Lera 1
Lera SKÄRVOR Kaklad bardisk, ny designutställning
och böckerna vi läser i vår.
Lera UTEPLATSER Stilfull pool med stenkänsla och a
ndra uteplatser att längta efter.
Lera PORTRÄTTET Josephine Akvama Hoffmeyer skapar
tongivande keramik som älskas över hela världen.
Lera KAKELSPANING Stylisten Josefin Tolstoy flytta
r ut inredningen och inspireras av semesterns taverna.
Lera FORM OCH TEKNIK Att renovera en äldre fasad m
ed nya keramiska skivor kräver stor kunskap.
Lera ÅTERHÅLLSAM ELEGANS I de italienska gästsvite
rna fyller plattorna både väggar, golv och badrum.
Lera FYRA KREATIVA INTERIÖRER En pool som är en bu
tik, mönstermaxad bar och stilfullt golv.
Lera REPORTAGE Vi tittar närmare på hur keramik an
vänds i stadens offentliga uterum.
Lera KAKELDETALJEN På Sloan Street Deli i London k
lär modern keramik cafédisken.
K RÖN I K A ”Att bada var länge en klassfråga” GU
STAV BERGSTRÖM är generalsekreterare i den ideella organisationen Renoveringsraseriet, skriver och föreläser om arkitektur och byggnadsvård. Han driver instagramkontot @ravjagarn och är medförfattare till boken Tidstypiska kök & bad 1880-2000. NYLIGEN LÄSTE JAG Gusti Stridsbergs fantastiska självbiografi Mina fem liv som gavs ut i början av 1960talet. Stridsberg, som är mer eller mindre bortglömd idag, föddes i Österrike och växte upp i Wien. Familjen var förmögen och bodde i en stor lägenhet och ägde också ett slott på landsbygden. Efter första världskriget decimerades förmögenheten och i början av 1930talet hamnade Gusti Stridsberg i Berlin där hon planerade att försörja sig som skribent. Hur lågt skulle hon behöva sänka sig när hon letade bostad, skulle hon behöva leva utan badrum? Gusti Stridsberg behövde inte oroa sig, hon fick hyra ett rum i en lägenhet med badrum. I mitten av 1930talet hade bara 20 procent av svenskar na tillgång till detta rum. Det var först efter andra världskrigets slut som detta slog igenom på allvar, men så sent som in på 1970talet fanns en hel del bostäder som saknade denna sanitära finess. Att bada var länge en klassfråga. I Bonniers veckotidnings lexikon för etikett och god ton anno 1928 står följande att läsa: ”Kultiverade människor bör bada dagligen, eller minst en gång i veckan.” Målgruppen för denna bok var naturligtvis inte samhällets olycksbarn, utan de människor som kommit upp sig ekonomiskt, men har ”bristande kännedom om hävdvunnen etikett” som det så elegant formuleras i förordet. Några år senare, 1935, utbröt en hätsk debatt om ifall lägenheterna för mindre bemedlade barnrika familjer skulle förses med badrum eller ej. Slutligen segrade badrumsivrarna och arbetarklassen gavs därmed möjlighet att bada. Sommartid fylldes karet med kallt vatten och tjänade som förvaringsutrymme för mjölkflaskor och andra känsliga livsmedel då 1930talet var en tid när många saknade kylskåp. I de mer påkostade funkishusen från 1930talet var badrummet självklart och det fick en påkostad utformning med inkaklade badkar. Väggarna var halvkaklade och ofta klädda med blågröna plattor och därovan målades det med fet linoljefärg. Glänsande blandare och eleganta badrumsskåp som kunde vara mer eller mindre infällda i väggen kompletterade lyxen. Dessutom fanns det ibland plattor med tvålkopp eller behållare för de toalettpappersark som användes innan toalettpappersrullarna blev vanliga. EN ANNAN FAVORIT är badrum från 1960talet med mosaik på golvet, färgat kakel och sanitetsporslin i matchande nyans. Handfat, bidéer och toalettstolar fanns i alla upptänkliga nyanser som ändrades under årens lopp. På 1960talet var det inledningsvis mest pasteller, men sedan kom starkare färger med en förkärlek för mättade nyanser av gult, brunt och grönt. Just kombinationen av kakel och mosaik är mycket tilltalande. Kanske blir det återigen modernt och kanske blir toalettstolar och handfat återigen kulörta? ■ NÄSTA NUMMER KOMMER I NOVEMBER VINTERNS VACKRASTE KAKELSPANING FYRA INSPIRERANDE KERAMIKPROJEKT ÅRETS SNYGGASTE PLATTNYHETER 42 LERA #1 2022