Nöjesnytt Helsingborg 1
I SOFIAS VÄRLD FÅR KREATIVITEN FLÖDA FRITT Sofia
Nilsson är den fiffiga keramikern. Hennes skarpsinne ger tredimensionella upplevelser såsom vackra & unika konstverk. I hennes unika studio i lergökastaden Ängelholm finns lergöksverkstaden. Kreatören Sofia skapar kulturskatter med ett starkt berikande innehåll. Text ch foto: Thomas LB Johansson Konsten öppnar upp på olika sätt. Vad fick dig att börja skapa konst? - Det började när jag var väldigt ung, inleder Sofia Nilsson. Jag kunde exempelvis hitta ett garnnystan och stickade en kofta av det. Sedan dök det upp ett nytt nystan och då förlängde jag koftan som resulterade i en ny tröja. I mig har det alltid funnits en slags naturligt inneboende kreativitet. Och i skolan så avspeglades det också i att mina resultat i de estetiska ämnena, exempelvis bild. Det var i dem som jag fick högsta betyg. De andra delämnena fick jag ha stöd i. Jag har alltid testat på att göra saker av olika material för att få se vad det kan bli av det. Det kunde vara en bit lera som min far grävde upp eller ett garn eller till exempel av en träpinne. Min kreativitet är naturlig. Jag har en fri fallenhet för den. Det ligger i generna. Min mor har alltid tillåtit mig att skapa. Symaskinen fick stå kvar på bordet när vi skulle äta. Och jag fick gå i konstskola utan några protester hemifrån. Hon är själv bildkonstnär. Som liten drömde jag om att bli kläddesigner. Jag lekte inte med Barbie-dockor som kanske andra gjorde. Det var i stället en catwalkaktivitet där jag själv designade olika plagg till dockorna som fick verka som mina modeller. Tyg och garn var länge mina tillämpningsområden som uttryck för min lekfullhet inom konst. När jag var 18 år så gick det över till lera och keramik. Jag jobbar ju helst i tredimensionellt. Jag är numera så kreativ på mitt jobb så idag köper jag i stället kläder. Det finns inte tid över till att verka inom alla områden. Jag tvingas helt enkelt välja ut vad jag ska göra. Tiden begränsar mig. Mitt intresse har även förändrats över tid. Jag vill numera helst vara kreativ på jobbet och inte på fritiden. Källan till konstuttryck varierar. Vad inspirerar dig till nya uttryck idag? - Nu ska jag krångla till för dig, skrattar Sofia hjärtligt. Jag mediterar ofta genom vägled meditation. Då sätter jag mig i en viss frekvens och de stunderna ger mig fin energi till inspiration. En sådan stund kan till exempel ge att jag söker upp en lerklump direkt för att forma fram en idé. Men jag vet aldrig när det sker. Det kommer när det kommer. Men det kan även komma bara ur en händelse som korsar min livslinje. Jag tycker dessutom om att filosofera och fantisera fram nya konstspråk. Det skänker mig många nya idéer och drömbilder som underlag till nya konstverk. Ur de processerna uppkommer nya nyanser, inom mig, som sedan ger planer för vad jag vill ta fram som nya konstföremål. Det sker via olika inspirationsvägar för mig. Folk reagerar på verk. Vilken är den märkligaste eller roligaste kommentar du fått om din konst? - Det finns stunder när det sker, kommenterar Sofia. Tråkigaste är när någon måste se en 100 % egen likhet utifrån andra konstkällor i mina verk och hen blir sur när jag berättar för dem om min idébild. Jag tolkar det lite som att de helt själva vill ha kommit på uppkomsten till min konst. I dessa stunder frågar de sällan mig direkt om vad som ligger bakom uppkomsten till mina egenhändigt skapade konstföremål. Det är en jättekonstig situation och reaktion. Keramik är huvudspåret. Jobbar du med några andra kulturhandlingar? - Nja, svarar Sofia. Jag gillar att laga mat och speciellt hur man lägger upp maten på tallrikar. Den estetiska delen av kokkonsten är speciellt stimulerande. Mat äter liksom med ögat också. Vidare så tilltalas jag av hela processen med att försöka komponera olika rätter och kryddblandningar. Det betyder att man måste skapa måltider. Det attraherar min lust till att försöka skapa intressant och äta god mat. Jag skulle aldrig ställa en plastburk på bordet när jag serverar. Livet färgar upplevelser. Vilket är det största ögonblicket i din konstnärskarriär? - Det är när jag fick tillgång till det här huset, som är min studio och butik, berättar Sofia. Det var 1979. Jag var endast 21 år gammal och stod med nyckeln i handen till lokalen. Det var ett jättestort lyft för mig på det personliga planet och som konstnär. Jag fick vara i den här unika miljön och jobba med min konst. Jag tycker dessutom att jag har med stor kärlek och omtanke förvaltat vidare det gamla fina huset. Det ska vara en öppen studio där besökaren alltid ska känna sig välkommen. Det har jag alltid värnat om och tänker fortsätta att göra. Men jag skulle även vilja säga att hela min utvecklingsresa som konstidkare över åren är betydelsefull, exempelvis från unga år med garnet i handen fram till det ögonblick då jag fick ta emot kulturpriset. Just det priset blev ett kvitto på min naturbegåvning och konst. Det ögonblicket var även stort för mig. Ängelholm är lergökastaden. Vad fick dig att börja göra lergökar? - Efterfrågan, säger Sofia. Jag gjorde inga lergökar under mitt första år här i arbetslokalen. Men sedan propsade efterfrågan på och mitt positiva gensvar blev att komma i gång och börja göra dem. Jag provade först att göra en för att se hur det gick och sedan har det bara fortsatt. Fast jag är oerhört tacksam för att jag tog upp det hantverket. Försäljningen av lergökarna har varit min stadiga inkomst från det att jag började arbeta med dem och vidare med en fortsatt produktion som faktiskt pågår än idag. Det har finansierat mina andra delar inom konsten och har medfört att jag kontinuerligt kunnat hålla både butik och studio öppen. Den inkomstkällan ger mig med andra ord en trygghet på många sätt och vis. Lergöken flyttar in på platser. När kom den till Ängelholm? - Ängelholm är en gammal krukmakare stad, svarar Sofia. Förr satt lärjungar och gjorde lergökar för att deras mästare tyckte att de skulle träna på det. Då lärde de sig att dreja så eftersom de är uppdrejade. Det var också deras enda lön. De gick runt och sålde dem på gator och torg när de var fria. Gustaf Schér och Torsten Svensson är även några exempel på mer kända keramiker som lokalt hållt i gång produktion av lergökar igenom åren. Jag vill tro att traditionen med att ta fram lergökar har pågått i några hundra år. Men ingen vet riktigt exakt under hur lång tid detta har pågått. Det fanns så många krukmakare i Ängelholms stad en tid så skråna fick till och med tvångsflytta ut några. Lergökar har producerats länge här. Men det är inte ovanligt att 14 | nojesnytthelsingborg.se