NG Gbg 1
“JAG GILLAR ATT KOMMA MED NÅGOT SOM FOLK INTE TRO
DDE ATT DE BEHÖVDE” Seinabo Sey är tillbaka bättre än någonsin. TEXT: EMMA THIMGREN D et senaste albumet från Seinabo Sey, I’m a Dream, kom 2018 och blev femfaldigt Grammisnominerat. Hur slår man det? Är man Seinabo så byter man sound helt. På sitt tredje album The One After Me har hon återuppfunnit sig själv som artist genom att gå tillbaka till sina musikaliska rötter. NÄR JAG NÅR Seinabo på telefon är hon nyligen hemkommen från en spelning på Dalhalla där hon agerat förband åt Bon Iver, en artist vars influenser också gjort ett tydligt avtryck på den nya musiken. – När det annonserades att han skulle spela där mejlade jag arrangörerna och frågade om jag kunde få vara förband. Det var lite overkligt. Vi hängde backstage, han var helt normal och jättesnäll. Jag frågade hur det hade känts och han sa att han hade känt sig emotionell, att det var känslosamt att spela. Det tyckte jag var fint. Musiken de spelar är så vacker, så jag tänker att man måste bli tagen när man står och musicerar också. I SLUTET AV maj släpptes hennes tredje album, där vi får se en helt annan Seinabo än den vi fått lära känna på hits som debutsingeln Younger, som i år fyller tio år. Albumproduktionen tog fem år och är därmed den längsta hittills i hennes karriär. – Direkt efter det förra albumet släpptes så började jag arbeta på det här. Jag började jobba med andra människor, det var skitroligt. Jag hade jobbat med samma folk i så många år och jag hade ett visst sound som jag var van vid. Så jag försökte ta med mig det som jag tyckte var bäst från det gamla, men också hitta på något nytt. Jag blev nyfiken på musik och det känns som att jag knäckte en ganska stor nöt i mitt musikaliska liv genom att bli klar med den här skivan. Vad är det som du har knäckt? – Jag tror att jag har kommit på hur jag ska vara mer insatt i produktionen och på vilket sätt jag tycker om att musicera. Jag har hittat lite nya metoder för att skriva låtar och lärt mig att skriva med andra människor också. Det gjorde jag inte så ofta förut, säger hon och fortsätter: – Det är en hel drös av olika prylar som jag vill prova och testa. Musik och kreativitet är synonymt med att röra sig framåt. För mig är den största tillfredsställelsen att få testa mina idéer, sen är det jättekul om folk tycker om det och det mottas fint. Men min måttstock för framgång på något sätt är om jag får prova nästa grej. På samma sätt som det händer en massa saker i vanliga livet rör man sig framåt på samma sätt i ett musikaliskt liv. Annars tycker jag att det blir tråkigt. ALBUMET FICK TITELN The One After Me. – Det symboliserar att man förlåter sig själv. Jag vill det bästa för alla som jag har varit med och avslutat med. Jag hoppas att alla får som de vill till slut. Det är också en nick till den generation av musiker som kommer, jag hoppas att det blir lättare och bättre för alla. Och att min musik på något sätt kan öppna för nästa person som kommer med någonting som inte är superkonventionellt. Var det nya soundet ett medvetet val eller något som har vuxit fram? – Det är något som händer naturligt när man fortsätter att utvecklas. Så länge jag tycker att musik är spännande och kul så kommer saker och ting att låta annorlunda. Men i grund och botten är det ganska konventionella låtar som är skrivna på liknande sätt som förut. Det är mer ljudbilden och lagren som är förändrade. I mitt huvud är det inte så långt ifrån det andra men jag fattar att folk tycker det. Magnus Lidehäll som producerade mina andra skivor var ju hiphopproducent från början, så vi svävade inte iväg så långt. Jag tror att jag har tillåtits att vara mer renodlad nu kanske, så som jag egentligen hörde det förut. Jag har också låtit sångmelodierna fladdra iväg till en viss typ av neosoul eller r’n’b från när jag var yngre. Har det känts som att du måste återupprepa den musiken du slog igenom med? – Jag är supertacksam för vad den musiken har gett mig. Men som sagt tycker jag att det är spännande och kul att röra mig framåt. Man kan alltid sitta hemma och försöka fnula ut vad alla andra vill ha. Men jag tror inte att min musik blir som bäst när jag tänker på det sättet. Jag måste tänka vad jag vill, vad inspirerar mig och vad får de närmaste runt omkring mig att bli lyckliga. Jag gillar att utmana öron. Jag gillar att komma med någonting som folk inte förväntar sig eller kanske inte tror att de behöver. Det handlar mest om mig själv, att jag vill göra något som jag inte hörde igår från mig själv. Jag vill fortsätta utvecklas och känna mig modig i alla beslut jag tar. PÅ THE ONE After Me finns influenser från Seinabo Seys tonårs r’n’b och reggaemusiken från Gambia. Hon kombinerar också hiphop med folkmusik och understryker med det sitt dubbla arv. – Det är producenten Simon Hessman som vävt in folkmusiken lite överallt i låtarna. Spår nummer två på skivan börjar med en svensk folkmusikbit som går över till ett hiphopbeat. Jag kommer ihåg att jag hajade till så mycket när jag hörde det, för att jag tyckte att det var en så rolig musikalisk beskrivning av mitt liv och hur svenskheten har gått in i hiphop och all möjlig svart musikkultur. På något sätt har det alltid varit svårt för mig att förklara hur det flyter ihop i mitt huvud. Det har jag inte hört så tydligt förrän han spelade det där beatet. På så sätt har han inspirerat mig att inkorporera det mer i musiken. DEN HÄR GÅNGEN ville Seinabo skapa en mer kollektiv albumprocess, och har samarbetat med flera producenter och låtskrivare. Även det ett sätt att gå tillbaka till sina rötter och hennes start i musiken. – Beslutet kommer från min kärlek till att spela live och att jag har gått i musikskola. Jag har alltid musicerat väldigt mycket i grupp. Jag började jobba med producenter när jag var 20-21 och då blev man färre och färre i studion. Det kostar pengar att göra musik i grupp, mer pengar än om man sitter med en person. NR 7, 2023 | NÖJESGUIDEN 45