Stenkoll 1
Nyhetsflödet Än är inte massorna i hamn Efter pos
itiva domar i Mark- och Miljödomstolen i december befinner sig arbetet med att upphandla mottagare till de bergmassor som ska transporteras sjövägen från Förbifart Stockholm i slutfasen. Än återstår dock mycket arbete menar GeoSigmas Bengt Niklasson som för Trafikverkets räkning länge arbetat med projektet. Bengt Niklasson berättar att det inte varit fråga om någon renodlad offentlig upphandling utan snarare en förhandling med de intressenter som anmält sig villiga att köpa massorna. En av de frågor som återstår att hantera är de mottagningshamnar som entreprenörerna behöver använda för att lossa massorna efter sjötransport. – Mottagningsplatserna har ännu inte något miljötillstånd, säger Bengt Niklasson. Osäkerheten gäller inte huruvida tillstånd kommer lämnas utan snarare om vilka villkor som kommer att ställas, framförallt när det gäller bullervärden och tider för verksamheten. Trafikverket har liknande frågor att ta itu med, domen gällande utskeppningshamnen på Lovön utföll till Trafikverkets fördel men verket kommer ändå att överklaga eftersom man inte är nöjd med just de villkor kring buller och tider som meddelats. Mottagningshamnar Bengt Niklasson berättar att det i nuläget finns fyra intressenter som arbetar aktivt för att kunna ta emot massorna som skeppats ut, av dessa har två eller tre lämnat in tillståndsansökningar i höstas. Därför kommer det att dröja fram till sommaren innan någon vet hur det har gått. Under tiden fortsätter Trafikverket att arbeta med att stärka de farleder där massorna kommer att transporteras. – Vi kompletterar utmärkningen, bland annat med lysprickar för mörkernavigering, gör ytterligare sjömätningar och utför fartygssimuleringar för att se vilka svårigheter som kan uppstå. Trafikverket räknar med en försäljningsvolym om 20 miljoner ton varav hälften, 10 miljoner ton, ska fraktas ut sjövägen. TEXT: NICLAS KINDVALL Bengt Niklasson Smart sätt att knacka skut Skutknackning innebär alltid risker, när den sker i närheten av annat arbete som exempelvis krossning. Om det finns sprängämne kvar i något skut, kan människor och maskiner skadas även på ganska långa avstånd. XR Bergkross arbetar därför för att minimera riskerna och samtidigt effektivisera processen så ofta det är möjligt. För att undvika stenkast är de översta 1–2 meterna av borrhålen oladdade vilket också innebär att det överst i salvan blir en hel del skut. Detta faktum utnyttjar XR Bergkross. – Efter en sprängning på 40–50 tusen ton så vill vi alltid ha dit en maskin som knackar över direkt på salvan, innan vi kommer dit med mobilkrossen, berättar Lennart Kron. Det skut som sedan kommer fram i krossprocessen måste naturligtvis flyttas. – Därför är det bra om man kan spränga växelvis på två pallar. Då flyttar vi skuten till pallväggen där vi ska spränga nästa gång och knackar dem precis innan vi spränger. Då hamnar det underst i nästa salva. Efter sprängning av den nya salvan tar vi upp maskinen som får knacka skut överst i salvan innan vi flyttar krossen dit. Systemet har fungerat bra men kräver naturligtvis att förutsättningarna medger att taktiken fungerar. – Så är det naturligtvis inte alltid, skrattar Lennart Kron. Men när det fungerar så sparar vi tid och minimerar riskerna. SBMIs Kross- och Arbetsmiljöutskott har tagit fram en rekommendation för skutknackning, som ligger på SBMIs hemsida. TEXT: NICLAS KINDVALL KROSSORDET # 132 35 FOTO: GEOSIGMA FOTO: RICKARD FORSBERG ILLUSTRATION: TRAFIKVERKET LÄS MER OM SKUTKNACKNING PÅ SBMI.SE