Bumsen 1
Brorsans betraktelser Asfalttourers Betraktelser
av Bror Gårdelöf Bumsens läsare kan knappast ha missat, att asfalttouring är min melodi – även om hojskribenter länge gett intrycket, att segmentet fört en tynande tillvaro. När BMW R 80 G/S presenterades, mottogs den med omdömet ”en mycket trevlig maskin, men vad skall man ha den till?” Ett par segrar i Paris-Dakarrallyt besvarade frågan, och GS- maskiner utgör sedan länge den största andelen av BMW Motorrads produktion. G/S stod från början för Gelände/Strasse – terräng/väg. GS uttyds GeländeSport. Som bekant är terrängkörning förbjuden i Sverige, vilket inte hindrar skribenter från att till leda missbruka begreppet offroad. Där har Ducati valt rätt ord: Multistrada! Men om man föredrar asfalt? Enligt Wikipedia var den första serietillverkade kåphojen Vincent Black Knight/Black Prince, som inte ritades för högre hastighet utan prioriterade förarens komfort (”en Bentley på två hjul”). På köpet riktade kåpan mer kylluft mot den bakre cylindern. Men dessa exklusiva maskiner gick aldrig med vinst, och bara några hundra byggdes, innan fabriken stängde för gott 1955. 1976 inledde BMW R 100 RS en ny era – den första (sport) tourern med rammonterad helkåpa efter Vincentmodellerna drygt 20 år tidigare. R 100 RT kom 1978, och utvecklingen har inte stått stilla. Trivsam läsning om nuläget är exempelvis Phil Wests nätartikel ”Top 10 Best Touring Motorcycles (1921)” (bennets.co.uk). Hans inledning är värd att citeras i original: “Of all the categories of different motorcycles available none is more misunderstood than that of the ‘touring’ bike. But while the old adage that ‘you can tour on any type of machine’ is undoubtedly true it’s also undeniable that bikes which prioritize long distance comfort, effortless mile-eating ability and have some provision for luggage and pillion carrying require fewer compromises and sacrifices from their riders and potentially make for a more comfortable, enjoyable holiday experience. It’s also true that many modern touring bikes have come a long way from the wobbly, overweight leviathans of yore. The days of tall, overladen tourers yawing and weaving through the bends are long gone while even the latest ‘full-dressers’, such as Honda’s latest Goldwing and Harley’s new Glides, although still cumbersome, now handle well enough to surprise many a sportsbike owners.” Wests lista anger hojarna i prisnivå – nerifrån och upp – och ger intryck av ett smalt segment. (Priserna avser nog ”strip48 Bumsen 2 2022 pade inropare”, för det är svårt att tro, att Kawasakin är dyrare än de versioner av GSA och RT, som BMW- köparna hämtar ut i butikerna.) Lägst pris har Triumph Tiger 900 GT Pro, följd av BMW R 1250 GSA, BMW R 1250 RT, Kawasaki Versys 1000 SE Grand Tourer och BMW K 1600 GTL. Så följer Indian Chieftain Limited, Harley-Davidson Street Glide Special, Harley-Davidson Road Glide Limited, Indian Roadmaster och slutligen, dyrast, Honda GL 1800 Gold Wing Tour. BMW F 900 XR, S 1000 XR och R 1250 RS, Kawasaki Ninja 1000 SX och Yamaha Tracer 7/9 GT, hamnar i en annan lista – över sporttourers, där alla får ampla lovord – så touringsegmentet är bredare. Men hur West kan förbigå Ducati Multistrada i båda listorna förblir en gåta! Triumph Tiger, BMW R 1250 GSA och i någon mån Kawasaki Versys är (derivat av) allroundhojar. De fyra jänkejärnen är varianter på ett helt annat tema, medan BMW R 1250 RT, K 1600 GTL och Honda Gold Wing är varianter på ett tredje. Wests avslutande omdöme om RT är också värt att citeras i original: ”For all day comfort and class for two, without the imposing bulk and weight of a multi-cylinder full-dresser such as BMW’s own K 1600 or Honda’s GoldWing, nothing comes close. And, as with all BMs, if you tick all the options boxes or go for the top-of-the-range models, complete with heated seats and grips, electronic suspension and quality luggage, you’ll quite literally be wanting for nothing.” Den, som inte vill lägga mer än en kvarts miljon på en ny asfalttourer, har fått tre nya möjligheter: Honda NT1100, Suzuki GXS-S1000GT och Triumph Tiger Sport 660. När jag började åka hoj 2003, var asfalt-/sporttourers vanligare. Om jag minns rätt, kallades Yamaha XJ900 Diversion ”touringhojarnas måttstock” i Stora Motorcykelkatalogen det året. Sedan började segmentet krympa till förmån för allroundhojarna. Frågan är, om pendeln är på väg tillbaka. Får vi se en F 900 GT?