NG Sthlm 1
N är jag träffar Joel är klockan 09.45 och det är
den första dagen på årets upplaga av Åre Sessions. Anledningen till vårt möte är att Joel har skickat ett mail om att han ska släppa en singel med tillhörande musikvideo samt en ny solglasögonkollektion. Han ska även starta en egen bar och samtidigt vill han ”gå ut med sitt nyktra år”. ”Vill ni inte planera in någon ordentlig intervju till nåt tryckt nummer? Jag har liksom bara gjort ironiska mejl-svarsintervjuer med er tidigare. Jag vill prata på riktigt. Om Göteborg och Stockholm. Om Stureplan. Om klassresor. Om livet. Om missbruk. Om nykterhet. Från Majorna till Stureplan. Från Henriksberg till Yaki-Da till Spy Bar. Och sen ut i världen!” JOEL HÅLLER JUST på att avsluta ett möte i lobbyn på Hotell Åregården. Han ber mig vänta och säger att jag kan ta en kaffe och skriva upp det på hans rum. När mötet är klart går vi dit tillsammans. Joel klär av sig till kalsonger och lägger sig under täcket. Tidigare på morgonen skrev han i facebookchatten att han vill göra intervjun ”Henrik Berggren-style”. Nu ser han ut precis som i Russin-intervjun från 1995 där Henrik frågar vad han ska med en banan till. – Det här kommer aldrig bli allvarligt. Det fattar ju jag med, säger Joel. Men du hade ändå en tanke om att du ville prata på riktigt sa du? – Ja, men det vill jag. Alltså. Jag menar... HAN AVBRYTER SIG själv med att skölja ner en tablett med energidryck. – Alprazolam och Red Bull. Fan vilken morgon! säger han. Vad är Alprazolam? – Någon jävla ångestdämpande eller någonting. Kanske bara lyckohjälp... En serotoninskjuts. Det finns en gnutta underskott på den fronten. Okej. Men varför vill du prata allvar? – Det är bara att jag tycker att det hade varit roligare... Jag kan inte komma runt hela grejen om varför man ska göra en intervju med mig. Jag vet ju inte ens det själv. Egentligen tycker jag att det är helt absurt att man ens ska intervjua mig... Det var ändå du som hörde av dig och ville bli intervjuad. – ... men om man ska göra det så kanske inte jag ska vara den som ställer frågorna också. Jag söker bara någon slags mer ifrågasättande journalistik om mig själv. DET JOEL SYFTAR på är att när han har nyheter om Spy Bar brukar han skicka en pressrelease på chatten där han skriver frågor till sig själv och svarar på dem. – Det är så jävla ointressant med en Nöjesguidenintervju som är så här ”Hej Joel! Vi vet exakt vem du är och vad du gör hela tiden. Och vi tycker det är intressant att skriva om dig för att vi tycker du är cool”. När ”vi” egentligen är några få som tycker det. Då är det roligare att läsa någonting som inte är skrivet på mina egna villkor. Utan mer ”Vem är det där? Han är asjobbig”. NU UPPSTÅR PROBLEMET att om jag gör en ifrågasättande intervju så är det ändå på Joels villkor. Men skitsamma. I sommar ska han debutera som artist genom att släppa en singel med tillhörande musikvideo. Det är en edm-låt med arbetsnamnet Solglasögonlåten. Men han är inte den enda nattklubbschefen på Spy Bar som är musikaktuell. Daff Kjellström är också på väg att ge ut en låt. – Jag tror att Daff kommer få betydligt fler Spotifylyssningar. Han har liksom riktiga fans. Det tror jag inte jag har. Jag hoppas inte det. Varför hoppas du inte det? – Jag blir besvärad de få gånger som någon säger att de inspireras av mig. Det är inte bra. Det som jag visar upp är ingenting som man ska inspireras av. Det är allt som är fel med den här världen. Det är jag medveten om. Vill du höra låten? HAN SÄTTER PÅ låten, vars refräng är ”Mina solglasögon på typ som Bono, mina solglasögon på typ som Yolo”, och fortsätter prata om vad som är fel på världen. – Att en person som jag som aldrig haft några design- eller stylistambitioner kan släppa solglasögon som liksom publiceras i Vogue, världens största modemagasin. Trots att jag inte har några stylistambitioner eller något intresse för det, inga designkunskaper. När det finns 3000 jätteduktiga och ambitiösa personer som kanske borde ha haft den platsen egentligen. Det är jättefel. Det är för att jag befinner mig i navet av det som händer och där folk lyfter upp varandra. Det är katastrof. Skäms du över att du kapitaliserar på det? – Min sociala ställning? Nej, verkligen inte. Det finns alltid en nivå av att känna en skuld i de lägen då man har det bättre än andra. Det kan vara barndomsvänner eller familjevänner som fått det svårare i livet. Eller bara människor i världen som är hemlösa eller utsatta. Jag tror inte att jag ska gå runt och må dåligt över att jag har en priviligerad ställning bland coola innerstadsmänniskor i Stockholm. Jag ser inte riktigt vad det skulle generera. EFTER ATT HA varit full ”hela 2017” har Joel ett nyktert 2018 för att orka med alla olika projekt. – På samma sätt som när man var 21 och tyckte det var asspännande att experimentera med MDMA så är det asspännande att på ålderns höst, eller på ungdomens höst, att prova på en helt annan upplevelse. Det var asläskigt för mig att lära sig att dansa och ha kul nykter. Gå på ett bröllop nykter. Det är skitläskigt. Men också helt fantastiskt om man lär sig. NR 5, 2018 | NÖJESGUIDEN 51