Nöjesnytt Växjö 1
MÅNADENS PROFIL JENNY BÄCKSTRÖM Text: Ola Karlsso
n. Foto: Martina Wärenfeldt/MStudio Det finns en gammal tes om att ju äldre man blir, desto mer mån blir man om sina rötter. Inte för att hon med sina 36 år är direkt lastgammal, men i Jenny Bäckströms fall stämmer detta påstående ganska väl. Jenny är född och uppvuxen på gamla Norr i Växjö, men direkt efter avslutat gymnasium på Naturvetenskapliga programmet på Katedralskolan kunde hon inte komma ifrån sin gamla hemstad och ge sig ut i världen fort nog. Hon backpackade runt i Asien och förälskade sig i kontinenten, främst då Indonesien och det blev en kärlek och ett intresse hon kommit att bära med sig under hela livet. När det blev dags för universitetsstudier valde Jenny att åka till Australien, där hon så småningom tog en examen i Asienkunskap med fokus på språk, politik, antropologi och journalistik. Hon gjorde en fältstudie på Bali (om sköldpaddshandel), frilansade som journalist och skrev copytexter åt olika företag i Indonesien. –När jag hade pluggat i tre och ett halvt år tog jag ett studieuppehåll och åkte hem till Växjö. Då kunde jag helt plötsligt se staden med nya ögon och insåg att jag faktiskt längtade efter en normal vardag, säger Jenny och ler stort. Jag fick jobb som platschef i Boomerang-butiken som precis skulle öppna och bestämde mig för att läsa klart min utbildning på distans och stanna i Växjö. Det är tio år sedan nu och jag har inte ångrat det en dag. Den Jenny Bäckström som tar emot på den nya arbestplatsen i residenset i Växjö är således inte samma äventyrslystna tjej som surfade varje morgon, tjatade sig till en praktikplats på Indonesiens ledande engelskspråkiga tidning Djakarta Post och landade ett riktigt drömjobb: att åka runt och skriva om Balis bästa spa. För hur fantastiskt det än låter blir även livet på Bali vardag till slut, som Jenny själv uttrycker det. Idag har hon hunnit bli 36 år, har man och två barn – Måns, 5, och ettåriga Minou – och hus i Öjaby. Och ett nytt jobb, som VD för Växjö Citysamverkan. –Jag jobbade som affärschef på Forex Bank i många år och började därigenom engagera mig i Cityföreningen. Så småningom hamnade jag i Växjö Citysamverkans styrelse som representant för Cityföreningen. ”NÄR PLATSEN SOM VD FÖR VÄXJÖ CITYSAMVERKAN BLEV ÖPPEN SLOG JAG FÖRST IFRÅN MIG TANKARNA PÅ ATT SÖKA JOBBET, ÄVEN OM DET LOCKADE”. Vi hade nyligen fått vårt andra barn, så det kändes inte riktigt rätt tidsmässigt. Men rekryteringsprocessen drog ut på tiden och när jag varit hemma ett tag så ångrade jag mig och skickade in en ansökan Jag kunde inte motstå utmaningen, säger hon och ler igen. Ända från tiden som student, då hon med hull och hår kastade sig in i allt som verkade spännande, till det engagemang och den drivkraft hon idag känner för Växjös utveckling som stad, har Jenny gått på känsla, på det som känns rätt. Hon vill inte kalla sig rastlös, utan beskriver sig snarare som nyfiken och hon utstrålar ett orubbligt lugn och en avundsvärd harmoni. – När jag var yngre var jag helt manisk och väldigt intensiv, som det här med mitt Asien-intresse, säger hon. Det kanske hör ungdomen till att se saker och ting mer i svart och vitt och vilja ta in allt. Men jag tror det är viktigt att göra de där sakerna när man är ung så man inte går och suktar efter det senare. Idag är jag mycket mer en trygghetsmänniska och uppskattar de små sakerna i livet. Men jag går lätt igång på olika saker och blir fortarande väldigt engagerad i sånt jag tycker är spännande. Arbetet med att utveckla Växjö City är onekligen både utmanande och spännande. Trots att hon inte varit igång med det nya jobbet i mer än en dryg månad har Jenny redan massor av idéer och hon sprudlar av entusiasm när hon pratar om sin hemstad. För trots alla olyckskorpar och svarta rubriker som svävat över framför allt cityhandeln i Växjö är inte Jenny orolig inför framtiden. ” JAG ÄR FÖRVÄNTANSFULL OCH SER FRAM EMOT ATT JOBBA MED DE HÄR FRÅGORNA. EN VIKTIG DEL I VÅRT ARBETE ÄR ATT FÖRSÖKA HITTA EN FORM FÖR EN FRAMTIDA CITYKÄRNA”. Jag tror inte på att titta för mycket i backspegeln, för världen snurrar och utvecklas vare sig vi vill eller inte och då förändras förutsättningarna för vad invånarna använder stadskärnan till. Där måste vi hänga med. De utmaningar Växjö står inför är ju inte unika på något sätt. Jag har ju också märkt att det finns ett starkt engagemang i staden, att folk inte bara sitter och klagar utan vill jobba med att utveckla Växjö city. Vissa saker man bestämmer älskar folk och vissa saker gör dem upprörda, men hellre det än att man bara rycker på axlarna.