Aktuella Byggen 1
JURIDIK Passiv beställare som fick betala blev fr
åga för HD Text: Marcus Eidem, advokat Foyen Advokatfirma En allmän rättslig princip är att en part som i avtal förhåller sig passiv till sin motpart står risken för sin passivitet. En situation av sådant slag, där en beställare underlät att låta besiktiga en färdiganmäld entreprenad, har nu blivit fråga för bedömning i ett mål i Högsta domstolen (HD). Preskriptionstiden för entreprenörens fordringar för annat än kontraktsarbete och mervärdesskatt, vilket i de flesta fall innebär fordringar avseende ÄTA-arbete, är enligt AB 04 och ABT 06 sex månader från entreprenadens godkännande. Denna begränsning i tiden syftar till att främja beställarens intresse av att inte behöva drabbas av överraskande krav från entreprenören lång tid efter entreprenadens avslutande. Innebörden är därmed att entreprenören förlorar sin rätt till ersättning för sådana arbeten om denne inte framställer krav på ersättning för dem inom denna tid. I det mål som nu ligger i HD hade beställaren dessutom skärpt preskriptionsregeln genom att korta ned tiden för framställande av krav till ”3 månader från godkänd slutbesiktning”. Efter att entreprenören hade färdigställt den avtalade entreprenaden och anmält den som färdig till beställaren hölls ingen slutbesiktning. Den fråga som sedan uppkommit, och som tvisten i HD handlar om, är huruvida entreprenörens krav på ersättning för ÄTA-arbeten, som fakturerades cirka tolv månader efter att entreprenaden anmäldes färdig, är för sent framställt. Beställarens inställning i målet är att preskriptionstiden ska räknas från den dag som slutbesiktning rätteligen skulle skett, vilket skulle vara i anslutning till entreprenörens färdiganmälan. Det skulle innebära att kravet är preskriberat. Detta resonemang är i sin tur hämtat från AB/ABT:s reglering av besiktning som anger att om slutbesiktning inte kommit till stånd på grund av beställarens underlåtenhet (passivitet) så ska entreprenaden anses godkänd och avlämnad från den dag som besiktningen rätteligen skulle ha skett. Tingsrätten bedömde dock, vilket hovrätten sedan fastställde (med två skiljaktiga ledamöter), att i frånvaro av uttryckligt godkännande av entreprenaden kan preskriptionstiden inte räknas från den dag entreprenaden rätteligen skulle ha godkänts. Besiktningskapitlets reglering (i AB/ABT) bedömdes istället här vara till nackdel för den passive beställaren, där underlåtelse att verkställa besiktning från beställarens sida inte senarelägger entreprenadens avlämnande (med de konsekvenser det medför i form av riskövergång och påbörjan av garantitid). Det konstaterades vidare att om entre144 AKTUELLA BYGGEN NR 6 • 2015 prenörens krav i det aktuella fallet skulle anses preskriberat skulle den passive beställaren ha vunnit på detta. Dessutom är det vid en så kort preskriptionstid som i det aktuella fallet angeläget att kunna fastställa tidpunkten från när denna ska börja räknas. Därför ansåg tingsrätten och hovrätten att preskriptionslagens regler om tioårig preskription istället skulle gälla. Även om tingsrättens och hovrättens bedömning inte kan sägas vara i linje med den övriga regleringen i AB/ABT eller i linje med den rådande systematiken, tycker jag ändå för egen del att det finns klart sympatiska drag över bedömningen där beställaren i detta fall inte vinner fördelar av att förhålla sig passiv. Mot detta kan förvisso anföras att även entreprenören som inte fakturerat tidigare varit passiv, om än att någon godkänd slutbesiktning inte förelegat. Till skillnad från beställaren har dock inte entreprenören tjänat på sin underlåtenhet att agera, vilket i sammanhanget talar för att denna är av mer förlåtlig karaktär. Huruvida HD är av annan uppfattning, vilket inte kan hållas för osannolikt, återstår att se. n Marcus Eidem, advokat Foyen Advokatfirma