Årsskrift 2000 1
Årsskrift 2000 Sida 2
Årsskrift 2000 Sida 3
Årsskrift 2000 Sida 4
Årsskrift 2000 Sida 5
Årsskrift 2000 Sida 6
Årsskrift 2000 Sida 7
Årsskrift 2000 Sida 8
Årsskrift 2000 Sida 9
Årsskrift 2000 Sida 10
Årsskrift 2000 Sida 11
Årsskrift 2000 Sida 12
Årsskrift 2000 Sida 13
Årsskrift 2000 Sida 14
Årsskrift 2000 Sida 15
Årsskrift 2000 Sida 16
Årsskrift 2000 Sida 17
Årsskrift 2000 Sida 18
Årsskrift 2000 Sida 19
Årsskrift 2000 Sida 20
Årsskrift 2000 Sida 21
Årsskrift 2000 Sida 22
Årsskrift 2000 Sida 23
Årsskrift 2000 Sida 24
Årsskrift 2000 Sida 25
Årsskrift 2000 Sida 26 Om kökslatin och dagböcker
eller Hur vår golf blev ännu äldre Av AKE SKEPPARE talets golfhistoriker besannar faktiskt den utsagan. De mest tongivande av dem letade i decennier mest efter ordet golf (vilken ortografi som helst fick duga) för att bevisa vår golfs existens någonstans, helst i Skottland. Ju tidigare källa, desto bättre, så klart. Den äldsta källan blev med tiden ett kungligt skotskt förbud, 1457, att utöva 'futeball and golfe' och den förordningen bevisade just golf och inget annat. Men, vad ordet stod för var inte lika angeläget att finna ut. Under 1970-talet började så några D yngre golfhistoriker att fråga sig hur golf en gång egentligen spelades, relaterat till vår golf, den med ett hål i. Det blev för dem en viktigare fråga, och det är den naturligtvis. Och de fick hjälp av försynen, för plötsligt, som ur en trollkarls hatt, dök nya källor upp. För dem var inte längre nyckelordet golf utan ordet hål. Nu vore det dock litet orättfärdigt att antyda, att de äldre golfhistorikerna inte alls brydde sig om hur den där medeltida golfen spelades. De kände väl till vissa skillnader mellan den nordeuropeiska 'golfen' (i form av nederländsk colf och flamländsk chole); men den skotska 'golfen' (ofta kallad golfe, goif, golve, gouff, gowffe) var något för sig, urskotsk och ur-golf. Mellan raderna menade de, att vårt hål fanns med i detta skotska spel. 26 et brukar ibland sägas om historiker, att de jagar i flock; den äldre generationen av 1900- Men, de gick som man går kring het gröt, hålet, och med det tricket fick de vår golf att vara urgammal. Med de yngre golfhistorikerna har särskilt 1600-talet kommit i fokus på ett helt annat sätt än tidigare. Engelsk historia under seklet (och därmed också den skotska) är mycket turbulent, med bl a långdragna religionsstrider och militärdiktatur. Det kungliga inslaget i golfen är under större delen av seklet knappast mer än anekdotiskt. Någon har räknat ut, att det mot seklets slut inte skulle ha funnits flera än femhundra golfare, merparten tros ha hållit till på 'linksen' öster om Edinburgh, särskilt vid Leith. Bortsett från att exaktheten i denna siffra kan diskuteras, uttrycker den säkert ett faktiskt förhållande. Men, vilken golf var på vippen att dö ut? Frågan är berättigad. För, vi kan nämligen nu tydligt se två golfvarianter i östra Skottland: kortgolf och långgolf, båda spelades länge endast under den föga arbetsintensiva vintersäsongen (november - mars), då jordbruk och fiske i stort vilade. Hade ingen lärt sig ((Fore"'? Kortgolfen (lokala varianter av den nederländska colfen) var folklig och mycket populär, särskilt under helg och sabbat och på marknader. Man höll till på kyrkogårdar, på vägar och gator. Ofta under intensiv förtäring av hem-bränd 'uisge' och inte sällan med fatala följder, som de dödsolyckor som noterats på
Årsskrift 2000 Sida 27
Årsskrift 2000 Sida 28
Årsskrift 2000 Sida 29
Årsskrift 2000 Sida 30
Årsskrift 2000 Sida 31
Årsskrift 2000 Sida 32
Årsskrift 2000 Sida 33
Årsskrift 2000 Sida 34
Årsskrift 2000 Sida 35
Årsskrift 2000 Sida 43
Årsskrift 2000 Sida 44