iorboendet höst, när vi mannekängar på vår egen c
at walk. Damerna byter om i tvättstugan och herrarna i hobbyrummet, skrattar Ingegerd Larsson. Samvaron är inte påtvingad, man får vara ensamvarg också om man vill. Det är bara det att ytterst få vill det i längden, på det senaste årsmötet deltog så gott som samtliga boende. Anhörigpärm Och samvaron har en djupare betydelse utöver de roliga aktiviteterna. – Vi har koll på varandra, sammanhållningen är bra, säger Barbro allvarligt. – Ja, det känns tryggt att bo här, säger Monica. På ett bord i gemensamhetslokalen ligger något som tydligt symboliserar detta, anhörigpärmen. Efter en episod då en hyresgäst blev sjuk och förvirrad, och ingen visste något om hens anhöriga, så finns nu kontaktuppgifter till de boendes anhöriga i pärmen. – Det är frivilligt förstås att skriva in sina uppgifter, men jag tror alla har gjort det, säger Karl-Olov. I den pratglada församlingen blir det bara tyst en enda gång under samtalet. Det är när de får frågan om de saknar något. De tittar sökande på varandra, men ingen bryter tystnaden förrän Karl-Olov konstaterar: – Nej, jag kan inte komma på vad det skulle vara. 31