Isol. Pristagarfolder 2013 1
Isol från Argentina är bilderbokskonstnär, seriet
ecknare, målare, grafiker, poet, sångerska och kompositör. Hon föddes 1972 som Marisol Misenta och växte upp i en akademikerfamilj i Buenos Aires där hon fortfarande är bosatt med sin man och drygt ettårige son. Hon berättar att hon under sin uppväxt alltid var omgiven av de bästa böckerna och dåtidens argentinska konstnärliga och avantgardistiska seriealbum. Isol var ett ständigt läsande och skrivande barn, medan hennes bror Federico hellre ägnade sig åt musik. Isol inledde sin konstnärliga utbildning på Escuela Nacional de Belles Artes, ”Rogelio Yrurtia”, för att bli bildlärare och studerade därefter ett par år på Konsthögskolan i Buenos Aires. Så småningom började hon föra in textelement i sina målningar, hon kallar det själv epigrafer, inskrifter eller deviser. Intresset för berättande i bild kom väl till pass när hon började teckna för dagspressen, där en händelse skulle fångas i en enda bild. För Isol är bilden en del av berättandet, inte en dekor. År 1996 sände hon in sitt första bilderboksmanus, Vida de perros, till en bilderbokstävling i Mexiko. I ett svar via fax från en av jurymedlemmarna stod att hon dessvärre inte kunde vinna, bilderna var alltför ”konstiga”. Men eftersom jurymedlemmen i fråga, Daniel Goldin, förläggare på det stora förlaget Fondo de Cultura Económica, hade blivit förtjust i boken blev Isol ändå lovad utgivning om hon justerade sina bilder en smula. ”Ögonen var visst för psykotiska och jag blev ombedd att tona ned leendena” har hon senare berättat. Isol ändrade inget utan skrev en femsidig teoretisk förklaring till sitt uttryckssätt. Boken fick ett hedersomnämnande i tävlingen och publicerades tämligen ojusterad. Redan här i debutverket fanns många av de konstnärliga uttryckssätt som hon sedan utvecklade och som känns igen i hennes senare produktion. Vida de perros beskriver en liten pojkes relation till sin hund och boken blev starten för ett mångårigt samarbete med förlaget Fondo de Cultura Económica som inneburit att Isol publicerat de flesta av sina böcker i Mexiko. Efter debuten utgav hon i ganska rask takt fler egna bilderböcker i samma expressiva stil – Regalo Sorpresa, Cosas que pasan (1998) och Intercambio Cultural (2000). Som bildberättare arbetar Isol i barnets ögonhöjd. Hon sviker aldrig lojaliteten med sin unga läsare. Det går en rak och konsekvent linje av energi och tillit genom hennes produktion. Denna energi är stundtals explosiv, alltid expressiv, aldrig vilande. Isol litar till barnets förmåga att möta henne i berättelsen. Hennes konstnärskap rör sig fritt över gränsen till bildkonst, musik, design och poesi vilket också ger resonans i böckerna. Hos Isol finns det drastiska, roliga och oförutsägbara. Där finns humorn och en förmåga att skapa bildberättelser med överraskande vändningar i både form och innehåll. I den milt absurda El Globo (2002) blir den arga, gapiga mamman förvandlad till en ballong som dottern kan ha i ett snöre på sin promenad. Hon möter en annan flicka tillsammans med sin mamma: ”Vilken fin ballong!” säger flickan. ”Ja, och vilken fin mamma!” sva