NG Sthlm 1
egen värld. För det här är så far från det poppig
a och plastiga som finns ute nu, eller drill som är populärt. Det är bara bra musik. För dom som känner att dom måste vara samma som alla andra eller göra saker som förväntas av dom, vi har visat att man inte behöver det. Det är många som vill att jag ska vara en arg, svart kvinna som rappar - och det kan jag också vara och har varit och kommer säkert vara igen - men inte här. MAPEI, SOM SJÄLV är nybliven förälder, påpekar också det faktum att de kan lära sina barn att man kan vara precis vad man vill. M: Det blir fritt liksom, och jag tror det är bra att kunna visa det. Tänk vad skönt för dom att veta att dom kan göra vad dom vill och känner för! FÖR ALLA TRE gruppmedlemmar fungerar också MOR som en egen liten familj. En familj där man känner sig välkommen, där det är högt i tak och kreativiteten får sprudla utan baktankar eller dömande. För Fredrik Okazaki, som visserligen fått utlopp för sin bakgrund i mer obskyra genrer genom sitt samarbete med rapexporten Yung Lean, men kanske främst för Mapei och Thomas Rusiak. T: Alla tre har hittat ”hem”. Det låter så töntigt men lite så kanske. Man har alltid känt att man varit ganska missförstådd och har massa visioner och tankar och gamla produktioner som ingen riktigt förstår sig på. Det blir liksom ”kan någon fatta vad det är jag gör? För jag själv tycker det här är sjukt fett!”. Sen spelar man upp det för henne (Mapei, reds anm) och hon tycker det är skitfett. Så har hela processen varit, att så länge hon går i gång så vet man att det blir något fett av det. Av allt vi spelat in har vi inte stekt en enda låt. DEN SISTNÄMNDA TALAREN slog som bekant – något motvilligt – igenom med låten Hiphopper i början av 00-talet. Låten och det geniförklarade albumet Magic Villa, nominerades året efter till 24 NÖJESGUIDEN | NR 2, 2022 fyra Grammis-statyetter och tog hem tre. Men rampljuset, pressen och förväntningarna var aldrig något för Rusiak. T: Verkligen. Jag har aldrig lyckats förvalta karriären från början för att jag aldrig riktigt har kunnat anpassa mig och passa in. Jag har liksom hållit mitt spår hela tiden, även om man såklart utvecklas musikaliskt. Nu känns det helt plötsligt som att man har landat i att ”här är två personer som älskar det här spåret som jag har hållit, äntligen!”. Så vissa delar av det som finns på skivan är från låtar jag gjorde för 15 år sedan. THOMAS BERÄTTAR ATT mycket av det som hindrade honom som musiker var prestationsångest och att möta andra människors krav på musiken. En sits som Mapei också känner igen. Men som hon skriver i en ambitiös och målande track by track-text till ledsingeln Spitfire: ”I realized that there is a difference between being wanted, and welcomed. MOR is all about welcoming home.” M: När jag fick ett amerikanskt kontrakt så gick det rykten om vad jag hade fått för kontrakt, ett jättebra kontrakt. Då var det många som ville utnyttja det och tjäna pengar på min karriär. Man brydde sig inte om musiken utan ville bara kapitalisera på Mapei, liksom. Jag blev lite galen av det och så har det varit lite hela tiden, jag känner ju av det. Här kände man sig mer välkommen och inte ”vad kan jag få ut av dig”. FRAM TILL NYLIGEN skulle nästa singel ha varit låten Baby Dolls och skivan skulle heta Superficial Intelligence. Nu har de bytt plats med varandra. F: Den är lite annorlunda från resten av skivan då den är från min EP och är den enda låten på den här skivan som har en digital hi-hat. Det intressanta är att den är nästan sex minuter lång, men oavsett om det är vår überkommersiella PR-byrå i USA eller om det är mörka personer så har reaktionen varit: ”Det där är singeln för albumet!”. Vilket är helt sinnessjukt att ens gå förbi det faktumet att den är sex minuter lång. Men vi har ju inga radioambitioner ändå, på det sättet. M: Jag fick lite Bedtime Stories-vibb av den. Bedtime Stories av Madonna alltså. Hade ring i näsan, Q-Tip och A Tribe Called Quest-samplingar, lite trip hop… F: Ja den är väldigt trip hoppig! Jag kommer ju från Tricky Massive (Trick från Massive Attack, reds anm) från början, så det hörs ju. M: Den är väldigt stor. När jag gjorde melodin var enda gången jag faktiskt hade en referens och det var att jag ville att det skulle låta som en KRS Onerefräng, fortsätter Mapei och nynnar på refrängen i Step Into A World. M: Sen blev det vad det blev, haha. Jag tänkte att det här skulle jag vilja höra om jag var vuxen på 80-talet i Hell’s Kitchen när New Wave och hiphop möttes och folk breakade och hade The Cure-frillor. Jag ser nästan framför mig att ni kan göra en serietidning till den här skivan, med tecknade bilder som beskriver alla låtar. M: Ja, faktiskt. Bra idé! F: Det måste vi göra! Vi tar dina track by track, vi gör en coffee table-book med dom, vinylen och serien, säger Fredrik och riktar sig entusiastiskt till Mapei. EN AV LÅTARNA som tidigare huserat på Rusiaks hårddisk är andra singeln Cool It – en feel good-låt som målar upp bilden av rednecks som dansar kring en midsommarstång. T: Det var bara ett beat från början. Basgång, stråk och klarinetten kom senare. Jag har försökt så många gånger att göra något med den, men det har inte gått. Jag var klar med den. Sen sjöng du, Jackie, in den bara på beatet och Fredrik la till några grejer och det blev värsta låten. M: Jag tror det var mitt försök att göra afrobeat när jag kom hit, haha. DET FORTSÄTTER ATT bli ett intressant samtal när trion diskuterar sinsemellan vad de gör för associationer till låtarna. Mapei säger att låten får henne att tänka på ”Vodka Red Bull på någon sunkig krog” samt ”gammal arkitektur i Sverige med beige hus och gamla jazzmusiker som hängde på Berns” medan Rusiak gör referenser till one hit wonders från 60-talet, som Patti Pages ”Tennessee Waltz” och ”My Boy Lollipop” med Millie Small och Millie Corretjer. Ingen av dem nämner rednecks kring en midsommarstång. DET VI ALLA kan komma överens om är att det är bra, vilket det oftast blir när man gör vad man vill. Även om det inte alltid är lätt. M: Jag tycker det känns svårt att göra det man vill, för ingen vågar det. Jag känner jättemånga rika människor som inte vågar göra det. Men samtidigt, när man gör det man vill så faller allt på plats. FÖGA FÖRVÅNANDE HAR bandet redan ytterligare ett album i princip färdigställt och känslan är att vi kommer se och höra mycket av dem i framtiden. Hittills har bandet bara uppträtt två gånger: en på begäran av Pernilla August för Michael Nyqvist Foundation och en för Moëts räkning ute i ett slott i Mariefred. Men 2022 åker man ut på turné, om virusvarianterna tillåter. Och även då lär de överraska. F: Vi har precis skakat hand på Skandinavien och Europa med bokare och dom jobbar redan på USA-ingångar, så det är i full swing. Så det blir det definitivt. Det blir jättekul. Jag har spånat på det här ganska mycket i sömnen och vi kan ju göra det här i väldigt många olika format. Den här live-setupen. Vi kan göra mer sobra och andaktsfulla gig till punkklubbar och ”lukta öl över hela kroppen”-gig, i och med att… dels att det i musiken finns många olika vägar att gå. Man kan välja ett mindre klubbigt set eller göra det svinstökigt om man vill. Min bild är verkligen att vi ska göra en levande organism av livevärlden av det här. Vi ska inte försöka återskapa skivan hela tiden. Albumet Baby Dolls släpps den 24 februari.