Byggaren 1
STENS JURIDISKA KRÖNIKA » ”The Hard Way” D et fin
ns ett begrepp inom pedagogiken som säger ”learning by doing”, dvs lära genom att göra eller genom att prova sig fram. Jag vet inte om det alltid är den mest framgångsrika vägen till kunskaper och kompetens inom bygghantverkarbranschen. ”Det är mänskligt att göra fel, men en dumhet att göra det två gånger”, sa Ingvar Kamprad en gång. ”Det är bara den som inte gör något som aldrig gör fel”, menade han vidare. På ROT-marknaden finns det inte utrymme att lära sig något den vägen. I veckan sändes TV-programmet Plus. Programmet avslutades med att Plus skall ta upp en hel serie om ”besvären” med bygghantverkarna. Reportern Inger Ljung Olsson frågade den andra reportern, Magdalena Bergling på Plus, som skall leda granskningen, vilka de största problemen med bygghantverkarna var och fick till svar att det var förseningar, att inte arbetet blev klart i tid, och priset. Det är precis vad jag har hävdat hela tiden. Det behövs ingen programserie eftersom vi redan vet det. Det är inte att arbetet är illa utfört i avseendet att tjänstens utförande strider mot § 4 i Konsumenttjänstlagen om att det skall vara fackmässigt utfört, utan om tiden och priset. Det handlar också om vad konsumenten lagligen kan ”påstå” enligt (KtjL) § 51 med omfattningen av tjänsten, priset och hur det bestämts, betalningen samt om tiden för arbetets avslutande. Konsumenten kan påstå vad som helst och bygghantverkaren har att bevisa motsatsen om inget skrivet avtal finns. Det är klart att det finns ”rötägg” bland bygghantverkarna men över lag är de duktiga på de tjänster de skall utföra. Värre är det med den affärsmässiga hanteringen av kunderna, som endast skall prestera en enda sak i avtalet, nämligen att betala. Betalningstrotset breder ut sig i takt med all den onödiga kritik, som framförs mot bygghantverkarna. Det finns ett klart samband mellan missnöjes programmen i TV och betalningstrotset bland konsumentkunderna, vilket stiger varje gång ett program har sänts. 14 Tvisterna med bygghantverkarna kostar svenskarna 10 miljarder varje år, sa man också. Hur man kommit fram till den summan vet jag inte men en enkät som jag själv genomförde 2015 bland cirka 2 000 bygghantverkare visade att de åtminstone i genomsnitt lämnade 5 000 kronor i ”goodwill” till konsumenter för att slippa ”bråka”, som de säger. 2015 var toppåret för ROT-avdraget och 370 000 bolag lämnade in uppgifter för det. Skulle samtliga i genomsnitt lämna 5 000 i avdrag per år skulle det bli 1,85 miljarder kronor som bygghantverkarna skulle drabbas av på grund av missnöje med sina konsumentkunder. Det går säkert att plocka ”pärlor” på särskilt slående exempel för att fylla ett inslag i tv-programmet Plus, men jag påstår med eftertryck att det finns minst lika många exempel på, rent ut sagt töntiga konsumenthistorier, som dragits genom hela konsumentstödsorganisationen med konsumentvägledare, ARN och Tingsrätten. Ärenden som kostat samhället oerhört mycket, utan att det varit hantverkarnas fel, men där dessa ärenden registrerats som ”konsumenttvister med hantverkare”, trots att hantverkarna aldrig ens varit inblandade. Ett ärende En konsument köper ett uterum som han vill koppla på sitt timmerhus, på gaveln som en förlängning av huskroppen. Huset ligger 40 mil norrut från inköpsstället (återförsäljare). Han förser tillverkarna med alla mått, ritningar på huset, på grunden för tillbyggnaden med mera. Ingen från vare sig (åf) eller tillverkaren tar några mått och åker inte heller till platsen. Konsumenten är verkligen styrande och noggrann in i minsta detalj och hör av sig flera gånger under både projekteringen, köpet och tillverkningen. Allt levereras till konsumenten tillsammans med alla ritningar, mått, monteringsanvisningar. Ja, precis allt som konsumenten önskade sig. Han anlitar ett lokalt byggföretag för monteringen och söker själv bygglov. STEN FOLKESSON affärsjurist för byggare och bygghandlarna. Sex månader efter leveransen besöker han återförsäljaren och yrkar på nästan 400 000 i ersättning för att han fått bygga om hela taket på det befintliga huset. Han säger nu att måtten inte stämde och att uterummet blev 80 mm för högt. Ansvaret låg hos den som ritat konstruktionen menade han. Återförsäljaren kontaktade tillverkaren och konstruktören, som snabbt kunde visa att han fått exakt vad han specificerat i önskade och begärda mått. Med mängder, kilovis av dokument, försökte nu konsumenten övertyga: Allmänna Reklamationsnämnden (ARN), överklagan av ARN-beslut, tingsrätten, hovrätten och tillbaka till tingsrätten om att ansvarig för felet var tillverkaren, och att han själv hade full rätt att bygga om hela taket för 400 000 kronor, att reklamationen var berättigad och att den inkommit i rätt tid. Han fick inte rätt i någon instans. Inför rättegångarna spelade han in samtal med anställda säljare och konstruktörer hos tillverkaren. Han stod och väntade utanför daghemmet när en anställd skulle hämta sitt barn. Han kunde till och med höra sig för hos andra av tillverkarens kunbyggaren 7 2019