjupat undersöka hur förutsättningarna utvecklats och fortsätter utvecklas sett till intäkter, kostnader och uppdrag. När det gäller de årliga statliga bidragen har de i fasta priser ökat med i genomsnitt 3,4 procent under perioden 2010–2018. Men räknat per invånare har de statliga bidragen, till följd av befolkningsökning, istället minskat med 3,5 procent under samma period. Samtidigt som regionernas årliga bidrag per invånare i genomsnitt ökade med 20,1 procent. Rapporten visar att det, trots utvecklingsbidrag och tillfälliga satsningar från statens sida, framförallt är regioner och kommuner som stått för expansionen i modellen. 1 Ökningen på 11 procent omfattar även ett antal stadsteatrar. Om man skulle sortera ut de organisationer som mer traditionellt betraktas som länsteatrar skulle ökningen för länsteatrarna istället bli cirka 13 procent. 2 Kulturanalys (2017). Länsteatrarnas ekonomiska handlingsutrymme. https://kulturanalys.se/wp-content/uploads/Länsteatrarnas-ekonomiska-handlingsutrymme.pdf 9/119