Sommarguiden Helsingborg 1
Tura Text: Peter Steen-Christensen Foto: Press Va
d tura är känns naturligtvis helt självklart för alla lokala. Men för besökare till denna del av Skåne så är det ett okänt uttryck. Vi reder ut begreppet. Vad är tura? Well, det är en stadsdel i Kairo, en ö på Maldiverna samt vattendrag i både Ryssland och på Fiji men det är inte det vi menar. Vi pratar heller inte om kräftdjuret tura eller om den italienska renässanskonstnären Cosimo Tura, oavsett hur förbluffande hans målningar fortfarande är. Och ni har säkert redan räknat ut att vi inte pratar om japansk-amerikanska skådespelaren Tura Satana som var ledaren i det farliga tjejgänget i Russ Meyers kultfilm Faster Pussycat! Kill! Kill! Nej, vi syftar naturligtvis på det lokala uttrycket ”att tura”. Ett begrepp som helt enkelt menar att kasta sig på båten mot Helsingör, men inte så mycket för att faktiskt komma dit som för att äta, dricka, shoppa, socialisera och kanske framförallt njuta av en god utsikt i gott sällskap. Visst, man kan hoppa av i Helsingör och ta del av 10 SOMMARGUIDEN allt som staden erbjuder – mer om det på annan plats i tidningen – men att tura syftar mer på att bara åka fram och tillbaka för nöjes skull. Gärna flera vändor. I riktigt gamla dagar konstaterade prästen Adam av Bremen att Öresunds smalaste del låg vid Helsingborg och i nästan lika gamla dagar – på 1500-talet – så tillhandahölls två färjor för överfart, men vid tillfällen räckte inte detta till. Särskilt var det den omfattande frakten av boskap från Skåne till Själland som tog upp plats, vilket gav långa väntetider. På den tiden var det extremt ovanligt att man turade för nöjes skull. Men åren gick och förutsättningarna för nöjesturande blev bättre. Hjulångaren S/S Hamlet sattes i trafik 1842 men det skulle egentligen dröja till efter andra världskriget tills passagerartrafiken tog fart på allvar. 1952 infördes passfrihet och dagen efter reste 55 000 passagerare och 4 000 bilar över sundet. När Linjebuss satte in M/S Betula fanns det salonger över bildäck där man kunde umgås – till skillnad från samtidigt tillgängliga DSB-färjorna där man var hänvisad till UNDER bildäck. Där och då uppstod uttrycket som lever än idag. På Linjebuss ”turade man” medan man på DSB kurade. Idag är det rederiet Forsea som trafikerar leden med avgångar från Knutpunkten var 15:e minut under dag- och kvällstid. Forsea som har fem fartyg på leden erbjuder olika turpaket – det är allt från ”Shoppingtura” och ”Tura med barnen” till ”Soldäckstura” och ”Parkera ombord”-biljetten där man kan parkera sin bil under två ”enkelturor” så man har en timmes förfogande till att shoppa loss och njuta av en kall Carlsberg eller en fika på soldäck. Men kan såklart också hålla sig till den gamla klassiska turan – med röd pölse och pilsner – eller njuta av en mer modern kaffe latte och bakelse-variant eller till och med kosta på sig något mer lyxigt. Men oavsett vad rederiet eller någon annan säger om vad man borde äta och dricka när man turar så ska man nog ta orden på wiktionary.org på fullaste allvar: tura att åka färja utan att kliva av, särskilt vid tur Helsingborg-Helsingör; används huvudsakligen i södra Sverige. Vissa anser att det är närmast en dödssynd att tura utan en räkmacka och en öl.