Karlskogaliv 1
jubileum Tankar kring ett jubileum I år är det 10
0 år sedan städerskan och författaren Maja Ekelöf föddes. Hennes bok ”Rapport från en skurhink”, en osminkad berättelse om vardagslivet i Karlskoga och hennes egna reflektioner kring världspolitik och kultur, kom ut 1970. I dag är boken en modern klassiker. Vi bad hennes son Lars Ekelöf, mångårig journalist på Sveriges Radio, att skriva en betraktelse om sin uppväxt i Karlskoga. ”Jag står i soprummet och fascineras av den nästan hundraprocentiga uppslutningen om att sopsortera. Plasten för sig, tidningarna i en behållare, glaset sorterat i ofärgat och färgat och komposten står och ruvar lite lätt osande i sitt egna hörn. Bara några få saker avviker från god ordning. Dels sängbordet bredvid batteribehållaren och så syltningsspåren på golvet fram till komposthållaren. Någon hann inte fram med syltresterna innan papperspåsen gick sönder och någon lät bli att städa upp efter sig. Tankarna fladdrar iväg till min korta tid som fastighetsskötare på Skogsrundan och husen nere vid Timmermansvägen. Det var tiden för sopnedkast och papperssäckar och för mig som inte kunde täta droppande kranar eller byta stickkontakt var huvuduppgiften att dra upp sopsäckarna ur källarna till sopbilarna. Jag lärde mig mycket under de där källarbesöken. En av de tyngre kunskaperna var att sensommar och höst betyder syltning och saftning. Många var de pappsäckar som visade sin oduglighet för blöta sopor. Många var de svordomar som avlossades inför stumma och vitmålade källarväggar. På väg hem från jobbet till lägenheten på Bigatan cyklade jag ofta förbi hos morsan på Solvargsvägen. Hon var vad man i dag skulle ha kallat en curlingmamma. Alltid orolig för att jag inte ätit tillräckligt och ofta beredd med några färdigstekta köttbullar eller en falukorvbit. Men hon var också av den gamla stammen. När jag över den insåsade potatisen berättade vad folk slängde mer än sopor, suckade hon över idiotin i slit- och slängsamhället. Hon var städerska och hade inte råd att slänga saker bara för någon modenyck. Vad varken hon eller jag visste när vi satt där vid köksbordet var att hon något eller några år senare skulle slå igenom som författare med dunder och brak. Plötsligt var hon ett villebråd för massmedia och andra nyfikna. Hennes suckar var nu av annan art. Vad hade det ”tagit åt folk”? Hon hade ”ju bara skrivit lite”… I år är det 100 år sedan hon föddes och en plats utanför biblioteket ska uppkallas efter henne. Slit- och slängsamhället lever vidare – men nu källsorterar vi. Det tänker jag på där i soprummet.” Lars Ekelöf 15 Foto: Privat Foton: Privat