NG Gbg 1
”JAG ÄLSKAR ROCKMUSIK SÅ JÄVLA MYCKET ATT JAG HAT
AR NÄR DET ÄR HALVBRA” I bland påminns jag om att det finns ett samband mellan att vara uppvuxen i en bruksort och göra lite av ett nummer av att man dricker sitt kaffe svart. Eller att i alla fall undvika “kapslar och skit”, som Pelle Almqvist säger. – Om du är väldigt engagerad i bryggkaffe kan du säkert känna skillnad på alla möjliga grejer. Lite som att du kan höra skillnad på olika typer av gitarrdist. Jag tror att det handlar om hur länge man tittar på något. Det är som eskimåernas tusen ord för snö. GEMENSAMT FÖR DE flesta mindre städer är också att de vid en viss tidpunkt lämnar sina ungdomar en del att fantisera om. Det kan ge varierande utfall, men ibland leder det till att de startar ett rockband. En snabb sammanställning av Sveriges mest framgångsrika rockexporter de senaste 30 åren bekräftar den bilden. Det verkar krävas en avsaknad av yttre underhållning för att musiken ska hända. 18 NÖJESGUIDEN | NR 7, 2023 ENLIGT LEGENDEN VAR Howlin’ Pelle, Chris Dangerous, Vigilante Carlstroem, Nicholaus Arson och Dr Matt Destruction fem tonårskillar i Fagersta när de 1993 fick varsitt brev med en tid och plats att infinna sig på. Avsändaren, en man vid namn Randy Fitzsimmons, förklarade sin roll som mentor och låtskrivare för deras kommande band. Fyra år senare kom The Hives första fullängdare, Barely Legal, via punketiketten Burning Heart Records. När uppföljaren Veni Vidi Vicious släpptes 2000 var succén ett internationellt skenande faktum. Under tiden som bandets medlemmar turnerat jorden runt har deras grundare hållit en mer tillbakalutad profil. Med jämna mellanrum har han dykt upp med idéer och låtar till en ny skiva, innan han återvänt till det dolda. För drygt tio år sedan försvann han helt. – Det var som att pausen aldrig tog slut. Han dök aldrig upp igen, säger Pelle. ALLT FICK NÄSTAN en förklaring. För ett drygt år sedan trillade det in en dödsannons i Fagersta-Posten. – Han visste kanske om att han skulle dö, men vi vet ju inte hur det har gått till. Vi vet ju egentligen inte med säkerhet att han faktiskt är död. Men vi får anta att det är så, säger Pelle. – Eller så är det bara ett avancerat sätt att göra slut med oss. DET ÄR LUDDIGT, erkänner han. Men Fitzsimmons lämnade inte sina lärjungar helt arvslösa. Dödsannonsen pekade åt ett bekant håll. Under en gravsten återfanns det material som nu kommit att bli The Hives första studioalbum på över ett decennium, The Death Of Randy Fitzsimmons. Den får mig att tänka på Peaky Blinders. – Då tänker jag på Nick Cave. Det har nog smugit sig in lite sådana, mer atmosfäriska, grejer. Lite mer dynamisk än tidigare skivor också, tycker jag. – Om man tänker sig Hives i någon slags klichévärld är varannan låt skitsnabb och varannan låt lite halvsnabb. För att upprätthålla den känslan genom en hel skiva måste det ske förändring. Om det ska kännas som att man springer snabbt måste man gå ibland. Man måste orka? – Många av de favoritband vi hade när man var yngre var ju samma växel hela tiden. På den tiden var det ju nog om det var högt och snabbt. Nu har man blivit mer kräsen. Jag älskar rockmusik så jävla mycket att jag hatar när det är halvbra. Det innebär dock en rätt hög ribba om det själv ska vara värt att göra mer musik. Har du prestationsångest? – Vi har ju egentligen bevisat allt vi behöver bevisa. Det finns nog med band som låter som oss. Hives-tributeband i Sao Paulo och vafan det nu är. Genom