Nordens Tidning 1
Best of Norden verkligheten var mer som San Frans
isco, och till viss del har karaktären påverkat honom. Han har blivit mindre cynisk. Men som den perspektivbytare han är funderar han på en uppföljande bok med San Franciscos vän, Yei, som suttit i fängelse för mord. – Jag vill få fram hur irriterande San Francisco är – den där dumma optimismen han har i alla lägen. Till skillnad från San Francisco är Sami Said en person som kan ta plats i samhället. Han skriver i Expressen, är ofta med på litteraturfestivaler, har varit sommarpratare i Sveriges Radio med mera. Ändå värjer han sig mot tanken att han skulle vara en viktig person. – Jag kan inte vara det. Alla löjliga grejor som jag gör. Det går inte, som att jag har en banansång som jag sjunger varje gång jag äter en banan. Och alla konstiga saker som händer mig, sådant händer inte viktiga personer. Han berättar om gången då han skulle vara med i ett författarsamtal. Det var en stor bild på honom på scen. Han satt på en av de främre raderna och hörde hur några i publiken började prata om hans utseende, att det inte var så estetiskt tilltalande. Till slut vinkande han för att visa att han hörde vad de sa. De började då prata om att han var mycket stiligare i verkligheten än på bild, och frågade honom om vilket språk han skrev på. Situation blev absurd. Sami Said har växt upp med tanken att han är en loser. En identitet han hade förlikat sig med, och på något sätt trivts med. Nu vacklar han kring vem han är. 12 nordens tidning nr 3 | 2019 Det påverkar hans liv. Som att han hade tänkt skriva en text om varför han hatar katter, men sedan undrade han om det inte blev för banalt. Han undrar också om han kan ge ut boken som han själv har gjort målningar i, som var klar innan romanen. – Jag tänker att det skulle se konstigt ut att jag ger ut en sådan bok. När man är en loser får man göra vad man vill. Det är det underbara. Nu kan jag inte gränserna längre. SAMI SÄGER att han känt högre och högre krav på sig själv. När han skrev den första boken var det inte så farligt, det fanns inte några förväntningar. Sedan blev det värre med bok två, och ännu värre inför den senaste romanen. Men ”Människan är den vackraste staden” är samtidigt den bok han är mest nöjd med. – Jag gör alltid mitt bästa. Den här boken är den som har kommit närmast det som jag ville åstadkomma. Han tror inte att han kommer att vinna Nordiska rådets litteraturpris. Listan över tidigare vinnare förskräcker. Att få priset skulle vara roligt, men det är inte det viktigaste. – Det är vilken betydelse boken får. Jag delar in böcker i kategorierna: Böcker som man läser och älskar och så förändras man, men böckerna förändras inte. Böcker som man aldrig är redo för, men man väntar på den dagen. Böcker som växer med en. Det är en sådan bok jag vill skriva, att någonting stannar kvar hos läsaren. Under uppväxtåren hade Sami Said svårt att nå fram till andra människor. Han kom inte ur sitt skal, var rädd för att tala. När han väl pratade ville han säga perfekta meningar, uttrycka sig så effektivt som möjligt, ofta blev det därför obegripligt. Nu har Sami Said inte några sådana problem när han träffar människor. Men hans självkritiska sida undrar om något sådant ända kan finnas kvar i hans böcker. Han har fått några kommentarer om att hans senaste bok kan vara svår att hänga med i. Det har fått honom att undra om det kanske blir komplicerat. Själv kan han bli uttråkad av böcker med tydlig handling och miljöbeskrivningar. Han inspireras av författare som nobelpristagaren Herta Mueller. Han beskriver att hon skriver ryckigt, med mycket energi. Hon leder en inte i handen, man måste göra något själv också. Man kommer tillbaka och förstår bättre andra gången. – Jag är så van att läsa sådana böcker, att jag inte tänker på att det kan vara svårt för läsaren. Sami Said förklarar att ”Människan är den vackraste staden” ska läsas som att man sitter på ett tåg och olika platser svischar förbi. – Man ser att något händer, men inte exakt vad. Skulle man då kunna underlätta för läsaren genom att i nästa bok ha en sådan läsarinstruktion? Nej, det tror inte författaren på. – Det är inte säkert att nästa bok blir så, säger den ombytlige Sami Said. LOUISE HERTZBERG FOTO: VIKTOR GÅRDSÄTER