Svensk Jakt nr 8

Svensk Jakt Chefredaktören Svensk Jakt Ripjakt Svensk Jakt Ögonblicket Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet Svensk Jakt Opinion Svensk Jakt Riksnyheter Svensk Jakt Fjälljakten Svensk Jakt Bockjakt Svensk Jakt Guldbockarna Svensk Jakt Jägartips Svensk Jakt I backspegeln Svensk Jakt Regnställ Svensk Jakt Vapenlagens historia del 1 Svensk Jakt Jägartips Jägartips Vid spaningen inför jakten behöver du v älja en bra plats för ditt gömsle. Syns du kommer inte änderna. Hitta rätt toner Om du plockar en lockpipa från butikens vägg och bara blåser i den, fungerar den inte. Det kan kännas som en besvikelse, men är inte konstigare än att du inte får några konsertbokningar samma dag som du köpt din första saxofon. Inget som är värt att göra är lätt. De flesta andpipor är som vi nämnt av typerna ”single reed” eller ”double reed”. Den senare typen har två membran travade på varandra. Double reed är lättare att blåsa, men klarar inte samma volym och samma bredd av olika läten som single reed. Double reed är ett bra val om det gäller att snabbt få till några jaktligt användbara läten, single reed är vägen vidare när du vill utveckla ditt lockande. En grundläggande princip oavsett piptyp, är att du ska hämta luften från mellangärdet. Tänk att du ska använda varm och fuktig luft, ungefär som då du ska imma en glasruta. Sådan luft hämtar du djupt och pressar fram med mellangärde och magmuskler. Vid exempelvis lockjakt på gäss brukar det heta att man ska grymta in i pipan. Så icke med andpipor. Du får bättre kontroll över ljudet om du bara arbetar med ett kontrollerat lufttryck. Dels reglerar du luften in i pipan genom vidden på luftstrålen, med andra ord genom läpparnas placering mot pipans munstycke, men även med tungans placering i munnen. Dels använder du trycket i luften med mellan gärdet. Till sist bidrar ett mottryck från en kupad hand framför pipans mynning 60 SVENSK JAKT Nr 8 | 2024 Vettarna är en naturlig del av andjakten. De skapar en naturlig helhet tillsammans med andlätena. Ju fler vettar inkommande änder ser, desto konstigare verkar det om det är alldeles tyst. FOTO: OLLE OLSSON till rätt balans och i förlängningen rätt ton. Grunden för de flesta andläten är en ren och klar ton med en ringande kvalitet. Den kommer inte av sig själv, så det gäller att träna. Som tur är finns det gott om amerikanska filmer på temat. Ett tips är serien ”The Art of Flight Control Instructional” på Youtube, men det finns många fler. En viktig princip är att varje läte ska ha ett slut och en början. Den som blåser olika läten i en sammanhängande serie, låter inte som en and. Ett vanligt knep är att du ska säga ett ord in i pipan, till exempel ”wick” eller ”kvack”. Egentligen är det inte ordet som sådant du är ute efter, utan effektiva start och stopp med hjälp av tungan. När du kan göra ett kvack sätter du ihop serier för att få till naturliga andläten. Sätt ihop rätt läten Änder kommunicerar ofta med läten och har en bred repertoar. Men jägaren klarar sig med några få alternativ. Den som blir intresserad kan förstås gå vidare och lära sig fler läten och kombinationer, inte minst genom att själv lyssna på ostörda änder i det vilda, men följande är en bra början. • Hälsning. Härmar en andhona på vattnet med en serie kvack i tät följd. Det första är längst, övriga kortare och svagare i fallande skala. ”Kvaaaack-kvaaack-kvaack-kvackkvack”. Lätet är vanligt och du hör det snart om du är i närheten av vilda änder. Hälsningslätet är användbart när du ser fågel i luften på lite avstånd och försöker få en första reaktion. Ibland kan du också svara en and som ligger på avstånd med samma läte, och plötsligt ha anden på inflygning. • Svarsläte. Ett annat vanligt läte före kommer fristående, men är också ett realistiskt svar på hälsningslätet och kan användas i en serie som börjar med en hälsning, direkt följd av detta svar. Detta är ett ganska diskret läte som ofta är effektivt. Det utgörs av en lång serie korta kvack i snabb följd, ”kva-kva-kva-kva-kva-kva-kva-kva”. Bra resonemang om detta läte och hur det används hittar du bland annat på ”Surviving Duck Season” på Youtube, där det kallas ”Chop chop”. • Enstaka kvack. Enstaka kvack i serier med en del lugna snatterljud kan vara utmärkt på korta avstånd, eller för att leda änder sista biten in till vettarna. Tänk ”Kvack. Kut-kut-kut-kut. Kvack. Kut-kut-kut-kut. Kvack.” Undvik däremot att repetera de ensamma kvacken i en alltför snabb serie, det kan låta som varningsläten. ”Kvack. Kvack. Kvack. Kvack.” • Snatter. Amerikanska jägare pratar ofta om ”feeding chuckle”, men menar då ofta ett snabbt snatter som mer används för att markera att andra änder kommer för nära. Det hörs från ätande, men även från flygande, änder. Det kan härmas genom att ”säga” en serie snabba tickande läten in i pipan, ungefär ”ticka-ticka-ticka-ticka”. Träna upp snabbheten. ‹‹‹ Svensk Jakt Någonstans att jaga Svensk Jakt Naturligt vis Svensk Jakt Duell - robusta telefoner Svensk Jakt Jaktbilar Svensk Jakt Älgjakt Svensk Jakt Jaktfrälst Svensk Jakt Viltvård - skydda änderna Svensk Jakt Hälgeserien Svensk Jakt Hälgekrysset Svensk Jakt Utrustning Svensk Jakt Vapen & skytte Svensk Jakt Vapenutrustning Svensk Jakt Vapenfrågor Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet Svensk Jakt Jaktbart vilt Svensk Jakt Fjällnära recept Svensk Jakt Redaktionen Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland Svensk Jakt Regionalt Sydost Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne Svensk Jakt Bernts betraktelser Svensk Jakt Nästa nummer