Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47 nut innan jag skulle vara på f
örsta tee. En engelsk journalist upptäckte mig och efter en språngmarsch hann jag fram i tid. Det var hårfint nära att jag gjorde en »Seve» där. (Han syftar på Ballesteros missade starttid och diskning vid US Open i fjol.) 3) Han blev sittande vid en järnvägsöver- gång på väg till banan sista dagen: - Det dröjde 5 minuter . . . 10 ... 15 . . . och det blinkade fortfarande rött. Jag såg för mitt inre hur startern förgäves väntade på att British Open-ledaren skulle komma till start sista dagen. . . Det var hemska minuter. Efter en halvtimme kom tåget, världens iängsta godståg. 4) Han fick slåss för att komma fram till 18:e hålets green sista dagen: - Efter våra andraslag släppte arrangörerna in publik på fairway, alltså innan vi spelare hunnit ige- nom. När jag nästan var igenom den kom- pakta massan fick jag en tryckare i bröstet så luften gick ur mig. Det var en polis som misstog mig för en åskådare. »Får jag bara komma fram och avsluta min rond så kan jag komma tillbaka och avsluta det här gruf- fet senare», svarade jag och lyckades forcera sista publikledet. »Ingen större känsla» - Det var värt besväret. Det finns ingen större känsla i vår sport, jag tror inte i någon sport, att vandra fram mot sista hålets green som vinnare av ett British Open. Publiken är makalös här. Det gick kalla kårar över ryggen på mig - min största dag någonsin. Bill Rogers blev snabbt tagen till de brit- tiska åskådarnas hjärtan - en lättsam, öppen amerikan med det typiska, positiva självför- troende som alla idrottande amerikaner av toppklass tycks ha som gåva. Dessutom var det han som spelade den bästa golfen under British Open-veckan. Mera exakt var han den bäste från tee till green medan den märklige västtysken Bern- hard Langer var hans jämlike eller t o m överman på greenerna. Så här gick det till i koncentrat: Rond 1: Nick Job och Vicente Fernandez i ledning på 70 slag. Rogers börjar med 72. Ett våldsamt regnoväder med kraftiga vindbyar gör dagen mycket sportsligt orättvis för de senare startande. En av dem är Jack Nick- laus som får oförklarliga 83. Ni har säkert läst eller hört om bakgrunden med sonen Steves bilmissöde dagen innan. Rond 2: Rogers i ledning på 138, ett före Job och Ben Crenshaw på 139. Rogers och Nicklaus har båda 66 (sjuttons slag skillnad för Nicklaus) men bäst är Gordon Brand som efter HIO på 16:e får 65. Rond 3: Rogers har en 67-rond och ökar ledningen till hela fem slag, 205 mot 210 för Bernhard Langer och Mark James. Rond 4: Rogers spelar sin vanliga säkra golf, han tappar ett slag på femte men avståndet är ändå fyra slag. På sjunde kom- mer en av få drivar i ruffkanten, han går i en bunkervall med andraslaget och 20 m förbi green med tredjeslaget. Nå, sitt par ska han ändå kunna klara och hålla avståndet till Langer som nyss gjort birdie på samma hål vid tre slag. Men för första gången tynger allvaret Rogers axlar. Han behöver två chi- par för att nå green och därpå två puttar. Sju i, en dubbelbogey, avståndet till Langer bara ett slag och till Ray Floyd som just sänkt sin tredje raka birdie två slag. Ska det bli kamp om segern trots allt? - Fortfarande var det jag som ledde täv- lingen. Ingen annan kunde vinna tävlingen, det var bara jag som kunde förlora den, analyserade Rogers. Han gav svar på tal direkt. Birdie på hål 9, birdie på 10 och ny birdie på 12 efter en bogey på 11. Så spelar bara en mästare. En enda under par Därmed var Rogers tillbaka till fyra slags ledning och segerchecken på 25.000 pund hade fått sin adressat. Inte heller om andra- platsen blev det riktigt hårt sedan Bernhard Langer fått en birdie från 12 meters håll att falla som belöning för sitt suveräna närspel hela tävlingen. »The Munich Money Ma- chine» (penningmaskinen från München), som Bernhard kallas i den brittiska pressen, prickade precis den sammanlagda parsiffran 280. Segraren Rogers var med sina 276 alltså ensam under par medan treorna Mark James och Ray Floyd hade 283. Även om svenskarna även detta år sål- lades bort i kvalet känns det som ett lovande tecken vid horisonten att en 23-åring från Västtyskland kan bli tvåa i världens viktigas- te och hårdaste tävling. Någon gång måste det var dags för en svensk också. • Mer om British Open på sid 48 och 71. SVENSK GOLF • 6/1981 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80