GLAS 1
KRÖNIKAN | JONAS TORSTENSSON ” Det kanske är det
som är just glas – det finns, men finns inte? Som en tanke som kan göras synlig!” Glastavla blå och grön av Jonas Torstensson, inspirerad av konstnären Mark Rothkos verk. Material är återvunnet fönsterglas. Våg – väggskulptur av Jonas Torstensson tillverkad av återvunnet fönsterglas. ➝ smälta ner. Då visade det sig att glaset är grått! Det var en ny erfarenhet att jobba med tonat glas. Det kanske inte så många tänker på det, men med riktigt klart glas som kristall förblir genomskinligt även när det är tjockt. Ett tonat/ färgat glas blir mörkare ju tjockare det är. Jag fick tänka helt annorlunda när jag tillverkade mitt konstglas – nytt material, nya förutsättning, nya lösningar. En fördel var dock att bildskärmsglas och kristall är väldigt lika så alla glasfärger för kristall passar till bildskärmsglaset. I arbetet med bildskärmglaset hade jag turen att träffa Hans Wendschlag, som då arbetade som miljöchef på IBM. Tillsammans hittade vi på massor med roliga projekt som synliggjorde IBMs miljöarbete på ett nytt sätt. Jag kommer ihåg att vi åkte över till Helsingfors och ställde ut glaset i samband med en miljödag. Vid den pressträffen kom det ovanligt många journalister. Jag är övertygad om att både jag och IBM hade stor nytta av vårt samarbete. 20 GLAS Framför allt medialt. Det har aldrig skrivits så mycket om mig i tidningarna som då. Jag kom med i TV väldigt ofta. Jag träffade min blivande fru i denna veva och hon undrade vem det var hon hade träffat! Vi hade många tankar kring vad bildskärmsglaset skulle användas till. Takpannor var en av idéerna och fasadmaterial en annan. Alla fullt genomförbara, förutom att hitta någon som ville satsa på en produktionsenhet. 1999 hade jag en utställning som hette ”Omkörning” där jag visade alster tillverkade av material från bilen. Då testade jag floatglas. Det gick alldeles utmärkt att använda. Jättefin lyster i glaset och jag hittade glasfärger som passade. Det var bara glasblåsarna som knorrade att det stelnade lite för snabbt. Just nu är det mest floatglas jag arbetar med. Jag arbetar mest med en teknik som heter fusing. Det går ut på att man i en ugn värmer ihop glasskivor med varandra och böjer dem som man vill till ett fat eller annat. Det är fortfarande ett spännande material. Det roligaste är att få ta glaset från ett hus som rivs för att ge plats åt ett nytt och sedan komma tillbaka med ett förädlat återvunnet material (som troligen hamnat på tippen) i form av en utsmyckning som de boende gläds åt dagligen. Hur kommer det sig att man är förtrollad av ett material som glas? Jag tror att det är glasets näst intill magiska egenskaper. Hur många material kan ha så otaliga skepnader som glas; Allt från tyg till skottsäkert glas? Tänkt dig en glaskub i finaste kristall. En hård tung kub av sand, kalk och soda som nästan inte finns! Det är helt genomskinligt. Om det inte finns någon liten bubbla i glaset så syns det inte. Det är som ljus genom luft. Ljuset syns inte om det inte träffar något. Det kanske är det som är just glas – det finns, men finns inte? Som en tanke som kan göras synlig! Jonas Torstensson