Järnvägen klarar inte Natos krav Sveriges politik
er jublar. Äntligen kom vi med i Nato, och B-52:orna flyger stolt över Stockholm. Men tyvärr är det inte hela sanningen. Nato har en hel del krav på medlemsländernas infrastruktur, för att kunna möjliggöra snabba transporter av vapen och personal i det operativa området. AV JÖRGEN STÄDJE I en kris- eller krigssituation är snabba och effektiva transporter av yttersta vikt. Skulle ett tåg med exempelvis stridsvagnar bli stående norr om Krylbo på grund av växelfel, signalfel eller nedriven kontaktledning kan det betyda skillnaden mellan lyckad motattack och rysk invasion. Nato kan exempelvis behöva förlita sig NORDISK INFRASTRUKTUR nr 3 2024 på Malmbanan som en axel mellan Atlanten-Norge-Sverige-Finland för transporter av krigsmaterial från atlanthamnen i Narvik mot den finska östra gränsen. Den svenska järnvägen har fått förfalla i trettio år och klarar idag inte på långt när av sin civila uppgift. Ständiga urspårningar och trasiga anläggningar gör att man knappast kan kalla järnvägen för motståndskraftig, så som krävs i Natos artikel Tre, som handlar om medlemsstaternas egen förmåga att stå emot väpnade angrepp. Vi måste vända på steken Marcus Tynnhammar vid FOI menar att det är väldigt viktigt att man lyfter in det militära perspektivet i á 21