Omtanke 1
INTERVJUN CAMILLA SALAZAR »Man får inte glömma at
t mycket handlar om slump. Det finns en orättvisa i att ta tillfälligheter som rättigheter och inte inse vilken tur man har haft.”« Camila Salazar Camila tryckte upp stora affischer för att visa att det fanns individer med egna historier bakom den statistik man pratade om. Det blev ett sätt att ge Latin Queens, som tjejerna i gänget kallade sig, och andra gängkulturer en mer rättvisande bild. Tjejerna hade ofta upplevt att när de någon gång berättade om sina liv, blev deras historier alltid förvrängda när de kom ut i media. När det blev dags att flytta tillbaka till Sverige och Camila funderade på vad hon skulle göra, tyckte tjejerna från Latin Kings att hon skulle använda sig av sina erfarenheter till att hjälpa andra att andra inte hamna i gäng. – För mig blev det också påtagligt att alla de jag träffade var precis som jag från Latinamerika. Men jag hade haft tur – jag hade hamnat i Sverige. Jag hade alltid esset att om det blev alltför svårt i New York kunde jag bara åka i tillbaka hit. – Man får inte glömma att mycket gav också en stark insikt om hur bra Camila hade det, trots att föräldrarna bodde långt borta. Det var inspirerande, gav perspektiv och en insikt om att ibland kan omständigheterna göra stor skillnad. Hon hade haft möjligheter som de här tjejerna aldrig hade kunnat drömma om. – Det jag i gengäld kunde ge dem var en röst. Jag befann mig ju på stora kriminologikonferenser där man bara pratade om siffror. Hur många är de? Hur farliga är de? Vilken typ av kriminalitet håller de på med? Jag ville visa att det handlade om människor. handlar om slump. Jag tycker att det finns en orättvisa i att ta tillfälligheter som rättigheter och inte inse vilken tur man har haft, säger Camila med stor övertygelse. CAMILA FÖLJDE TJEJERNAS önskan och har i många år arbetat med att på olika sätt hjälpa människor som hamnat i gängkulturer. 2010 startade hon verksamheten CIDES: Centrum för information om destruktiva subkulturer. Projektet handlade om problem och frågeställningar som rör unga i destruktiva subkulturer. Avsikten var att sprida kunskap om målgruppen: ju bättre kunskap, desto mer kan man göra för dem. Tanken var att samla in forskningsrapporter och andra dokument för att kunna arbeta både teoretiskt och praktiskt. – Jag kände en frustration i att vårt jobb ställdes mot forskningen. på Fryshuset Det behövdes en analys för att överbygga det naturliga glapp som uppstår. I brist på den analysen tenderar annars politiker att lyssna på forskningen i ställer för praktikerna när de ska fatta sina beslut, förklarar Camila. Camila menar att om Fryshuset kunde ge en samlad bild av både praktisk och teoretisk information skulle de snabbare kunna hittade glappen i systemen och strukturerna för att förstå vad man behöver förändra. CIDES har även arbetat med nätverk. Det finns mycket resurser och många människor som arbetar med de här frågorna, men det har varit svårt att få en överblick vad de olika instanserna gör. – Inte ens vi som jobbar inom detta vet alltid vad de andra gör. Det blir ineffektivt, vi slåss om samma pengar och får lätt fel fokus. Vi måste se till att hela tiden sätta målgruppen i centrum, säger hon bestämt. Därför skapade de nätverksträffar med personer från olika yrkesgrupper, men med målgruppen som gemensam nämnare. – Det blev väldigt givande och gav stora synergieffekter. Det blev smidigare att arbeta och enklare att veta vem man skulle vända sig till med olika problem, som i slutändan ofta gjorde stor skillnad när man försökte hitta de bästa lösningarna för den unga personen. CIDES tog också fram rapporter som till exempel ”Vänd dem inte ryggen”, där www.ssil.se | 13