Nordens Tidning 1
Konferensresa till Färöarna 26-27 april om psykis
k hälsa bland barn och unga Konferensen startade redan på kvällen 25 april då alla deltagare träffades i Nordens hus. Där hälsades vi välkomna av den de Färöiska värdarna och av Torshavns borgmästare. Borgmästaren höll ett bra inledande tal om behovet av att tillsammans arbeta för barn och ungdomars psykiska hälsa. ”Together we move mountains”. Lördagen inleddes av tal av utbildningsministern. Hon pratade mycket om att ta tillvara våra likheter i Norden. En likhet var att i stort sett alla pratade ”skandinaviska” på konferensen då det endast var deltagare från svenskspråkiga skolor i Finland. Under dagen visade flera forskare statistik från olika länder och vi kunde se att mycket är väldigt lika i de olika länderna. Island sticker dock ut när det gäller att det förekommer betydligt mindre mobbing där. NIINA JUNTTILA pratade om ensamhet och att vara självvalt ensam. Vi behöver träna barn i att umgås med andra då det visat sig att ensamhet ofta leder till psykisk ohälsa. Det går i arv med ensamhet då barn ärver det genetiska i att inte söka upp andra människor och de ser heller aldrig sina föräldrar interagera med andra vuxna. Det kommer aldrig gäster till deras hus så att de med vuxnas hjälp kan få träna sin sociala förmåga ihop med andra barn och vuxna. Vi i skolan och fritids har ett viktigt kompensatoriskt uppdrag. ØYVIND PÅLSHAUGEN pratade mycket om att det behövs ett lag runt eleven. Vi måste ta vara på var och ens yrkeskunnande och vad forskningen verkligen säger är verkningsfullt. Skolan ska arbeta systematiskt för att nå resultat och det måste vara långsiktigt. Det går inte att ändra och driva projekt på projekt utan ett projekt måste få ta tid. Lokala utvecklingsarbeten betyder mycket där alla på en skola ska med. Det kan lätt bli ”När allt är sagt och gjort är mycket mer sagt än gjort”. Möten ska användas till drift och inte information. BRIAN DEGN MÅRTENSSON frågade sig vad som är normalt. Diagnoser som sattes förr är idag inte diagnoser t ex homosexualitet. Hur utan insatser krävs och insatserna måste vara långa. Språkstörning kan leda till psykisk ohälsa. Lässvårigheter och uttalssvårigheter leder till skolsvårigheter. Man väljs inte av kamrater då man inte hänger med i talet och färre är i parförhållande. Det ger en högre grad av ångest. kommer det vara i framtiden. Vad anses vara en diagnos? SPECIALPEDAGOGIK OCH ETIK: Hur hjälper vi varandra? Vad är problemet? Vem är det ett problem för? Vem har definierat problemet? Vad är trivsel? Vad är det riktiga? Vad är det goda? ANNIKA H. DAVIDSEN pratade om elever på yrkesgymnasiet och mental sundhet. Hon har intervjuat elever som uttrycker att ”on-linelivet” gör att hjärnan är på hela tiden. Hon kallar ungdomar idag för generation prestation där man ska plugga, resa och uppleva. Vidare berättar hon om att det är typiskt för ett litet land och man inte är lyckad om man bara är kvar i landet. Jag tror generellt det gäller de nordiska länderna som alla är små. Dock är Färöarna väldigt litet och vi pratade med en konferensdeltagare från Färöarna där hon berättade att kraven är mycket hårdare på universitetet på Färöarna än i Danmark. Flera utbildningar avslutas i Danmark och hon upplevde att avslutningarna var ganska enkla då det hade varit mycket hårdare krav på Färöarna. Hon beskrev att färöingar måste prestera mer för att duga. ”Lillebrorskomplex” som jag tycker mig kunna se om man jämför landsbygd och stad i Sverige. RIKKE V CHRISTENSEN föreläste om DLD – devolpment launguage disorder – en språkstörning utan att tillägg. Forskningen har visat att sju procent av befolkningen har DLD d v s svårigheter att förstå, producera och använda språket. Det blir en barriär för att kommunicera och lära i vardagen. Det går inte över spontant Hur ska man underlätta: 1. Bra ljus, bra ljud, uppslagsböcker och egenproduktion som finns framme. 2. Språkinlärningsmöjligheter, strukturerade och interaktiva. 3. Interaktion – bilder, pauser i lärarpratet så att elever kan komma till tals. MADS BERÄTTADE om hur det är att växa upp som grav dyslektiker och vad det gör för självkänslan. Han berättade vidare om hur viktigt det är att hitta elevens styrkor. För honom har det varit att teckna och det har gett honom självkänsla. Han är idag en illustratör och har gjort filmen ”I am dyslexi”. MEN SOM VID många konferenser är utbytet mellan oss deltagare minst lika viktigt som konferensinnehållet. Vi pratade mycket skola och specialundervisning med flera av de andra deltagarna från Norden. Det är mycket som är väldigt lika i våra utbildningsväsen som terminer, klasser, läroplaner m m men även en del som skiljer. Varken Norge eller Finland har särskolor utan alla barn går integrerat i skolorna. I Norge har man betyg från år 8 (som 7 i Sverige) och ett slags uppförandebetyg, något som diskuteras i Sverige idag. I Finland är lärarutbildningen ansedd som en mycket bra utbildning som många söker till. Det kan vara 400 sökande till 40 platser. Detta är en sak som leder till att lärare har högre status i Finland än i Sverige. Vi känner att vi har mycket att lära av varandra och vi planerar att besöka vår kollega i Norge framöver och kanske även i någon svensktalande skola i Finland. Tack för bidraget till en mycket givande konferens i ett mycket vackert land. Om tre år är det dags för Sverige att ordna denna konferens. LENA SUNDQVIST, SPECIALPEDAGOG EKLIDSSKOLAN I TULLINGE NORDISKA NYHETER SKOLOR & BIBLIOTEK Ansvarig utgivare: Bo Andersson, bo@norden.se Redaktör: Julia Brink, julia@norden.se Mer info: http://norden.se/for-skolor-och-bibliotek/ nordens tidning nr 3 | 2019 19