Utmärkt Helsingborg 1
MATHIEU MOLLIEX – MÅNGFASETTERAT ARTISTERI I DUBB
EL DOS Mathieu Molliex är en fransk allkonstnär. Han maximerar sin kreativitet på flera plan. Frontsångare i BlackRain och tatuerare på Swan Tattoo i Ängelholm. Rockdrömmen har omvandlats till hårdrock i världsklass. Hudkonsten illustreras med särbegåvning. Vi möter kultur på en skickligt raffinerad nivå. Text & porträttfoto: Thomas LB Johansson Konsertfoto: Stephanie Harnish Studiofoto: Julien Zannoni Du har valt ”Swan” som artistnamn. Varför titulerar du dig så? - Det blev så när vi bildade bandet, berättar Mathieu Molliex. Jag och vår basist i BlackRain hade samma förnamn, Mathieu. Det krånglade till det i kommunikationen inom gruppen. Dessutom medverkade ytterligare en musiker, i början av BlackRains historia, som också heter Mathieu. Vi har alltså totalt sett tre Mathieus. Det blev lite uttjatat och påfrestande när vi försökte samtala med varandra. Många av bandmedlemmarna i de grupper som vi lyssnat på över åren använder smeknamn. Därför valde vi samma väg. ”Swan” kommer från en film från 1974, ”Phantom Of The Paradise”. En lärare introducerade den filmen för mig i skolan. Den har inspirerat mig mycket. Jag älskar filmen och dess miljöer. En av huvudkaraktärerna heter ”Swan”. Eftersom jag tycker om den karaktärens skådespeleri så antog jag ”Swan” som en hyllning till den gestalten och filmen. Hårdrock älskas av många människor. Det är också din passion som musiker och livsstil. Vad beror det på? - Jag skulle säga att det inte är något som man väljer, tycker Mathieu. Det sköljde likt en oväntad våg över mig när jag cirka 10 år. Och jag bara sögs in i den. En vän till mig lånade ut ett exemplar av albumet ”Never Mind” från gruppen Nirvana. När musiken spelades upp gick jag fullständigt upp i det blå. Upplevelsen var stark. Det var nästan som om jag blivit hög på Nirvanas låtar. Det gjorde något med hela min kropp och själ och så känns det än idag. Jag valde inte själv att hamna i det tillståndet. Musiken valde ut mig för jag var oerhört mottaglig för det. Och efter den dagen har jag bara fördjupat mig ännu mer inom hårdrock. Jag kan aldrig få för mycket av det. Det kommer också naturligt för mig att relatera min livsstil i samklang med det. Jag började spela gitarr direkt efter min upplevelse. Jag var cirka 11 år. Man försökte imitera sina idolers musik. Min livsdröm har sedan barndomen varit att bli en rockstjärna. Jag skulle aldrig säga det, eller erkänna det, men jag bar på den drömmen som mål i livet redan som liten grabb. Jag följde sedan min dröm vidare tillsammans med vänner och bildade BlackRain. Den visionen kom till mig naturligt och den har aldrig bleknat bort. Jag vill inte och kan definitivt inte ta bort den delen av mitt liv. Att vara och agera som en rockstjärna är den jag är till 100 procent. Det är en viktig del av mig. BlackRain är ditt band. Vad gjorde att gruppen kunde lämna garaget, överleva och se världen utanför? - Vi var väldigt målmedvetna redan från start, säger Mathieu. Tidigt i min ungdom kände jag så starkt för det och drev på för att få med vänner i det. Och sedan anslöt ännu fler kamrater. Alla hade som gemensam grund att vara drivna och skämdes inte över det. Men självklart brottas alla band med det faktum att medlemmarna har starka och olika viljor. Pengar splittrar bra grupper. Folk blir giriga och vill inte dela med sig. Andra situationer kan vara att bara en person vill bestämma och låter inte de andra bandmedlemmarna få gehör. Vi förstod ganska tidigt i BlackRain vem som skulle göra vad. Dessutom har vi en bra personkemi. Vi kan bråka i olika situationer för att sedan lösa tvisterna med ett bra slut. Det ger oss en stor möjlighet till att kunna fortsätta att lira ihop och vara kreativa med vår musik. Vi är enkla och konstruktiva människor som löser våra problem. Det tror jag 14