Svensk Golf 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13 "Golf Tillsammans" ger det def
initiva genombrottet TEXT: PETER MODIE o Om du vill spela tennis i den kommunala idrottshallen bokar du tid, betalar 40-50 kronor för en timme, en kostnad som du delar med din partner. Eher matchen passar du på att bada bastu, du duschar och torkar dig med en kommunal handduk, fikar i den kommunala cafeterian, vareher du beger dig till den kommunala parkeringen, sätter dig i bilen och kör hem. Du har fått din välbehövliga avkoppling och motion för 25:-. Att det inte kostar mer beror förstås på att kommunen står för merparten av kostnaden för din tennistimme (kapitalkostnaderna för anläggningen plus alla personal- och driftskostnader). Tur det - annars har du och din partner kanske fått betala uppemåt 500: - för er match. Du spelar ju golf också och är medlem i en golfklubb. Du har kanske betalat en inträdesavgih på en tusenlapp och lånat klubben mellan 2000:- och 5000:-. Och så till slut betalat medlemsavgihen där genomsnittet för samtliga svenska golfklubbar ligger på ca 1100:-. Dessa ko~tnader har du oavsett om du del- tar i klubbens tävlingar eller andra aktiviteter och oavsett om du spelar en eller hundra ronder på ett år. Det här förhållandet är egentligen absurt. Men tro nu inte att jag missunnar våra tennisspelare deras möjligheter att utöva sin sport för en rimlig penning. Tvärtom, det är precis så det skall vara, men denna möjlighet bör naturligtvis också gälla den stora och växande skaran av golfspelare. Klubbarna är privatägda Med några få undantag är de svenska golfklubbarna privatägda. Det är de enskilda golfklubbarna som äger eller arrenderar marken som banan ligger på, liksom klubbhus och maskiner. Den enskilde medlemmen är med och betalar allt detta genom lån och medlemsavgiher. Dessutom ska medlemsavgifterna räcka till driften av anläggningen, till personalens löner, till gödningsmedel, gräsfrö, bunkersand, matjord och jag vet inte allt. Inte undra på att medlemsavgiften i en golfklubb inte står i rimlig proportion till andra idrottsföreningars. Detta ska man ha klart för sig då man dis- kuterar med fåkunniga om att golf är en »dyn> sport att utöva. Sporten är inte styvmoderligt behandlad av anslagsbeviljande myndigheter - misshandlad är ett bättre ord. Detta gäller även den centrala instansen. Golfförbundet finansierar t ex hela sin verksamhet till 84% med avgifter från golf- spelarna samt sponsorsintäkter plus diverse småintäkter. Det statliga bidraget till golfen är ungefär en tia per aktiv medlem, vilket kan jämföras med bidragen till fäktning (430: - l. SVENSK GOLF. 11/1984 I slutet av 50-talet kom också nya tanke- PETER MODIE (bilden) är ordförande i KommU1;Iprojektet där Kenneth Bognesand, Gävle GK, Mats Lindholm Saab-Ana GK, Sven Ake Ståhl, Lysegårdens GK samt Bengt Lorichs är övriga ledamöter. Gruppen arbetar med tre delprojekt: l) Information mot myndigheter: Utställningsskärmen ))Golf Tillsammans)), skriften ))Golfbanan en kommunal tillgång)), informatörsku,rsen i Täby. 2) Information mot näringslivet: Företagsmästerskapet i Tylösand 8-9 september med konferens om företagsgolf. 3) Go/fturism - information i nästa Svensk Golf. Men det är lika bra att erkänna det med en gång - att den krassa verkligheten ser ut som den gör är klubbarnas och förbundets eget fel. Då man på 50- och 50-talen upplevde guldruschens glada dagar när det gällde kommunala satsningar på friluftsbad, ishockeyhallar, fotbollsarenor, Idrottens hus och allt vad det var sov golfklubbar och förbund i den djupaste Törnrosasömn. Inte en enda offentlig krona satsades på golfen, men förresten, golfen ville egentligen vara sig själv nog. Ni som var med då vet att golfen på den tiden var en snobbsport, golfklubben ett slags exklusiv herrklubb där man visserligen accepterade ett pittoreskt inslag av damer på tisdagsförmiddagarna men där juniorer möjligtvis kunde fylla en uppgift som caddies och skoputsare. I klubbmatriklarna redovisades medlemmarna med titlar och allt och den som gitter gräva i läggen från den här tiden får förgäves leta efter folk från »SOcialgrupp 3», möjligtvis kan man finna en och annan vilsekommen 2:a bland hermelinerna. I slutet av 50-talet kom så en omsväng- ning. Klubbledarna tänkte om, man började arbeta på att göra golfen till en idrott bland idrotter, ungdomsverksamheten kom igång, golfen blev öppnare, man försökte arbeta bort snobbstämpeln. Men denna var så djupt rotad i allmänhetens och beslutsfattarnas uppfattning att vi även idag från tid till tid måste övertyga de skeptiska om motsatsen. gångar när det gällde golfbanorna. Varför finns det inga kommunala banor som i USA, Storbritannien och Australien? Erik Torudd, progressiv golfledare i Lund, startade ett projekt som gick ut på att kommunerna skulle börja satsa på golfen. Några år senare inledde förbundets informationskommitte med John-Fredrik Dymling, Bengt Lorichs och Gert Landin i spetsen ett samarbete med Naturvårdsverket, som finansierade den förnämliga boken »Golfbanon>, fortfarande högst aktuell. Men vad som då hade hunnit hända var att det kommunala fritidsruset drabbats av baksmälla. Visserligen skyndade sig små, välbärgade kommuner att inför den förestående kommunsammanslagningen panikbygga friluftsbad och idrottshallar antingen det behövdes eller ej, men golfbanor, nej ... Kort sagt - för golfen hade tåget gått. Med ett par lysande undantag - Sollentuna kommun byggde den första kommunala banan 1971. Och i Göteborg lyckades kommunalrådet Torsten Henriksson få till stånd en konstruktion som innebar ett kraftigt kommunalt engagemang i Delsjös golfbana. Den krassa verkligheten Runt om bland landets kommuner drab- bas man nu avehertankens kranka blekhet när det gäller tidigare optimistiska satsningar på kommunala fritidsanläggningar. Man har kommit fram till att investeringen i t ex ishallen i och för sig var ett klokt beslut men att man kanske borde överväga andra former för drihen av densamma. I många kommuner har man dragit konsekvenserna av detta och försöker antingen förmå idrottsföreningarna att själva svara för driften av anläggningarna eller bilda särskilda driftsbolag med idrottsorganisationerna som delägare tillsammans med kommunen. De här tankarna finns redan framförda i boken ••Golfbanon•. Om kommunerna kunde förmås att svara för anläggningskostnaderna och/eller kapitalkostnaderna för golfbanan och klubben därefter överta driftskostnaderna har man precis den modell för en idrottsanläggning som man vill ha i kommunerna. Att ett sådant arrangemang skulle innebä- ra betydande lättnader för många golfklubbskassörer inser var och en. Klubben skall med en sådan ordning kunna ägna sig helt åt det den egentligen är till för - att bedriva golfidrott. Det kostar mellan 4 och 10 miljoner att bygga en golfbana beroende på markförhållandena. Oftast kan banan byggas på mark som är ointressant för t ex bostadsbyggande, industri eller jordbruk. Kostnaderna för ~ 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60