10 ÅR MED NATIONELLA CANCERSTRATEGIN 1
SÅ BÖRJADE DET I huvudet på en föredetting ”Är du
ledig? Kan du komma till Sveriges Kommuner och Landsting och hålla samman ett tiotal projekt inom cancerområdet?” Text: Gunilla Gunnarsson S Å BÖRJADE cancerstrategiresan för mig. En statlig utredning la i början av 2009 fram bet än kandet ”En nationell cancerstrategi för framtiden” med förslag på kraftfulla åtgärder på cancerområdet. Inriktningen skulle parera för en kraftig ökning av antalet cancerinsjuknade de närmaste 20 åren. Regeringen och SKL hade slutit en överenskommelse för 2010–2012 där flera av utredningsförslagen fanns med. Projektledare var tillsatta men avdelningschefen Göran Stiernstedt ville ha någon med cancerkunskap att hålla samman det hela. Och nog blev det en del att hålla samman. Staten tillsatte Kjell Asplund som nationell cancersamordnare med uppdrag att lägga grunden för regionala cancercentrum, RCC. Och han tog fram tio arbetsområden, de så kallade ”tio kriterierna” som utgjorde RCCs grunduppdrag de fyra första åren. I SLUTET AV 2010 ville landstingsdirektörerna se en nationell samverkansgrupp med långsiktiga och hållbara arbetsformer. RCC i samverkan bildades med respektive RCC och SKL som ingående parter. Så här tio samarbetsår senare är det lustigt att minnas hur känsligt nationellt samarbete var då, så känsligt att det inte talades högt om det här uppdraget. Skulle politiken sätta sig ! vårdförlopp, läkemedelsregimer med mera. Att läkarna leder process- och förbättringsarbeten och att patienter och närstående varit involverade i allt arbete med cancerstrategin. Mest stolt och nöjd är jag nog över att emot med hänvisning till det heliga lokala självstyret? Oron var obefogad. Vi har alltid känt starkt stöd från våra politiker. Och från andra som själva velat gå före och visa vägen och som velat att även RCC ska göra det; Göran Hägglund, Göran Stiernstedt, Kjell Asplund. Kanske är det just det som utmärker arbetet med cancerstrategin mest. Att RCC gått före och i många fall visat vägen för övrig vård. Att vi hittat former för både regionalt och nationellt samarbete med beslut i konsensus som styrande princip. Att vi arbetat fram så många nationella kunskapsstöd byggda på professionernas medverkan; nationella vårdprogram, standardiserade RCC lyckats få regionerna att samla sig till gemensamma beslut; i studien om screening för tjock- och ändtarmscancer, i koncentrationen av tio nationella vårduppdrag, i samordningsmodellen på läkemedelsområdet. Det är ändå det som skapar bäst förutsättningar för att RCC ska lyckas med sitt viktigaste uppdrag; att göra cancervården mer jämlik. ATT STATEN UPPSKATTAT RCCs arbete råder ingen tvekan om. Samarbetet med Socialdepartementet har varit mycket bra och jag är säker på att utan statens engagemang hade cancervården inte varit där den är idag! Så vad vill jag se under de kommande tio åren? Jo, att patienterna blir mer delaktiga i själva mötet med vården och att kontinuiteten värderas högre. Att RCC fortsätter vara en förebild för kunskapsstyrningssystemet. Att staten fortsätter stödja och stimulera cancervården och att sjukvårdsregionerna hittar formerna för att samordna sig med gemensamma beslut ännu mer än idag.l Gunilla Gunnarsson är onkolog och har tidigare varit chef i regionerna Jönköping och Östergötland. Från 2010 till 2017 var hon nationell cancersamordnare vid SKL och ordförande i RCC i samverkan. 6 | 10 ÅR MED NATIONELLA CANCERSTRATEGIN