Sten Omslag
Sten Ordföranden har ordet: Sunt återbruk – och tv
eksamma plagiat
Sten Kort & gott: Studenttävling, skateboard i ste
nbrott, 3 x stenbord mm
Sten K-sten: Trilobiten
Sten Intervjun: Deniz Buluz
Sten Tema: Bättre begagnat
Sten Projekt: Per Söderberg
Sten Projekt: Vrå
Sten Inredning: Haymoz
Sten Projekt: Aira
Sten Årets sten: Moheda Svart Diabas
Sten Stenpriset 2021: Dags att nominera!
Sten Familjeföretaget: Borghamns Stenförädling
Sten Restaurering: Vildmannen RESTAURERING VILDMAN
NEN Utbränd – men värd att bevara Fastigheten Vildmannen på Biblioteksgatan i Stockholm eldhärjades svårt 2017. Nu har en teknisk undersökning visat att bara ett fåtal procent av den totala fasadytan i Roslagssandsten behöver bytas ut. TEXT & FOTO BJÖRN SCHOUENBORG i november 2017 utbröt en förödande brand i fastigheten Vildmannen 7 under pågående restaurering. Omfattningen har tidigare skildrats i tidningen Sten. Bilderna efter branden gjorde det svårt att tro att det skulle gå att rädda denna vackra och anrika byggnad. Det finns olika kulturhistoriska klassningar av byggnader i Stockholm. Vildmannens blåmärkning är den högsta, ”synnerligen höga kulturhistoriska värden”. För ägaren, fastighetsbolagets Hufvudstaden, var det självklart att undersöka om det gick att bevara hela eller delar av fastigheten. Forskningsinstitutet Rise anlitades för att göra en omfattande skadeinventering och fick även friheten att utforma undersökningen så effektivt som möjligt. Fokus var den klassiska stenfasaden och hela murverket eftersom naturstenen och teglet är sammanmurat som en enhet. naturstenen är den så kallade Roslagssandsten. Den bryts inte i stenbrott utan sågas och huggs till av moränblock, vilket ger fasaden en mycket varierande karaktär, med stenar av olika kulör och struktur. Den stora variationen var i sig en utmaning vid utredningen, och de tekniska egenskaperna skulle visa sig variera lika mycket som kulören. Den inledande bedömningen av skadorna gjordes med ultraljud och Schmidthammare. Men det var inte särskilt framgångsrikt, framför allt på 40 grund av den stora variationen i materialet. Sunt förnuft, visuell bedömning tillsammans med bomknackning gav bättre svar. Ett fotomontage i A0-format gjordes av båda fasaderna där varje enskild sten syns och kunde klassificeras utifrån en grov tregradig skala: Röd: mycket skadad (omfattande uppsprickning). Gul: svagt brandpåverkad, alternativ skadad av tidens tand. Grön: opåverkad. Skadekartläggningen avslutades vid oskadat område. Den inledande inventering tydliggjorde både omfattningen och var fasaden var mest skadad. Andra våningen hade mest omfattande skador, i synnerhet nära kors ningen Jakobsbergsgatan/Biblioteks gatan där eldsflammorna hade slagit ut genom fönstren och hettat upp valvstenarna rejält. Det kalla släckningsvattnet hade sedan spräckt stenen i något som påminner om tillmakning, en forntida teknik för att bryta berg. entreprenören kurt derfält på Arctic Kvartsit var ansvarig för den pågående restaurering som fick avbrytas på grund av branden. I samråd med honom valdes ett lämpligt område ut för provtagning av stenar som skulle analyseras mer omfattande på Rise naturstenslaboratorium i Borås. En fönsteröppning förstärktes och de utvalda stenarna demonterades. Alla färgvarianter och skadegrader täcktes in i provurvalet. Proverna sågades upp till format tillräckligt stora för att kunna utvärdera en rad kritiska egenskaper. En viktig analys var bedömningen av hur djupt de synliga uppspräckningarna påverkade stenarna. Med hjälp av fluorescerande epoxy tillverkades både makroprover (hela tvärsnitt av murstenar) och tunnslip (mikroskopipreparat). Det visade sig att skadorna inte gick på djupet. I porösa delar som sprickor och porer trängde mycket fluorescensmedel in och lystes upp kraftigt (se bild). Ofta var skadorna millimeterdjupa. De mest skadade stenarna var mer eller mindre helt intakta under det utspjälkade centimetertjocka lagret, vilket också var mycket viktigt för bedömningen av den totala skadebilden och påföljande behov av ersättningssten. Den makroskopiska analysen visade stora skillnader mellan olika stenar. Gula stenar var generellt porösare och mjukare, något som bekräftades av Kurt Derfälts uppfattning om hur olikfärga de stenar svarade på tillhuggning av murstenar: ”De röda är mycket hårdare.” Tekniken bekräftade alltså den erfarne hantverkarens känsla för materialet. många andra provningar genomfördes också, som frostbeständighet samt böjhållfasthet och tryckhållfasthet före och efter frostprovning. Utfallen varierade, men var klart godkända för ändamålet och Hufvudstadens
Sten Nyhet: Varning för ”pyritvirus” i sättlager
Sten Krönikan: Pernilla Lövgren
Sten Nyhet: 2020 starkt år för stenindustrin / nya
sakkunniga