Svensk Golf 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45 måttliga påkänningar. Gamla Ma
cGregorklubbors (och andras) vinröda inlägg är tillverkade av ett hårdpressad fibermaterial, som kan variera mycket i kvalitet. Skadas lacken kan somliga fiberinlägg börja suga vatten, bågna och mjukna, med dystra konsekvenser för slag och trävirke. Byt genast! Glasfiber - mörkgrönt eller rött - finns som inlägg på en del dyrare klubbor. Materialet är utomordentligt hållbart och påverkas inte av fukt. Grafitfiberplast och aluminium är andra hållbara material. Inläggsmaterialet kan ha stor betydelse för klubbans spelbarhet. Det har med inläggets tyngd att göra. Ett tungt inlägg (exempelvis ABS+mässingsplatta eller glasfiber) gör klubbhuvudet framtungt, vilket ger en flackare bollbana. Beroende på spelaren, väderleken och väglaget kan detta givetvis vara på gott eller ont, liksom motsatsen, ett iätt inlägg, som ger en hög bollbana. Det är bara att välja. Inläggets hårdhet är - tvärt emot vad många tror - helt utan betydelse för slagets längd. Hård aluminium, grafit och glasfiber slår inte bollen en meter längre än segmjuk ABS-plast, i varje fall inte när Iron Byron håller i skaftet. Skruvarna som sitter i många inlägg är dekoration utan annan funktion än att vara inkörsportar för fukt och röta i klubbhuvudet - om inte gängorna är ordentligt limmade med epoxy. Rätta mig om jag har fel, men jag vet ingen klubbfabrik som limmar skruvarna. Ränderna i slagytan, slutligen, är också dekoration utan annan funktion än att göra slagytan mera känslig för nötning och klubban mindre hållbar. Skillnad 1 Den ena av de två fundamentala skillna- derna mellan trä och järn har med träklubbans breda sula att göra. Vi grundar de båda klubbtyperna olika. Järnklubbornas slagyta riktar vi in mot målet, träklubborna ställer vi ner på sulan, vi riktar dem sällan aktivt utan sulan riktar in slagytan åt oss. Det är därför som träklubbans Face Angle (FA) är ett så viktigt mått (se faktarutan !). En rätt tillverkad standard driver ska ha FA 2° slice. Varför det? Jo, just före tillslaget böjs skaftet inåt och framåt från spelaren sett (om han har god timing) och klubbhuvudet sluts två grader. Slice-vinkeln försvinner och bollen går rakt fram. Samtidigt minskar loft lika mycket. En driver med 10° loft och FA 2° slice får 8° effektiv loft kvar att slå iväg bollen med. Det är inte mycket - under]O är klubban praktiskt taget ospelbar. En träklubba med FA 2° slice ser ut att stå precis square när man grundar den och tittar ner på klubbhuvudet. Detta är en synvilla, betingad av klubbhuvudets form. Det är näst intill ogörligt att uppskatta FA med ögonmått, man måste ha en mätjigg. Du kan dock få en god uppfattning om likformigheten i FA från klubba till klubba genom att ställa klubborna mot väggen så som beskrevs i min förra artikel i Svensk Golf nr 7. Sätt Dig på huk och titta på klubbhuvudena framifrån! Du ser tydligt om någon klubba avviker från de andra. Skillnad 2 Den andra fundamentala skillnaden träl järn är tyngdpunktens placering, (vi skall tit- SVENSK GOLF· 11/1984 ta närmare på tyngdpunktens betydelse för slaget i en senare artikel). I både trä- och järnhuvuden kan tyngdpunkten flyttas från tå till häl och från sula till topp, men det är bara i trähuvudena som den kan flyttas bakåt från slagytan. I en järnklubba ligger den givetvis alltid omedelbart bakom slagytan. Det här kan Du också testa på Dina träklubbor. Lägg klubborna på tvärs över en smal bordsskiva, greppen stickande ut över ena kanten och huvudena över andra. Klubbhuvudena ställer då in sig i ett jämviktsläge, oftast med slagytan riktad snett uppåt. Om alla slagytorna pekar åt samma håll ligger tyngdpunkten lika långt bak - eller fram - i alla klubbhuvudena, de är »matchade». Skulle slagytorna peka olika och Du ändå spelar bra och trivs med klubborna, kompenseras skillnaden i tyngdpunkt av någon annan skillnad: skaftsvikt. tyngd, något vinkelmått etc. Du har haft tur och gratuleras härmed hjärtligt. Sfålisar och plasfisar »Trä»-klubbor av stål eller av s k grafit. dvs fiberarmerad plast, har lanserats de sista åren med mer eller mindre vederhäftiga försäljningsargument. En sak har roboten »Iron Byron» gjort helt klar, klubbornas »hårdhet» har ingen betydelse för slagens längd. Likväl finner en del golfare att de slår längre med stål- eller grafitklubbor. En del av förklaringen är att tyngden i dessa klubbhuvuden är radikalt annorlunda fördelad. Stål- och plasthuvuden är gjutna som ett skal och tomma inuti, ett trähuvud är raka motsatsen, ett lätt träskal med en tung blyklump i mitten. Resultat: Med stål/grafit - på samma sätt som med tå-häl-järn - förlorar man inte så mycket i längd om man inte träffar bollen med slagytans mitt, som vad man förlorar med en konventionell träklubba. Tyvärr gäller också motsatsen: stål och grafit ger inte samma AHA-känsla vid en ren, perfekt träff, som träklubban. En annan del av förklaringen är att stålisar och en del grafitklubbor har en låg tyngdpunkt. Det ger bollen en hög bana, vilket för mången golfare betyder ett längre slag. Den verkliga finessen med dessa klubbor är, enligt min mening, att de är exakt lika från exemplar till exemplar och att stålisarna är stryktåliga på ett sätt som träklubbor aldrig kan bli. I gengäld kan en stålklubba aldrig justeras vad gäller slagvinklar, medan träklubban medger alla möjliga modifikationer. Man må pröva och välja! • Nästa artikel: Vikt, Svikt och Svingvikt FAKTARUTAN D -LIE - vinkeln mellan skaftet och marken när klubban är korrekt grundad. LOFT - vinkeln mellan slagytan och en lodlinje när klubban är korrekt grundad. Man kan lika bra mäta vinkeln mellan sulan och slagytan och dra den från 90. EFFEKTIV LOFT - vinkeln mellan slag- ytan och en lodlinje när slagytan står vinkelrätt mot slagriktningen. Detta är den loft klubban har i tillslagsögonblicket när Du slår ett rakt slag. Effektiv loft säger alltså en del om hur klubban fungerar, vilket loft inte gör. FA slice -"-I FA square hook FA - I Definition av Face Angle. Alla'klubborna »står» på hela sidan och har skaftet vinkelrätt mot slagriktningen. FACE ANGLE - vinkeln mellan slag- ytan och en linje vinkelrät mot slagriktningen när klubban är korrekt grundad. »Horisontell slagytevinkel» vore en rik-. tig, men alltför hisklig översättning. FA är ett mycket viktigt - och mycket föga känt - mått på ett trähuvud. FA mäts i »grader slice» eller »grader hook» enligt bilden. Mellan måtten finns följande sam- band: Loft minus FA-slice eller plus FAhook är lika med Effektiv loft. BULGE - slagytans krökning från tål till häl. En väsentlig ingrediens i en träklubbas geometri, som motverkar sprid- ning av slagen vid oren träff. Den som har lust - och äger en gammal »skräpdriven> - kan testa detta: Fila bort bulge så att slagytan blir alldeles plan från tå till häl (behåll loft!) och försök sedan slå med klubban. Det blir de mest fantastiska bananer. I Bulge / I Roll: ROLL - slagytans krökning från sula till topp. Ingen vet varför träklubbor görs med roll. Krökningen gör faktiskt klubban mera svårspelad. Träffar man tungt går bollen ännu lägre, träffar man tjockt går bollen ännu högre - och i båda fallen kortare. En tänkbar förklaring till att klubbor har roll påstås vara att en klubba utan roll ser ut att ha mindre loft - ser alltså mer svårspelad ut - när man adresserar bollen och tittar ner på klubbhuvudet. Månntro. FACE PROGRESSION - slagytans framförhållning när klubban grundas. Se förra artikeln i Svensk Golf nr 7. Mest klubbkosmetik. HÖJD - dvs slagytans höjd mittför mitten. En hög klubba med stor slagyta (Super/Jumbo/Giant Driver) har en hög tyngdpunkt och ger en flackare bollbana än en »tunn» klubba-med låg slagyta. Kan Du dra nytta av den flacka bollbanan är en jättedriver ett intressant stycke träklubba. Har Du svårt att få höjd på Dina drives skall Du definitivt inte välja klubbor med höga huvuden. • 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60