DMH 1
REPORTAGE FALLSKYDD A tt fallolyckor är ett stort
problem, inte bara för byggbranschen utan för samhället i stort, är de flesta medvetna om idag. Det visar inte minst Arbetsmiljöverkets införande av sanktionsavgifter för bristande säkerhet på tak, byggnadsställningar, liftar och andra utsatta arbetsmiljöer (2014). ETT BETYDANDE ARBETE när det kommer till information och branschstandarder för utbildning och taksäkerhet under senare år har även gjorts av branschorganisationer som Taksäkerhetskommittén (TSK), Plåt & Ventföretagen och Nordic Safety Association (NSA). När man talar om begrepp som fallskydd och arbete på höjd är det lätt att göra misstaget att tro att det företrädesvis handlar om arbete på höga höjder, när i själva verket de flesta allvarliga olyckor sker vid fall från relativt låg höjd. Ett tydligt exempel på detta är den senast rapporterade fallolyckan med dödlig utgång i byggbranschen från 1 november (totalt har 4 stycken rapporterats under 2018), där en 56-årig anställd på ett byggföretag i Norrbotten miste livet efter ett fall från cirka 3 meter, under arbete på en privatpersons villa utanför Kalix. UNDANTAG Arbetsmiljöverkets definition av arbete på ”höjd”, i den bemärkelse att det omfattas av ett särskilt regelverk och kräver fallskydd, är allt arbete som utförs på två meters höjd eller högre. Några exempel är tak- och fasadarbete, bergarbete, montering av byggnadsdelar och betongelement, arbete vid schaktgropar, brunnar och håligheter samt arbete på liftar och stegar. Arbeten med fallrisker måste enligt lag också alltid riskbedömas och beskrivas utförligt i arbetsmiljöplanen – inte bara av arbetsgivaren utan även av byggherren och en byggarbetsmiljösamordnare. Vid riskbedömningen ska hänsyn tas till faktorer som: vilket slags arbete som ska utföras, vilka arbetsmetoder som är lämpligast, hur du tar dig upp och ned från arbetsplatsen, arbetsplatsens karaktär (höjd, lutning, bärighet, temperatur etcetera) och hur lång tid arbetet beräknas ta. När det kommer till fallskydd skiljer man på kollektiva (gemensamma) skyddsanordningar som skyddsräcken, ställningar, arbetsplattformar och nät, och personliga ”En 56-årig anställd på ett byggföretag i Norrbotten miste livet efter ett fall från cirka 3 meter” skyddsanordningar som fallhindrande- och falldämpande system med förankringsanordningar och selar. Kollektiva skyddsanordningar ska alltid, med undantag för snöskottning, vara förstahandsalternativet, och personliga skyddsanordningar ska endast användas där det inte är möjligt att använda kollektiva skydd, eller om arbetet är så kortvarigt att det inte är rimligt att montera och använda dem. På Arbetsmiljöverkets hemsida finns tydliga definitioner på hur både kollektiva och personliga skydd ska vara utformade, exempelvis minimihöjd för skyddsräcken, hur ställningar ska vara monterade eller godkända kopplingssystem för selar. Ytterligare information finns även att tillgå i den tidigare nämnda branschorganisation Taksäkerhetskommitténs (TSK) branschstandard för taksäkerhet. Där beskrivs bland annat saker som säkra förflyttningar 33